OM ATT INTE VARA POLITISKT KORREKT….OCH ANDRA BEKYMMER

För några månader sedan hörde jag ett uttalande på BBC av Svensk – Italienaren Staffan de Mistura, sedan några år medlare i Syrienkonflikten. Han säger: ” Vi måste med diplomatiska medel få slut på kriget i Syrien så att människor kan flytta tillbaka till Syrien och bygga upp sitt land igen!”

När hörde du senast en svensk politiker eller journalist uttrycka sig på det sättet?

I Sverige talas det bara om ett vägval. Det går inte att samtidigt ha en liberal migrationspolitik och en generös välfärdsstat. Vi måste välja, heter det från både höger- och vänsterhåll.

Ställda inför ett sådant val väljer de flesta givetvis att slå vakt om den välfärdsstat man har och värdesätter.

Alternativet innebär stora förändringar av den svenska modellen.

Det kan i praktiken innebära slopade eller kraftigt begränsade trygghetssystem såsom socialbidrag och arbetslöshetsersättning, sänkta eller avreglerade minimilöner, en drastisk minskning av fackets inflytande och en avreglerad bostadsmarknad.

Det är den frågan som alla politiker som vill slå vakt om både välfärdsstaten och Sverige som invandringsland bör ägna tid åt.

Vi vet att höjd utbildningsnivå  ökar möjligheten att få ett jobb. Vi vet för lite om vad det innebär att fler människor får låglönejobb. Vad vi vet  är att försöken  med lönesubventioner i form av t ex nystartsjobb och instegsjobb inte har givit önskvärt resultat.

Forskare vid KTH och Handelshögskolan i Göteborg har konstaterat att det finns tecken som tyder på att arbetskraftsinvandring ger en långsiktig positiv effekt på de offentliga finanserna medan flyktinginvandring snarare ger en långsiktig negativ effekt. En analys av 100-tals rapporter ger vid handen att låga ingångslöner inte ger någon påtaglig positiv effekt på sysselsättningen. Då ska man komma ihåg att området inte är tillräckligt utforskat.

I USA jämförde man två olika delstater, New Jersey och Pennsylvania. Den ena staten höjde minimilönen, den andra gjorde det inte. Utvärderingen visade att New Jersey som höjde minimilönen inte förlorade vad gäller sysselsättningsgrad.

Det talar för en satsning på utbildning och mot lönesänkningar och att skapa en låglönesektor. Om vi inte lyckas lösa den konflikten är risken stor att vi i Sverige skapar parallellsamhällen med ännu större utanförskap än i dag. Många menar att vi redan  har parallellsamhällen i flera kommuner!

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder. Och den utvecklingen går snabbare och snabbare.

Robotiseringen och digitaliseringen behöver också uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt som t ex inom  hälso – och sjukvården. På så sätt kan produktiviteten öka inom den personalintensiva offentliga sektorn och vi får mer välfärd för samma kostnad.

Är våra politiker idag beredda att lösa konflikten mellan en liberal migrationspolitik och en generös välfärdsstat?

Det finns en tredje väg som är politiskt inkorrekt i Sverige. Den är genomförbar nu när Sverige som sista land inom EU har gått från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd för asylinvandrare. Den förändringen innebär sannolikt mindre anhöriginvandring och i förlängningen att många återvänder till hemlandet.

Den går ut på att satsa på en omfattande utbildningsinsats för nyanlända i Sverige. En utbildning med fokusering på yrken som behövs för att bygga upp ett land nästan från grunden. Det gäller t ex bostäder, infrastruktur men också administrativa system. Dessutom krävs att redan välutbildad sjukvårdspersonal och lärare som har flytt landet flyttar tillbaka. Vem ska annars bygga upp det framtida Syrien när kriget är slut.

Vi kommer inte att kunna skapa flera hundra tusen jobb som skulle behövas för att ge alla lågutbildade någon form av arbete.

Även för nyanlända lågutbildade som väljer att stanna i Sverige krävs därför en massiv utbildningsinsats.  En idé som förts fram är en ny form av lärlingssystem  utan åldersbegränsning – annars blir alltför många uteslutna. Ett lärlingssystem utan tidsbegränsning. Som helt enkelt pågår tills man är fullärd!

