Om Lennart Johansson och andra framgångsrika idrottsledare

Det är helt möjligt att Lennart Johansson var mannen med ett fast ärligt handslag, den som stod vid sitt ord och inte nedlät sig till fult spel. Men att teckna en persons hela historia i en tid av sorg är aldrig bra, menar DN:s sport och tv-krönikör Johan Croneman.

Representanter för AIK har tagit fasta på det och skriver väl balanserade minnesord utan överdrifter. Samtidigt har flera sportjournalister redan utnämnt Lennart Johansson till Sveriges störste idrottsledare genom tiderna. I det ena fallet tillsammans med Sigfrid Edström i det andra fallet tillsammans med Arne Ljungqvist. Jag respekterar vars och ens uppfattning!                                               Att okritiskt utnämna Lennart Johansson till den störste är dock att förminska flera övriga ledare som enligt min mening gjort lika stora insatser inom respektive område.
Jag kan personligen tillföra ett stort antal skickliga ledare, friidrottens Bo Ekelund, skidornas Sigge Bergman, skridskons Sven Låftman och fotbollens Torsten Johansson, Eric Persson och Gunnar Göransson. Då har jag inte ens tillfört någon nu levande ledare.

Jag har studerat ledarskap inom näringslivet, idrotten och politiken i såväl Sverige som utomlands under minst 40 år men jag kan inte med någon säkerhet framhäva någon framför de andra. Ledarskap har många dimensioner. Det handlar inte bara om hur verksamheten utvecklas och skördar framgångar utan också om vilket arbete och vilka insatser som bedrivs för att främja idrotten även utanför organisation och arenor. Det verkliga resultatet visar sig ofta först långt efter att man har avgått!

Som framgår av minnesorden skrivna av AIK s representanter höll Lennart Johansson ihop klubben, undvek konkurshot och ledde omvandlingen. Även tiden efter ordförandeskapet påverkade han på inofficiella vägar arbetet i AIK på samma sätt som han senare, efter ordförandeskapet i Fotbollförbundet, påverkade arbetet inom svensk fotboll. Hans 14 år som ordförande i AIK blev dock inga sportliga glansår.
Under Lennart Johansson tid som ordförande i Sv. Fotbollförbundet 1984-90 hade Sveriges landslag inte heller några större framgångar. Det smittade av sig på publiksiffrorna i Allsvenskan. Sverige var inte med i VM 1986 och 1990 förlorade vi alla tre gruppspelsmatcherna. Jag kan inte se att klubbfotbollen i Sverige under den här tiden utvecklades positivt på något avgörande sätt. IFK Göteborg var det enda undantaget med stora framgångar i Europaspelet. Deras framgångar ska i första hand tillskrivas Sven-Göran Eriksson, Gunder Bengtsson och deras ledarstab. Succé för landslaget blev det först 1994 vid VM i USA med Tommy Svensson som framgångsrik ledare.

Redan när Lennart Johansson tillträdde som UEFA-president 1990 fanns livliga diskussioner om att hjälpa huvuddomaren med granskning av svårbedömda situationer med elektronikens hjälp. Vi vet nu att det tog många år innan videodomarsystemet, VAR, utvecklades i Nederländerna i början av 2010-talet.  Med det vill jag ha sagt att förändringsbenägenheten inom den konservativa fotbollen är låg. Därför var det givetvis en bragd av Lennart Johansson, hans generalsekreterare och deras experter att förhandla fram och lansera Champion League redan 1992. Det bör dock påpekas – utan att förringa prestationen som sådan – att det handlade om en utveckling av Europacupen för mästarlag som hade startats redan 1955. Den tekniska utvecklingen har sedan starkt bidragit till att utveckla Champion League till vad den är idag. Effektivare distribution av fotboll via TV och andra medier tillsammans med reklam och spelsajter har varit avgörande för utvecklingen, inte minst den ekonomiska.                                                                                                                                                                                                                   Att få till stånd ett lönetak inom Europas toppklubbar var en fråga som Lennart och hans stab brottades med hela tiden. Säsongen 2005/2006 lyckades man! Beslutet var historiskt. Aldrig tidigare hade de europeiska klubbarna gjort gemensam sak och infört lönebegränsningar. Sedan dess har kreativiteten varit stor när det gäller att ”lura systemet”!

