ATT ÄGA ELLER INTE ÄGA SIN ARENA DET ÄR FRÅGAN

eller som författaren Torbjörn Andersson skulle uttrycka det: ”Spela fotboll bondjävlar”  (efter boken med samma namn)

Kärnverksamhet är ett vackert ord för mig. Inom näringslivet menar vi då att vi koncentrerar verksamheten på det som vi är bäst på. Översatt till idrott i allmänhet och till fotboll i synnerhet betyder det att vi koncentrerar oss på att spela fotboll och låter det allmänna, i regel kommunerna, äga och driva arenorna.

I dag är det bara Malmö FF och IFK Norrköping, bland de allsvenska lagen, som äger sin arena.

I Göteborg är det, kommunägda fastighetsbolaget, Higab som äger arenorna.

Tidigare i år tog Kalmar kommun över Kalmar FF s arena sedan klubben hade kommit på obestånd.

Malmö FF investerade enligt uppgift 695 miljoner kronor i Swedbank Arena som invigdes 2009. Klubben kan i kraft av sitt deltagande i Champion League hantera den investeringen…..i varje fall just nu!

IFK Norrköping hamnade i en svacka redan i mitten av 1990-talet och degraderades till Superettan 2002. Laget fick tillbringa åren 2003-2007 och 2009-2010 utanför Allsvenskan.                                                                                                                   För oss närmast sörjande var detta en slags förnedring. Vi tillhör ju Allsvenskan! Något annat finns egentligen inte i vår sinnevärld! Det som hände då kan egentligen inte hända!

Till följd av brist på framgångar på fotbollsplanen kombinerat med flera misslyckade rekryteringar av ordförande och en svag styrelse i övrigt var IFK Norrköping år 2010 på ruinens brant.

Året innan hade IFK fått en ny dynamisk ordförande med stor erfarenhet av att driva företag såväl i Sverige som internationellt.

För att rädda IFK från konkurs fick klubben möjlighet att köpa arenan av Norrköpings Kommun för 300 miljoner kronor. Övertagandet skedde i flera steg. Hela affärsupplägget byggde på att IFKs nya ordförande Peter Hunt via sitt företag investerade 20 miljoner kronor i projektet. IFK förbinder sig att amortera 1 miljon kronor de första åren för att efter fem år amortera 7 miljoner kronor per år.    ..                      Vän av ordning undrar då hur stort stödet från Norrköpings skattebetalare i praktiken blev. Det har aldrig blivit offentligt!

Genom övertagandet har IFK blivit ett fastighets- och markbolag med fotboll som specialitet. Under de senaste åren har Arenabolaget sålt byggrätter på arenaområdet till byggbolag. Idag finns både bostäder och kontor vid arenan. Dessutom har IFK själva investerat i anläggningen med bland annat träningshall och ett supermodernt gym.

Till återkomsten i allsvenskan 2011 värvade klubben Janne Andersson som tränare. Det beslutet resulterade i att IFK fick en långsiktig plan för både sportslig och ekonomisk framgång. Under Janne Anderssons fem säsonger i IFK hamnade klubben på plats nummer tretton, fem, nio, tolv och kröntes med föreningens 13:e Guld 2015. För Janne själv lade framgångarna grunden till att han sommaren 2016 utnämndes till svensk förbundskapten.

Knappast någon allsvensk klubb får intäkterna att överstiga utgifterna utan spelarförsäljningar. IFK s framgångar har lockat utländska klubbar att värva. IFK har sålt hela tio spelare till utlandet under 2016-2017 och har fått riktigt bra betalt. Därför har det varit svårt att tacka nej speciellt som många av spelarna har haft som mål att få utlandskontrakt.

Jag har full respekt för att IFK har valt denna filosofi. Problemet för mig och många andra är att klubben inte har lyckats ersätta dessa spelare fullt ut. Det gäller speciellt för den offensiva delen. Den senaste försäljningen av Sebastian Andersson ägde dessutom rum i sista minuten innan transferfönstret stängde. Det i sin tur innebar att IFK inte fick någon möjlighet att ersätta honom.

Jag har förstått att intäkterna från spelarförsäljningarna har gått direkt in i Arenabolaget. Det innebär att intäkterna inte enbart tillfaller fotbollen utan ska vara med om att bygga upp ett aktiekapital och finansiera amorteringar och övriga utgifter för arenan.

Att äga sin arena kan givetvis ge IFK vissa fördelar Bland annat kan klubben föra pengar mellan arenan och klubben, och klubbens bolag – utan negativa skattekonsekvenser Jag ser inte denna fördel så avgörande att det uppväger nackdelarna! Intäkterna från spelarförsäljningarna  behövs för att utveckla fotbollen internt men också för att ersätta spelare som lämnat!                                                                                                                 .

Jag har full förståelse för att IFK övertog arenan (idag kallad Östgötaporten) från kommunen år 2010 eftersom kommunen på detta sätt mer eller mindre räddade IFK och betalade för det värdefulla varumärke som IFK utgör för staden Norrköping. I dag är situationen annorlunda! Jag kan inte se på vilket sätt det skulle vara svårare att utveckla arenan med kommunen som ägare.                                                                               Att det krävs olika kompetens för att driva en arena och att driva en fotbollskubb visar inte minst det faktum att IFK sedan 2010 är inne på sin fjärde klubbdirektör efter Krister Eriksson, Magnus ”Munken” Karlsson och Patrik Selin. Idag kallas klubbdirektören för koncernchef!