Samma problematik gäller också för de ungdomar som i svensk media ofta kallas för ”ensamkommande flyktingbarn” från Afghanistan. Afghanistan behöver också byggas upp efter långvariga krig!

Problemet för många välutbildade är att det tar för lång tid att få sin svenska legitimation och att deras kompetens försämras under tiden.

EU har betalat Turkiet närmare 30 miljarder kronor för att få en del av flyktingsströmmen att stanna i närområdet och minska deras motiv av att flytta. Det är mindre splittrande och mycket mindre kostsamt att potentiella flyktingar stannar i närområdet.

Sveriges Biståndsbudget för 2016 uppgår till 43,4 miljarder kronor. Från det ska avräknas ca 10 miljarder som redan används inom landet för att hantera kostnaden  för asylinvandringen.

Jag har svårt att tänka mig någon bättre avkastning än att satsa en del av dessa miljarder på utbildning av nyanlända.

Det ställer stora krav på svensk utbildningspolitik men alternativet är med all säkerhet sämre!

Fredrik Reinfeldts nonchalanta inställning i migrationsfrågan har bäddat för dagens flyktingkris i Sverige. Ingenting har förberetts under Alliansens åtta år i regeringsställning. Vi borde ha lärt oss något från tidigare flyktingkriser, 1989 efter murens fall och i mitten av 1990 – talet i samband med Balkankriget.

 

Som en konsekvens av den  hårda flyktingdebatten  har jag dessutom sedan en lång tid haft ett annat dilemma. Jag har starka band till Danmark. Ett land som av politiker, fackföreningsledare och journalister i Sverige betraktas som nyfascistiskt, åtminstone fram till november 2015!

Eller som LO´s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson uttryckte sig i radion den 27 sep  2014: ”Danmark är ett eländigt, tråkigt samhälle” .

En stor majoritet av den danska befolkningen stöder den nuvarande och den tidigare regeringens invandringspolitik. Innebär det att mina vänner är nyfascister?

Det innebär i varje fall rent statistiskt att många av mina bästa vänner är nyfascister enligt svenska politiker, reflektera över det!

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-24

 

 

OM ALLIANSREGERINGEN DEL 7

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                   2006-2014

DEL 7 ARBETSMARKNADSPOLITIKEN

Regeringen talade mycket om jobben men diskuterade  sällan företagsklimatet och företagares villkor, vilket är grundläggande för att skapa jobb.

Fredrik Reinfeldt berättar ett år efter sin avgång att han är mest stolt över den så kallade Arbetslinjen.

Sysselsättningen steg med 340.000 jobb under åtta år med Alliansregeringen. Hur många av dessa jobb som tillkom  tack vare Regeringens jobbpolitik och hur många som tillkom tack vare konjunkturen råder det delade meningar om?

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder:

Robotiseringen behöver också uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt som inom hälso -och sjukvården. På så sätt kan produktiviteten öka inom den personalintensiva offentliga sektorn och vi får mer välfärd för samma kostnad.

Svenska företag är i första hand intresserade av att vara lönsamma till de skatte- och lönenivåer som råder i Sverige. Även kraftigt subventionerade anställningar kan innebära betydande kostnader om den anställde inte är rätt person för jobbet.

Försöken med olika typer av subventionerade anställningar har inte varit lyckosamma och har givit få permanenta jobb med avtalsmässiga villkor.

Arbetsmarknadsutbildningen blev kraftigt eftersatt under Alliansregeringen. Av dem som genomgick arbetsmarknadsutbildning under 2014 har ca 25% fått arbete.

Det talades mycket om att satsa på lärlingssystem, yrkesutbildning och att utveckla samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och företagen när det gäller matchning.

Sverige har blivit ett postindustriellt land med höga trösklar in på arbetsmarknaden.

Den svenska modellen är illa förberedd för att ställa om till en större låglönemarknad. Vi kan  konstatera att långtidsarbetslösheten inte har minskat under Alliansregeringen.

Landets kapacitet, att med bevarat välfärdssamhälle, hantera stora grupper av lågutbildade är starkt begränsad.

Regeringen tog inte tag i de målkonflikter som var synliga. Problemen med att integrera och skapa arbete för utlandsfödda har funnits i många år.