                                                                                                                                                   GUNNAR GÖRANSSON förtjänar ett eget kapitel eftersom han är ganska okänd i Sverige. Han nådde sina framgångar utomlands precis som många av våra främsta fotbollsspelare.
Gunnar Göransson spelade fotboll i IFK Norrköping under senare delen av 1930 talet. Efter några år som lärare på Solbacka flyttade han till Peru och inledde sin karriär inom näringslivet. Väl där fångades han upp av Elof Ericsson VD på FACIT AB (Åtvidabergs Industrier) och ordförande i Svenska Fotbollförbundet (1937-1949) och blev erbjuden chefskapet för det nyöppnade dotterbolaget i Sydamerika med placering i Rio de Janeiro. Ett arbete som han hade fram till slutet på 1960 talet.
Gunnar blev tidigt engagerad i CR Flamengo i Rio de Janeiro och var under många år Vice Ordförande – så högt man kan komma som utländsk medborgare. Han fanns i organisationen under hela 1950 och 1960 talen. Flamengo var då precis som nu ett av Brasiliens bästa och populäraste klubblag!

FIFA KONGRESSEN 1950
Han gjorde sina första avtryck som värd för det svenska laget under VM i Brasilien 1950. Jag vågar nog påstå att Gunnar Göransson hade ett avgörande inflytande på beslutet att ge Sverige värdskapet för VM 1958. Vid FIFAs kongress i Rio de Janeiro 1950, där beslutet fattades, fanns Gunnar hela tiden i bakgrunden. Genom lokalkännedom, kontaktnät, språkkunskaper och inte minst gedigna fotbollskunskaper stöttade han den svenska delegationen. Hans kontakter med andra delegater från Sydamerika och Europa var också omfattande.

Gunnar Göransson arrangerade en mängd turnéer för svenska och europeiska klubbar i Sydamerika och för brasilianska i Europa mellan 1951 och 1965. Hans eget lag CR Flamengo var först ut och mötte IFK Norrköping på Idrottsparken redan 1951!
Det var inte bara till västra Europa som de brasilianska lagen Flamengo, Botafogo, Santos, Fluminense och Vasco da Gama reste och spelade tack vare Gunnars arrangemang. De besökte också en rad kommunistiska länder. I Moskva blev Gunnar mottagen som en diplomat vilket gav honom många fördelar! En väldigt viktig partner i arrangemangen var flygbolagen! Utan hjälp med flygbiljetter hade många klubbar inte haft råd att resa till Brasilien eller att ta emot brasilianska lag i Europa.

VM I FOTBOLL 1958                                                                                                   Gunnar fick successivt mer inflytande i den brasilianska fotbollen och 1958 var han värd för det Brasilianska laget under VM i Sverige. Det Brasilianska laget hade sin bas i Hindås utanför Göteborg. Det är väl känt att lokalbefolkningen och spelarna umgicks på ett mycket harmoniskt och nära sätt. Det är mindre känt att Gunnar Göransson både före avresan till Sverige och i Sverige hade regelbundna genomgångar med hela truppen om den svenska mentaliteten och hur man uppträder i Sverige. Andra utländska lag höll sig mer isolerade från lokalbefolkningen. Den enorma popularitet som det brasilianska landslaget uppnådde i Sverige kan delvis förklaras av Gunnar Göranssons ingående förberedelser. Under turneringen hade Gunnar full information om de svenska spelarna vilket kom väl till pass i VM finalen. Han kände till alla spelares styrkor och svagheter, och inte minst, han kände till skadeläget hos de spelare som Sverige ställde upp med i finalen. Enligt mina källor hade den svenska ledningen inte på långa vägar samma information om de brasilianska spelarna!
Efter att det brasilianska landslaget vunnit VM guld i Sverige med Gunnar som värd och ledare stod han på topp i Brasilien både som företagsledare och fotbollsledare.
Kanske är Börje Lantz Sveriges första kända fotbollsagent/-promotor men i så fall är han det tack vare Gunnar Göransson. När Börje Lantz kom till Brasilien efter fotbolls VM 1958, inbjuden av Gunnar, var det Gunnar som introducerade honom i yrket. Börje kom in i bilden tack vare Gunnars ökade arbetsbelastning som VD för FACIT. Deras samarbete gällde inte minst att arrangera turnéer för brasilianska lag till Europa och europeiska lag till Brasilien.

Gunnar Göranssons sista stora insats med koppling till Sverige ägde rum 1966 då han ordnade så att det brasilianska laget laddade upp i Åtvidaberg inför VM i England och med samma öppenhet mot lokalbefolkningen som åtta år tidigare i Hindås! Känt är hur vi ungdomar samlades i Åtvidaberg för att se Roger Magnusson och Garrincha jonglera tillsammans! Roger hade dessutom under vintern 1963/64 varit i Rio och tränat och spelat med CR Flamengo inbjuden av Gunnar.

Rio vintern 1963/64 med fr.v. Gunnar Göransson, Lars-Erik Ahlberg, Roger Magnusson, Pele och Gösta Schmidt.

Ps. Johan Croneman har en viss auktoritet…han har spelat fotboll i IFK Norrköpings pojklag.

Tomas Junglander

2019-07-26