Då är vi tillbaka där jag började. Jag anser att IFK Norrköping ska koncentrera sig på kärnverksamheten och det är fotboll med inritning på internationell nivå. Vi har under de senaste åren fått motstridande signaler. Ena dagen ska IFK satsa på Europaspel andra dagen är högsta prioritet att långsiktigt satsa på ungdomsverksamheten. För Europaspel måste IFK satsa på regelbundna förstärkningar. Det har de två senaste årens pinsamt svaga insatser i kvalmatcher till Europa League visat med besked!                                                                                                                                        Låt arenan, Östgötaporten, återgå till Norrköpings kommun där den hör hemma!

Tomas Junglander

2017-09-11

 

SNACKA OM VINSTER I VÄLFÄRDEN – OM VÅRA PPM FONDER

Om okunniga politiker och en finansbransch som tar tillfället i akt!

Frågan om vinster i välfärden är högst aktuell. Då talar vi oftast bara om skola, vård och omsorg. För mig tillhör också bostad och pension välfärden. Och det talar vi inte om!

ALLRA skandalen har satt fokus på det destruktiva i premiepensionssystemet, PPM.

Tanken att du själv ska få bestämma över en del av dina pensionsavsättningar är god. Några krav på de privata fondbolagen vad gäller bra avkastning och låga förvaltningskostnader har inte funnits. Samtidigt har aggressiva försäljningsmetoder drabbat många kunder.

Vi brukar skilja på aktiv och passiv fondförvaltning. Passiva fonder är i regel indexfonder med lägre avgifter. Aktiva fonder tar ut högre avgifter med motiveringen att man arbetar för att uppnå högre avkastning än index. Facit visar att dyra fonder sällan resulterar i bättre fondförvaltning. Passiv förvaltning innebär ju inte att man sitter still i alla lägen utan att man gör val som är ”långsiktiga” och inte agerar på varje förändring på marknaden.

 Premiepensionen är en del av den allmänna pensionen. Varje medborgare som deklarerar inkomst i Sverige betalar 18,5% av densamma i pensionsavgift av vilket 2,5 % går till premiepension resten administreras av fem statliga AP fonder.                         Du bestämmer själv hur du vill att din premiepension ska förvaltas. Du kan välja upp till fem av cirka 800 olika fonder och utvecklingen i de fonder du valt bestämmer sedan hur stor premiepensionen blir. Om du inte är nöjd med ditt val kan du alltid byta fonder utan kostnad. Gör du inget eget aktivt val placeras dina pengar i Ap7 Såfa som förvaltas av den statliga Sjunde AP-fonden.                                                                                                 .                                      Det betyder att fem AP fonder förvaltar 86% av dina pensionsavgifter medan ca 800 fonder är med om att förvalta 14 % av dina pensionsavgifter. Eftersom ca 3,5 miljoner svenskar inte har gjort ett aktivt val utan har sina pengar i Sjunde AP-fonden (Ap7 Såfa) förvaltar de ca 800 privata fonderna mindre än 10% av alla pensionsavgifter.

ALLRA fick  kritik för att fondernas avgifter varit skyhöga samtidigt som avkastningen varit usel. Under många år levde ägarna till ALLRA lyxliv på dina pensionspengar. Efter SvD Näringslivs och andra mediers rapportering utreder Ekobrottsmyndigheten nu ALLRA för trolöshet mot huvudman. Och nyligen meddelade Ålandsbanken att man köper ALLRAs  PPM-fonder. De cirka 90 000 sparare som hade sina PPM-pengar kvar hos ALLRA  flyttas nu automatiskt till Ålandsbanken. Endast cirka 40 000 av 130 000 PPM-sparare hade tagit ut sina pengar ur ALLRAs fonder innan försäljningen till Ålandsbanken ägde rum trots den intensiva mediebevakningen.

Vad säger det om allmänhetens intresse av och kunskap om Premiepensionssystemet?

Din premiepension kan komma att stå för en betydande del den dag du går i pension. Allt mellan flera hundratusen upp till ett par miljoner kronor kan bli skillnaden beroende på dina val.

ALLRA hette fram till 2013 Svensk Fondservice. Med 800 fonder i bokstavsordning förstod säkert ägarna fördelen med att byta till ett namn som börjar på bokstaven A.

ALLRA hade innan slutet 250 medarbetare varav ca 100 var på väg att sägas upp innan avyttringen av fonderna. Dessa 100 borde då vara de som sysslade med premiepensionsfonderna. Det innebär att 100 medarbetare förvaltade ca 130 000 pensionssparare.

7:e AP fonden har idag 27 medarbetare och förvaltar ca 3,5 miljoner pensionssparare. En del av placeringarna görs av särskilt anlitade utomstående kapitalförvaltare, ofta större specialiserade firmor. Detsamma gäller för de privata fonderna.

AP7 Såfa satsar på indexförvaltning av globala aktier kombinerat med Aktiv förvaltning på vissa marknader.

Sedan starten har AP7 Såfa gett spararna högre avkastning och lägre avgifter än de privata premiepensionsfonderna i snitt. Årsavgiften är 0,14 procent, när den till exempel för ALLRA Lagom var 2,29 procent.

Hur har våra politiker kunnat tillåta att vi har utformat ett system med ca 800 fonder att välja mellan för att förvalta mindre än 10 % av våra pensionsavgifter.

Det finns inget som visar att dyra fonder med höga avgifter per automatik ger högre avkastning för dig som pensionssparare.

Och nu är vi framme vid vinsterna i välfärden.

Det finns inga begränsningar för ägarna till dessa privata fonder när det gäller vinstuttag i form av utdelning till ägarna. Varje krona i utdelning och varje dåligt förvaltad fond drabbar inte i första hand ägarna. Det drabbar dig och din framtida pension.