Sverige har haft erfarenhet av stor flyktinvandring såväl efter murens fall 1989 som i samband med Balkankriget i mitten av 1990-talet.

Det fanns redan då problem med att kombinera en generös flyktinginvandring med en arbetsmarknad som kännetecknas av en sammanpressad lönestruktur och EU:s lägsta andel låglönejobb.

Det krävs förändringar av den svenska modellen nu när vi har en ny verklighet.

Det kan i praktiken innebära slopade eller kraftigt begränsade trygghetssystem såsom socialbidrag och arbetslöshetsersättning, sänkta eller avreglerade minimilöner, en drastisk minskning av fackets inflytande och en avreglerad bostadsmarknad.

Är våra politiker beredda på detta idag? Alliansregeringen varken  planerade eller genomförde  några förändringar i den riktningen!

Dessutom har våra politiker ännu inte tagit höjd för det nya inslag i form av den så kallade delningsekonomin som sprider sig snabbt.  Den skapar helt nya värden och leder till ett mer utvecklat resursutnyttjande. Det medför som regel ett större utbud på en befintlig marknad, vilket bör leda till lägre priser. Etablerade reglerade yrken kan komma att undermineras i allt fler sektorer i samhället. Den svenska lönebildningen kan förändras i grunden. Skattebasen kan urgröpas när allt färre har traditionella arbeten utan rör sig i bytesekonomin. Onlineplattformar ( se Uber och Airbnb) som inte vet några nationella gränser kan komma att komplicera hela skattefrågan.

Mitt tips är att fastighetsskatten kommer att bli oumbärlig i framtiden för att stärka skattebasen!

Regeringen får inte godkänt för sin arbetsmarknadspolitik

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-13

OM ALLIANREGERINGEN DEL 6

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                   2006-2014

DEL 6 INFRASTRUKTURPOLITIKEN

Under sin tid som generaldirektör för SJ 1969-1978 hade Lars Peterson i uppdrag att verkställa det av Riksdagen år 1963 fattade trafikpolitiska beslutet, som för SJ:s del syftade till att lägga ned olönsamma järnvägslinjer. Han var plikttrogen och gick systematiskt tillväga. Det var bara ett litet problem, det var företagsekonomiskt olönsamma linjer som lades ned. Om järnvägslinjerna var samhällsekonomiskt lönsamma brydde man sig inte om!

Vid den här tiden hade SJ i stort sett monopol på såväl tåg- som busstrafik. En vanlig metod som användes var att lägga busstrafik parallellt med tågtrafik men på bättre tider. Då blev det inte så svårt att motivera en nedläggning av tågtrafiken!

Förutom misstaget att lägga ned många järnvägslinjer, som senare har återuppstått, så fick det negativa följdverkningar  genom stora neddragningar på underhållet av järnvägsnätet. Följdverkningar som vi fortfarande  lider av!

Vi ska heller inte glömma bort att Sverige hade två stora bilföretag SAAB och Volvo med starka lobbygrupper och starka fackföreningar. Sverige var ett bilsamhälle där till och med bostadsområden planerades för att underlätta för biltrafik.

Statens Järnvägar delades 2001 upp i sex olika bolag med olika ansvarsområden.

Den svenska järnvägen var en de första i Europa som avreglerades helt och under 2014 mötte SJ för första gången stark konkurrens på spåren.

Varken avregleringen eller uppdelningen i sex olika bolag har hittills gynnat oss konsumenter. Underhållet av järnvägsnätet har heller inte varit tillräckligt omfattande för att ta igen tidigare underlåtenhetssynder och samtidigt  klara av den ökade tågtrafiken.

Jag har svårt att tro att vi någon gång tidigare har haft så mycket strul med förseningar som under Alliansregeringens tid.

Övriga transportmedel fungerar förhållandevis bra bortset från neddragning av busstrafik i glesbygden. Ansvaret för detta ligger hos Landstingen.

När det gäller digital teknik och innovativa transportlösningar för utveckling av tjänster som svarar på människors behov ligger Sverige inte i framkant. Smarta reseappar, kreativa taxilösningar och kartor i mobilen är några exempel.

Det positiva är att trafiksäkerhetsarbetet har prioriterats och att dödstalen i trafiken har fortsatt att minska till kanske världens lägsta.