Premiepensionssystemet har skapat ett stort antal tusen välbetalda tjänster inom finanssektorn och en gigantisk kapitalöverföring från våra pensioner till en välmående finanssektor.

Om vi minskar antalet fonder med 95% till ca 40 fonder skulle vi minska de administrativa  kostnaderna med ett stort antal miljarder kronor per år under förutsättning att de återstående 40 fonderna  kan förvalta alla pensionssparare utan personalförstärkning.  Konkurrensen när det gäller avgifternas storlek skulle dessutom bli hårdare. Statliga 7:e AP fonden administrerar 3,5  miljoner pensionssparare med ett väldigt litet antal medarbetare! Även de mest aktiva skulle säkert klara sig med 40 fonder att välja mellan.                                          Flera experter anser att  10-20 standardiserade fonder med olika riskprofil skulle räcka. Då skulle också övervakningen av fonderna fungera bättre!  Att lägga ned PPM systemet helt och hållet anses omöjligt i och med att det idag finns 1 000 miljarder kronor i systemet.   

Sveriges statsminister ansåg för en tid sedan att vi inte ens behöver tio fonder att välja mellan. Och för några dagar föreslog regeringen åtgärder som ska minska antalet fonder till ca 500 och ta bort de värsta avarterna i Premiepensionssystemet.              För våra politiker tog det 17 år efter de första insättningarna i premiepensionen att förstå vad man ställt till med.

Vi kan nog konstatera att pensionsspararna helt onödigt förlorar ett stort antal miljarder kronor per år på grund av  ett destruktivt  premiepensionssystem som skapades av okunniga politiker påhejad av en girig finansbransch.

Att din pension kommer från flera olika håll är då ingen tröst. Du får allmän pension från staten och tjänstepension från jobbet och kan själv lägga till ett privat sparande.

Tomas Junglander

2017-05-31

 

VILKET ANSVAR HAR LIBERALERNA FÖR SVERIGEDEMOKRATERNAS FRAMGÅNGAR?

När jag läser Tino Sanadajis ”bestseller” Massutmaning blir jag påmind om (Folkpartiet) Liberalernas goda intentioner för ett antal år sedan. Partiet nådde sitt sämsta valresultat någonsin 1998 med 4,7 % av rösterna. Sedan genomgick partiet en metamorfos och nådde hela 13,3% 2002. Huvudanledningen var partiets förslag på ett språkkrav i svenska för medborgarskap. Förslaget fick stort genomslag men genomfördes aldrig därför att Allianspartierna inte lyckades enas.

Liberalerna prioriterade inte frågan tillräckligt högt i förhandlingarna med andra ord!

Partiet har senare lanserat frågan om språkkrav i sin retorik men inte fått samma genomslag!

Med nytt självförtroende i ryggen efter valframgången 2002, och med ambitionen att göra skillnad, gav sig partiet på en verklig utmaning, våra Utanförskapsområden!

Partiet gav ut en rapport med titeln Utanförskapets karta. Landet delades in i 5000 bostadsområden (SCB:s geografiska mått) för att undersöka hur många av dessa som var drabbade av djupa sociala problem.

Med de kriterier som Liberalerna använde sig av hade antalet Utanförskapsområden ökat från tre 1990 till 128 år 2002. Rapportserien uppdaterades flera gånger och den sista rapporten 2008 visade på en ökning till 156 år 2006. Då slutade Liberalerna att ta fram Utanförskapets karta. Sedan den borgerliga valsegern 2006 hade partiet fått ansvaret för integrationsfrågan men av partiets många djärva och nydanande idéer på integrationsfronten blev det ingenting. Utslagningsprocessen fortsatte och det visste Liberalernas ledning därför blev det inga nya kartor. Inte mycket att vara stolt över! (Källa: Massutmaning av Tino Sanandaji 2017)

Liberalerna var ansvariga för Alliansregeringens misslyckade Integrationspolitik under åtta år (2006-2014). Vi borde ha lärt oss något från de tidigare flyktingströmmarna, efter murens fall 1989 och i samband Balkankriget i mitten på 1990 talet. Dessutom var Liberalernas Cecilia Malmström Kommissarie för asyl- och migrationsfrågor inom EU 2010-2014.

Vi kan dagligen följa konsekvenserna av detta katastrofala misslyckande!

I valet 2014 fick Folkpartiet Liberalerna 5,4 % av rösterna och Sverigedemokraterna 12,9 %

TOMAS JUNGLANDER

Socialliberal

ÖSTERGÖTLANDS KOMMUN – EN KOMMUN – EN REGION

Människor som bosätter sig på landet får skylla sig själva, så uttalade sig en politiker när Östgötatrafiken nyligen beslutade sig för att lägga ned 28 busslinjer som inte ”bär sig”. Kan samma tankegång nästa gång gälla vård av sjuka, vilka patienter som ”bär sig” eller vilka sjukdomar som är lönsamma!

Vi talar om Landstingets kärnverksamhet, sjukvård och kollektivtrafik. Det är dags att tänka nytt! I stället för en diskussion om storregioner borde vi diskutera en kommunreform.

Enligt SKL har kommuner och landsting det svårt  att få ihop sin ekonomi och kommer att behöva höja skatten ganska kraftigt under de närmaste åren. Inte minst med tanke på en åldrande befolkning och ett stort antal nyanlända.

Samtidigt anser Riksrevisionen att Regeringen kraftigt underskattar kommunernas behov av ekonomiska resurser.

Kommuner och landsting måste, till skillnad från staten, se till att inkomster och utgifter går ihop. Det finns ett balanskrav som ger respit med maximalt tre år. Sedan tvingas man höja skatten för att täcka de samlade underskotten.

Med tanke på alla utmaningar anser jag att vi ska bilda en kommun av hela Östergötland och slå ihop kommunen med Landstinget till en region. Vi har idag tre politiska beslutsnivåer stat, landsting och kommun. Genom att minska till två nivåer stärker vi närheten mellan stad och landsbygd, invånare och beslutfattare samtidigt som vi får kortare beslutsvägar .

Processen underlättas av att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är en organisation.

Vi ser att det sker en koncentration till de större kommunerna i Östergötland. Att då bara slå ihop små kommuner  förbättrar inte deras förutsättningar. Svårigheten att få tag på kvalificerad arbetskraft inte minst på chefsnivå är redan idag ett problem. Detsamma gäller att få kompetenta människor att ställa upp som förtroendevalda.

Små och medelstora sjukhus har redan  försvunnit eller omvandlats till vårdcentraler. Vi kan samla all närsjukvård, lokala vårdenheter, hemtjänst, äldrevård, personlig assistans under en huvudman.

Idag är man kund hos både landsting och kommun. Vid en sammanslagning blir det en väg in, en kontaktyta, kanske en telefon för alla typer av hälsoproblem. Dessutom kan vi få ett enda journalsystem som samlar all patientinformation på samma ställe. Det kan motverka ex överutskrivning av medicin. Det kan redovisa provsvar och röntgenbilder direkt. Det kan  underlätta uppkoppling av alla apparatur.

En väl utvecklad och samordnad infrastruktur som även gynnar glesbygden borde vara lättare att åstadkomma med en kommun och med politiker som har ett gemensamt ansvar för hela området. Det gäller inte minst samordning av kommunernas och landstingets bussar. För att lyckas krävs innovativa lösningar. Det talas om anropsstyrd trafik, samåkning och att taxi ibland är den optimala lösningen.

Samarbete om skolan, som blir mer och mer styrd av staten, och polisen som har blivit mer och mer centraliserad kommer att underlättas.

En gemensam näringspolitik skulle stärka regionen.

En gemensam kultur- och idrottspolitik skulle förhoppningsvis sätta mer fokus på aktiviteter i periferin

Problemet kan bli att antalet förtroendevalda minskar mest i de mindre kommunerna men det kompenseras av högre kompetens hos både förtroendevalda och tjänstemän.Dessutom kommer stora kostnadsbesparingar att uppnås genom samordning och eliminering av många dubbleringar av tjänster, dels inom de nuvarande kommunerna, dels mellan kommuner och landsting. Det, tillsammans med en gemensam kommunalskatt, kommer att gynna de fattigaste kommunerna. Samtidigt behöver det kommunala utjämningssystemet göras om.

Den allt snabbare digitaliseringen och inte minst regeringens höga ambition med bredbandsuppkoppling  på landsbygden underlättar kontakten mellan medborgare och förtroendevalda. Det kommer sannolikt att revolutionera politikernas sätt att arbeta och allmänhetens möjligheter att påverka.                                                           Regelbundna digitala folkomröstningar, i både små och stora frågor, kan bli en verklighet.

För att få likvärdig vård över hela landet behöver man inte göra storregioner. Det är bättre att ansvaret för och styrningen av all avancerad vård vid Specialsjukhusen/Universitetssjukhusen centraliseras till Staten.

Regeringen kan reformera statens organisation dvs  Länsstyrelser och andra myndigheter utan att blanda in kommuner och landsting

Det finns alltså många goda skäl för en kommunreform snarare än en storregionreform. Och en  för oss östgötar gemensam kommun – Östergötlands kommun.

Att förändra strukturer är aldrig lätt och desto svårare ju fler politiker som är beroende av den existerande strukturen.

 Tomas Junglander

2016-12-19

 

 

 

 

Om statistik i våra kommuner ……..och andra bekymmer!

om Mjölby, Vadstena och Motala.

Idag när matematik- och statistikkunskaperna i samhället är lägre än på flera decennier kan det vara frestande att undersöka hur våra kommuner använder statistik.

Lokaltidningarna har idag varken resurser eller kompetens att ifrågasätta de uppgifter kommunen lämnar och utföra faktakontroll och källkritik.

För några dagar sedan läste jag att antalet förvärvsarbetande i Mjölby har ökat med imponerande 1400 under de senaste fem åren. Efter en förfrågan fick jag kommunens statistik. Den visade sig vara både väl underbyggd och trovärdig, inga bruttosiffror utan nettosiffror.

MJÖLBY KOMMUN växer mycket tack vare en utmärkt infrastruktur. Järnvägsknut, motorväg och andra riksvägar ger Mjölby många fördelar.

VADSTENA KOMMUN drömmer om en befolkning på 10 000 enligt den nuvarande politiska majoriteten. Befolkningen uppgick den 30 sep till 7 349, en minskning med 58 personer under året.

Vadstena är den enda kommunen i Östergötland som i år minskar sin befolkning.

Sedan 1950 har befolkningen minskat med 2,5% samtidigt som befolkningen i riket har ökat med hela 41%.

Vadstena har varit mycket senfärdiga med detaljplaner för kommunen och dessutom finns det en tendens att överklaga beslut vilket har gjort att nybyggnationen är väldigt låg. Kommunen hävdar att det finns en lång bostadskö. Då vet vi att en del av denna kö består av kommunens egna invånare som vill byta bostad. Dessutom vet vi att många står i kö i flera kommuner, inte minst i kommuner i närområdet med betydligt bättre kommunikationer och som också vill bygga bort sin bostadskö.

Om inget revolutionerande händer får nog Vadstena nöja sig med att vara en mysig sommarstad.