Utbyggnaden av den digitala motorvägen (fiberoptiken) på landsbygden har gått mycket långsamt. Jag hörde aldrig att Landsbygdsministern prioriterade den frågan. Hela Sverige ska leva har varit ett mantra. Förutsättningarna för att leva och arbeta i glesbygden skulle vara avsevärt bättre om alla hade tillgång till en säker uppkoppling. Inom många tjänsteföretag kan man arbeta på distans. Fler äldre skulle kunna bo kvar i sin naturliga miljö med uppkoppling mot sjuk – och äldrevård.

Regeringen får underbetyg för sin infrastrukturpolitik

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-07

 

 

OM ALLIANSREGERINGEN DEL 5

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                      2006-2014

DEL 5 Utbildningspolitiken

Vid sitt tal på Nobelmiddagen den 10 dec poängterade Nobelpristagaren Thomas Lindahl den stora betydelse hans lärare på Bromma Gymnasium hade haft för att lyfta hans intresse för naturvetenskap i allmänhet och kemi synnerhet. Han poängterade också skillnaden mellan bra och dåliga lärare.

Aziz Sancar, också Nobelpristagare i kemi, betonade vid den efterföljande diskussionen i programmet Snillen Spekulerar att lönerna för lärare måste höjas i hela världen.

Båda dessa kritiska  uttalanden om svensk utbildningspolitik har mottagits  med tystnad i Sverige.

Professor Inger Enkvist skriver i en ledare på SvD den 18 dec 2015 om att ingen  längre talar om vikten av kunskap eller om att kunskap berikar en person. Utbildningen ses som ett nödvändigt ont för att få arbete snarare än som personlig utveckling. Universiteten blir mer av studentfabrik, mindre av intellektuell mötesplats.

Det fanns stora förhoppningar på Jan Björklund när han tillträdde som utbildningsminister.

Han symboliserade kravet på förbättringar inom skolan och nu fick han alla möjligheter att genomföra sina visioner.

Jan Björklund tog initiativet till en mängd olika reformer inom skolans område. En del med lärarnas goda minne andra trots stort motstånd från lärarna. Utvärderingen av genomförda reformer hade inte hunnit genomföras innan nya har kommit till.

Skolans status som har försämrats under många år har inte förbättrats under Alliansens tid vid makten och Sverige har fortsatt att halka efter andra länder i kunskapsinhämtning.

Den viktigaste frågan, nämligen lärarnas status och lärarnas löner, har inte påverkats i någon större omfattning. Visserligen har medel för s k Förstelärare avsatts av staten till kommunerna. Det har resulterat i högre lön till ett mindre antal lärare. För att höja statusen och göra läraryrket mer attraktivt krävs mycket mer än så.

Jag tror att alla grupper i samhället skulle acceptera att lärarnas löner höjdes till nivåer som attraherar välutbildade ungdomar att välja läraryrket.

Näringslivet är i stort behov av kvalificerad arbetskraft. För att det ska fungera krävs att utbildningsnivån höjs kraftigt. Det i sin tur kräver hög kompetens hos lärarna.

Istället för att genomföra det femte jobbskatteavdraget 2014 kunde man ha använt pengarna till att höja lärarlönerna. Då tror jag till och med att Alliansen hade fått sitta kvar efter valet 2014. Sex av tio svenskar var motståndare till beslutet som kostade 12 miljarder.

I dag ser vi konsekvensen av kommunaliseringen av skolan. I ett svårt ekonomiskt läge finns alltid risken att kommuner prioriterar olika vilket kan gå ut över satsningen på skolan.

Kommunaliseringen av skolan har också gjort det mer komplicerat  för staten att ställa krav när kommunerna har självbestämmanderätt.

Kritik har också riktats mot regeringen för att friskolereformen som beslutades redan 1992 har gått för långt när stora företag träder in på banan och tar ut stora vinster ur verksamheten. Enligt min uppfattning saknar många kommuner fortfarande den  kunskap om upphandling och uppföljning som krävs när man har med professionella köpare att göra.

Vinster i välfärden har blivit ett hett ämne!

Attraktionskraften för läraryrket  har inte förbättrats under Alliansens åtta år vid makten!

Regeringen får ett klart underbetyg

TOMAS JUNGLANDER

SOCIALLIBERAL

2016-01-02