MOTALA KOMMUN blir jag inte klok på. Vi kommer ihåg Motalaskandalen, en svensk politisk skandal ,som uppdagades hösten 1995 och rörde högt uppsatta Motala-politikers konsumtion av resor, dyra middagar med mera. Det borde vara en varningssignal för framtiden, men de styrande i kommunen tillsammans med deras näringslivsbolag fortsätter att föra befolkningen bakom ljuset. Jag har flera gånger kontaktat de styrande i kommunen och Motala tidning för att få till rättelser.

NÅGRA IAKTTAGELSER

Kommunen marknadsför sig som Östergötlands sjöstad med utmärkta kommunikationer. Man hävdar att det har gjort Motala attraktivt med stor inflyttning till Motala från andra delar av Östergötland. Sanningen är att den stora nettoinflyttning som kommunen skryter om i själva verket är en nettoutflyttning med 51 personer sedan den 1 jan 2015.

Kommunen skryter om sin stora befolkningstillväxt och hävdar att endast 20% av den är invandring/flyktingmottagning. I själva verket består befolkningstillväxten i år av 76% invandring.

Det är inget att skämmas för, snarare tvärtom, men dessa människor har inte valt Motala tack vare kommunens marknadsföring!

I Sverige som helhet består befolkningstillväxten under året till 77% av invandring/flyktingmottagning.

När jag någon enstaka gång får svar från Motala Tidning som marknadsför kommunens uppgifter hänvisar tidningen till tidsbrist eller att informationen kommer för nära pressläggningsdags för att kunna faktakontrolleras. Det är alltså fritt fram för de styrande i Motala att föra sina invånare bakom ljuset!

 

SAKNAR VÅRA POLITIKER MORALISK INTEGRITET

Hur ska jag annars tyda den totala omsvängningen vad gäller flyktingpolitiken som ägde rum i Sverige under senhösten. Är det så att politiker i de allra flesta fall följer partiledningens linje i avgörande frågor snarare än sin egen övertygelse?

I Sverige är den stora frågan just nu hur vi ska kunna få lågutbildade svenskfödda och invandrare i arbete. Många nyanlända har en mycket begränsad utbildning och dåliga språkkunskaper. Flera experter anser att lägre lönekostnader är lösningen men kommer vi att kunna ge alla ett arbete. Man exemplifierar gärna med yrken där många redan arbetar deltid och att då också sänka lönerna känns inte trovärdigt.

Att Sverige ska vara ett kunskapssamhälle är nog de flesta överens om men att då prioritera frågan om sänkta löner blir kontraproduktivt.

Vad vi definitivt inte talar om i Sverige är hur många av dem som får permanenta eller tillfälliga uppehållstillstånd som kommer att flytta tillbaka till sina ursprungsländer. Det känns lite märkligt nu när Sverige som sista land inom EU har infört tillfälliga uppehållstillstånd. Hur kan det vara så att man i andra länder diskuterar hur många flyktingar som kommer att återvända men inte i Sverige!

Senast hörde jag på BBC en syrisk oppositionspolitiker poängtera att hon hoppades att så många som möjligt ska flytta tillbaka när det blir fred och hjälpa till med att bygga upp landet igen.

Kan det vara så att diskussionen, som utgår ifrån att vi måste integrera alla som kommer till Sverige, är ett led i taktiken att få igenom sänkta ingångslöner för alla i samhället.

Forskare vid KTH och Handelshögskolan i Göteborg har konstaterat att det finns tecken som tyder på att arbetskraftsinvandring ger en långsiktig positiv effekt på de offentliga finanserna medan flyktinginvandring snarare ger en långsiktig negativ effekt. En analys av 100-tals rapporter ger vid handen att låga ingångslöner inte ger någon påtaglig positiv effekt på sysselsättningen. Då ska man komma ihåg att området inte är tillräckligt utforskat.

I USA jämförde man två olika delstater New Jersey och Pennsylvania. Den ena staten höjde minimilönen, den andra gjorde det inte. Utvärderingen visade att New Jersey som höjde minimilönen inte förlorade vad gäller sysselsättningsgrad.

Det talar för en satsning på utbildning och mot lönesänkningar. Om vi inte lyckas lösa den konflikten är risken stor att vi i Sverige skapar parallellsamhällen med ännu större utanförskap än i dag. Många menar att vi redan har parallellsamhällen i flera kommuner!

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder:

Fredrik Reinfeldts nonchalanta inställning i migrationsfrågan har bäddat för dagens flyktingkris i Sverige. Ingenting har förberetts under Alliansens åtta år i regeringsställning.

Vi borde ha lärt oss något från tidigare flyktingkriser, 1989 efter murens fall och i mitten av 1990 – talet i samband med Balkankriget.

Cecilia Malmström var svensk EU kommissionär och ansvarig för asyl- och flyktingfrågor 2010- 2014. Innan dess var hon vice partiledare i Liberalerna.

Under hennes tid som ansvarig bröt Schengensamarbetet  samman. Ett samarbete som innebär att gränskontrollerna vid de gemensamma inre gränserna har avskaffats. Samtidigt skulle gränskontrollerna vid yttre gränserna förstärkas.

Dublinförordningen som säger att du ska söka uppehållstillstånd i det första EU land du kommer till slutade att fungera.

Dessutom är tanken att flyktingarna inte själva ska få bestämma till vilket land de ska komma. Tanken är att EU ska bestämma i vilket land som flyktingarna ska placeras. Det blev heller aldrig genomfört under hennes tid.

Med andra ord, det mesta misslyckades under hennes fyra år som kommissionär för asyl- och flyktingfrågor 2010- 2014. Sverige hade förstahandsinformation och ändå kom flyktingkrisen som en total överraskning för svenska politiker.

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-02-22

 

OM ATT INTE VARA POLITISKT KORREKT….OCH ANDRA BEKYMMER

För några månader sedan hörde jag ett uttalande på BBC av Svensk – Italienaren Staffan de Mistura, sedan några år medlare i Syrienkonflikten. Han säger: ” Vi måste med diplomatiska medel få slut på kriget i Syrien så att människor kan flytta tillbaka till Syrien och bygga upp sitt land igen!”

När hörde du senast en svensk politiker eller journalist uttrycka sig på det sättet?

I Sverige talas det bara om ett vägval. Det går inte att samtidigt ha en liberal migrationspolitik och en generös välfärdsstat. Vi måste välja, heter det från både höger- och vänsterhåll.

Ställda inför ett sådant val väljer de flesta givetvis att slå vakt om den välfärdsstat man har och värdesätter.

Alternativet innebär stora förändringar av den svenska modellen.

Det kan i praktiken innebära slopade eller kraftigt begränsade trygghetssystem såsom socialbidrag och arbetslöshetsersättning, sänkta eller avreglerade minimilöner, en drastisk minskning av fackets inflytande och en avreglerad bostadsmarknad.

Det är den frågan som alla politiker som vill slå vakt om både välfärdsstaten och Sverige som invandringsland bör ägna tid åt.

Vi vet att höjd utbildningsnivå  ökar möjligheten att få ett jobb. Vi vet för lite om vad det innebär att fler människor får låglönejobb. Vad vi vet  är att försöken  med lönesubventioner i form av t ex nystartsjobb och instegsjobb inte har givit önskvärt resultat.

Forskare vid KTH och Handelshögskolan i Göteborg har konstaterat att det finns tecken som tyder på att arbetskraftsinvandring ger en långsiktig positiv effekt på de offentliga finanserna medan flyktinginvandring snarare ger en långsiktig negativ effekt. En analys av 100-tals rapporter ger vid handen att låga ingångslöner inte ger någon påtaglig positiv effekt på sysselsättningen. Då ska man komma ihåg att området inte är tillräckligt utforskat.

I USA jämförde man två olika delstater, New Jersey och Pennsylvania. Den ena staten höjde minimilönen, den andra gjorde det inte. Utvärderingen visade att New Jersey som höjde minimilönen inte förlorade vad gäller sysselsättningsgrad.

Det talar för en satsning på utbildning och mot lönesänkningar och att skapa en låglönesektor. Om vi inte lyckas lösa den konflikten är risken stor att vi i Sverige skapar parallellsamhällen med ännu större utanförskap än i dag. Många menar att vi redan  har parallellsamhällen i flera kommuner!

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder. Och den utvecklingen går snabbare och snabbare.

Robotiseringen och digitaliseringen behöver också uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt som t ex inom  hälso – och sjukvården. På så sätt kan produktiviteten öka inom den personalintensiva offentliga sektorn och vi får mer välfärd för samma kostnad.

Är våra politiker idag beredda att lösa konflikten mellan en liberal migrationspolitik och en generös välfärdsstat?

Det finns en tredje väg som är politiskt inkorrekt i Sverige. Den är genomförbar nu när Sverige som sista land inom EU har gått från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd för asylinvandrare. Den förändringen innebär sannolikt mindre anhöriginvandring och i förlängningen att många återvänder till hemlandet.

Den går ut på att satsa på en omfattande utbildningsinsats för nyanlända i Sverige. En utbildning med fokusering på yrken som behövs för att bygga upp ett land nästan från grunden. Det gäller t ex bostäder, infrastruktur men också administrativa system. Dessutom krävs att redan välutbildad sjukvårdspersonal och lärare som har flytt landet flyttar tillbaka. Vem ska annars bygga upp det framtida Syrien när kriget är slut.

Vi kommer inte att kunna skapa flera hundra tusen jobb som skulle behövas för att ge alla lågutbildade någon form av arbete.

Även för nyanlända lågutbildade som väljer att stanna i Sverige krävs därför en massiv utbildningsinsats.  En idé som förts fram är en ny form av lärlingssystem  utan åldersbegränsning – annars blir alltför många uteslutna. Ett lärlingssystem utan tidsbegränsning. Som helt enkelt pågår tills man är fullärd!

Samma problematik gäller också för de ungdomar som i svensk media ofta kallas för ”ensamkommande flyktingbarn” från Afghanistan. Afghanistan behöver också byggas upp efter långvariga krig!

Problemet för många välutbildade är att det tar för lång tid att få sin svenska legitimation och att deras kompetens försämras under tiden.

EU har betalat Turkiet närmare 30 miljarder kronor för att få en del av flyktingsströmmen att stanna i närområdet och minska deras motiv av att flytta. Det är mindre splittrande och mycket mindre kostsamt att potentiella flyktingar stannar i närområdet.

Sveriges Biståndsbudget för 2016 uppgår till 43,4 miljarder kronor. Från det ska avräknas ca 10 miljarder som redan används inom landet för att hantera kostnaden  för asylinvandringen.

Jag har svårt att tänka mig någon bättre avkastning än att satsa en del av dessa miljarder på utbildning av nyanlända.

Det ställer stora krav på svensk utbildningspolitik men alternativet är med all säkerhet sämre!

Fredrik Reinfeldts nonchalanta inställning i migrationsfrågan har bäddat för dagens flyktingkris i Sverige. Ingenting har förberetts under Alliansens åtta år i regeringsställning. Vi borde ha lärt oss något från tidigare flyktingkriser, 1989 efter murens fall och i mitten av 1990 – talet i samband med Balkankriget.

 

Som en konsekvens av den  hårda flyktingdebatten  har jag dessutom sedan en lång tid haft ett annat dilemma. Jag har starka band till Danmark. Ett land som av politiker, fackföreningsledare och journalister i Sverige betraktas som nyfascistiskt, åtminstone fram till november 2015!

Eller som LO´s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson uttryckte sig i radion den 27 sep  2014: ”Danmark är ett eländigt, tråkigt samhälle” .

En stor majoritet av den danska befolkningen stöder den nuvarande och den tidigare regeringens invandringspolitik. Innebär det att mina vänner är nyfascister?

Det innebär i varje fall rent statistiskt att många av mina bästa vänner är nyfascister enligt svenska politiker, reflektera över det!

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-24

 

 

OM ALLIANSREGERINGEN DEL 7

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                   2006-2014

DEL 7 ARBETSMARKNADSPOLITIKEN

Regeringen talade mycket om jobben men diskuterade  sällan företagsklimatet och företagares villkor, vilket är grundläggande för att skapa jobb.

Fredrik Reinfeldt berättar ett år efter sin avgång att han är mest stolt över den så kallade Arbetslinjen.

Sysselsättningen steg med 340.000 jobb under åtta år med Alliansregeringen. Hur många av dessa jobb som tillkom  tack vare Regeringens jobbpolitik och hur många som tillkom tack vare konjunkturen råder det delade meningar om?

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder:

Robotiseringen behöver också uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt som inom hälso -och sjukvården. På så sätt kan produktiviteten öka inom den personalintensiva offentliga sektorn och vi får mer välfärd för samma kostnad.

Svenska företag är i första hand intresserade av att vara lönsamma till de skatte- och lönenivåer som råder i Sverige. Även kraftigt subventionerade anställningar kan innebära betydande kostnader om den anställde inte är rätt person för jobbet.

Försöken med olika typer av subventionerade anställningar har inte varit lyckosamma och har givit få permanenta jobb med avtalsmässiga villkor.

Arbetsmarknadsutbildningen blev kraftigt eftersatt under Alliansregeringen. Av dem som genomgick arbetsmarknadsutbildning under 2014 har ca 25% fått arbete.

Det talades mycket om att satsa på lärlingssystem, yrkesutbildning och att utveckla samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och företagen när det gäller matchning.

Sverige har blivit ett postindustriellt land med höga trösklar in på arbetsmarknaden.

Den svenska modellen är illa förberedd för att ställa om till en större låglönemarknad. Vi kan  konstatera att långtidsarbetslösheten inte har minskat under Alliansregeringen.

Landets kapacitet, att med bevarat välfärdssamhälle, hantera stora grupper av lågutbildade är starkt begränsad.

Regeringen tog inte tag i de målkonflikter som var synliga. Problemen med att integrera och skapa arbete för utlandsfödda har funnits i många år.

Sverige har haft erfarenhet av stor flyktinvandring såväl efter murens fall 1989 som i samband med Balkankriget i mitten av 1990-talet.

Det fanns redan då problem med att kombinera en generös flyktinginvandring med en arbetsmarknad som kännetecknas av en sammanpressad lönestruktur och EU:s lägsta andel låglönejobb.

Det krävs förändringar av den svenska modellen nu när vi har en ny verklighet.

Det kan i praktiken innebära slopade eller kraftigt begränsade trygghetssystem såsom socialbidrag och arbetslöshetsersättning, sänkta eller avreglerade minimilöner, en drastisk minskning av fackets inflytande och en avreglerad bostadsmarknad.

Är våra politiker beredda på detta idag? Alliansregeringen varken  planerade eller genomförde  några förändringar i den riktningen!

Dessutom har våra politiker ännu inte tagit höjd för det nya inslag i form av den så kallade delningsekonomin som sprider sig snabbt.  Den skapar helt nya värden och leder till ett mer utvecklat resursutnyttjande. Det medför som regel ett större utbud på en befintlig marknad, vilket bör leda till lägre priser. Etablerade reglerade yrken kan komma att undermineras i allt fler sektorer i samhället. Den svenska lönebildningen kan förändras i grunden. Skattebasen kan urgröpas när allt färre har traditionella arbeten utan rör sig i bytesekonomin. Onlineplattformar ( se Uber och Airbnb) som inte vet några nationella gränser kan komma att komplicera hela skattefrågan.

Mitt tips är att fastighetsskatten kommer att bli oumbärlig i framtiden för att stärka skattebasen!

Regeringen får inte godkänt för sin arbetsmarknadspolitik

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-13

OM ALLIANREGERINGEN DEL 6

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                   2006-2014

DEL 6 INFRASTRUKTURPOLITIKEN

Under sin tid som generaldirektör för SJ 1969-1978 hade Lars Peterson i uppdrag att verkställa det av Riksdagen år 1963 fattade trafikpolitiska beslutet, som för SJ:s del syftade till att lägga ned olönsamma järnvägslinjer. Han var plikttrogen och gick systematiskt tillväga. Det var bara ett litet problem, det var företagsekonomiskt olönsamma linjer som lades ned. Om järnvägslinjerna var samhällsekonomiskt lönsamma brydde man sig inte om!

Vid den här tiden hade SJ i stort sett monopol på såväl tåg- som busstrafik. En vanlig metod som användes var att lägga busstrafik parallellt med tågtrafik men på bättre tider. Då blev det inte så svårt att motivera en nedläggning av tågtrafiken!

Förutom misstaget att lägga ned många järnvägslinjer, som senare har återuppstått, så fick det negativa följdverkningar  genom stora neddragningar på underhållet av järnvägsnätet. Följdverkningar som vi fortfarande  lider av!

Vi ska heller inte glömma bort att Sverige hade två stora bilföretag SAAB och Volvo med starka lobbygrupper och starka fackföreningar. Sverige var ett bilsamhälle där till och med bostadsområden planerades för att underlätta för biltrafik.

Statens Järnvägar delades 2001 upp i sex olika bolag med olika ansvarsområden.

Den svenska järnvägen var en de första i Europa som avreglerades helt och under 2014 mötte SJ för första gången stark konkurrens på spåren.

Varken avregleringen eller uppdelningen i sex olika bolag har hittills gynnat oss konsumenter. Underhållet av järnvägsnätet har heller inte varit tillräckligt omfattande för att ta igen tidigare underlåtenhetssynder och samtidigt  klara av den ökade tågtrafiken.

Jag har svårt att tro att vi någon gång tidigare har haft så mycket strul med förseningar som under Alliansregeringens tid.

Övriga transportmedel fungerar förhållandevis bra bortset från neddragning av busstrafik i glesbygden. Ansvaret för detta ligger hos Landstingen.

När det gäller digital teknik och innovativa transportlösningar för utveckling av tjänster som svarar på människors behov ligger Sverige inte i framkant. Smarta reseappar, kreativa taxilösningar och kartor i mobilen är några exempel.

Det positiva är att trafiksäkerhetsarbetet har prioriterats och att dödstalen i trafiken har fortsatt att minska till kanske världens lägsta.

Utbyggnaden av den digitala motorvägen (fiberoptiken) på landsbygden har gått mycket långsamt. Jag hörde aldrig att Landsbygdsministern prioriterade den frågan. Hela Sverige ska leva har varit ett mantra. Förutsättningarna för att leva och arbeta i glesbygden skulle vara avsevärt bättre om alla hade tillgång till en säker uppkoppling. Inom många tjänsteföretag kan man arbeta på distans. Fler äldre skulle kunna bo kvar i sin naturliga miljö med uppkoppling mot sjuk – och äldrevård.

Regeringen får underbetyg för sin infrastrukturpolitik

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-07

 

 

OM ALLIANSREGERINGEN DEL 5

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                      2006-2014

DEL 5 Utbildningspolitiken

Vid sitt tal på Nobelmiddagen den 10 dec poängterade Nobelpristagaren Thomas Lindahl den stora betydelse hans lärare på Bromma Gymnasium hade haft för att lyfta hans intresse för naturvetenskap i allmänhet och kemi synnerhet. Han poängterade också skillnaden mellan bra och dåliga lärare.

Aziz Sancar, också Nobelpristagare i kemi, betonade vid den efterföljande diskussionen i programmet Snillen Spekulerar att lönerna för lärare måste höjas i hela världen.

Båda dessa kritiska  uttalanden om svensk utbildningspolitik har mottagits  med tystnad i Sverige.

Professor Inger Enkvist skriver i en ledare på SvD den 18 dec 2015 om att ingen  längre talar om vikten av kunskap eller om att kunskap berikar en person. Utbildningen ses som ett nödvändigt ont för att få arbete snarare än som personlig utveckling. Universiteten blir mer av studentfabrik, mindre av intellektuell mötesplats.

Det fanns stora förhoppningar på Jan Björklund när han tillträdde som utbildningsminister.

Han symboliserade kravet på förbättringar inom skolan och nu fick han alla möjligheter att genomföra sina visioner.

Jan Björklund tog initiativet till en mängd olika reformer inom skolans område. En del med lärarnas goda minne andra trots stort motstånd från lärarna. Utvärderingen av genomförda reformer hade inte hunnit genomföras innan nya har kommit till.

Skolans status som har försämrats under många år har inte förbättrats under Alliansens tid vid makten och Sverige har fortsatt att halka efter andra länder i kunskapsinhämtning.

Den viktigaste frågan, nämligen lärarnas status och lärarnas löner, har inte påverkats i någon större omfattning. Visserligen har medel för s k Förstelärare avsatts av staten till kommunerna. Det har resulterat i högre lön till ett mindre antal lärare. För att höja statusen och göra läraryrket mer attraktivt krävs mycket mer än så.

Jag tror att alla grupper i samhället skulle acceptera att lärarnas löner höjdes till nivåer som attraherar välutbildade ungdomar att välja läraryrket.

Näringslivet är i stort behov av kvalificerad arbetskraft. För att det ska fungera krävs att utbildningsnivån höjs kraftigt. Det i sin tur kräver hög kompetens hos lärarna.

Istället för att genomföra det femte jobbskatteavdraget 2014 kunde man ha använt pengarna till att höja lärarlönerna. Då tror jag till och med att Alliansen hade fått sitta kvar efter valet 2014. Sex av tio svenskar var motståndare till beslutet som kostade 12 miljarder.

I dag ser vi konsekvensen av kommunaliseringen av skolan. I ett svårt ekonomiskt läge finns alltid risken att kommuner prioriterar olika vilket kan gå ut över satsningen på skolan.

Kommunaliseringen av skolan har också gjort det mer komplicerat  för staten att ställa krav när kommunerna har självbestämmanderätt.

Kritik har också riktats mot regeringen för att friskolereformen som beslutades redan 1992 har gått för långt när stora företag träder in på banan och tar ut stora vinster ur verksamheten. Enligt min uppfattning saknar många kommuner fortfarande den  kunskap om upphandling och uppföljning som krävs när man har med professionella köpare att göra.

Vinster i välfärden har blivit ett hett ämne!

Attraktionskraften för läraryrket  har inte förbättrats under Alliansens åtta år vid makten!

Regeringen får ett klart underbetyg

TOMAS JUNGLANDER

SOCIALLIBERAL

2016-01-02