OCH FRAMTIDEN BORDLADES… av våra politiker!

På 1970- talet hörde jag ofta Erland von Hofsten, demograf och statistiker, berätta om sambanden i vårt samhälle. Han blev ofta inbjuden, inte minst i TV, för att kommentera demografi; läran om befolkningen och dess förändringar.

I ett land där födelsetalen under 1900- talet har varierat mellan 80.000 och 140.000 krävs planering för att hantera konsekvenserna men våra politiker verkar ständigt vara överraskade och handlingsförlamade.

Tidigare tog långtidsutredningarna delvis upp dessa väsentliga frågor men idag verkar det inte finnas någon inom regeringskansliet som är direkt ansvarig.

Möjligheterna att förutse konsekvenserna borde med den tekniska utvecklingen vara större än någonsin, med Statistiska Centralbyrån och andra faktainsamlare som bas.

Fram till 2030 blir antalet pensionärer 50 % fler än idag samtidigt som det finns en påtaglig risk att arbetskraften kommer att vara 5-10% mindre än i dag.

Vi får regelbundet påminnelse om förväntad brist på arbetskraft inom olika yrkesområden.

Vi talar om att invandringen ska lösa detta problem men brist på arbetskraft kommer att finnas i hela Europa och sannolikheten för att Sverige, här längst uppe i norr, ska prioriteras förefaller alltför optimistiskt.

För bristen på yrkesarbetare och yrkesutbildning på gymnasienivå har ju inte ens LO visat tillräckligt stort intresse under den senaste 30-årsperioden. Nya tankar om ett mer utvecklat Lärlingssystem kan på sikt lösa en del av den knuten.

Bara under senaste tiden har vi blivit informerade om stor brist på elektriker och målare.

Renovering av miljonprogrammet från 1960-talet kommer att kräva ett stort antal yrkesarbetare som saknas redan idag, inte minst VVS-montörer.

Vi kanske behöver 50.000 nya ingenjörer år 2020. Vår välfärd bygger på tekniska innovationer samtidigt som det har skett en urholkning av teknik i skolan. Alltför få elever väljer program på gymnasiet som ger behörighet till civilingenjörsutbildning, delvis på grund av brist på adekvat information.

Kan det vara så enkelt att det beror på att vi bara har två civilingenjörer i Riksdagen?

Demografin påverkar hela ekonomin men några av effekterna blir särskilt tydliga inom offentlig verksamhet.

1990 – talets panikbesparingar fick förödande konsekvenser för rekryteringen till vården och omsorgen

Intagningen till Polishögskolan stoppades1994 under en borgerlig regering och 1995 under en socialdemokratisk regering. Dessa ca 1200 poliser hade i dag varit ovärderliga och i sina bästa år.

Antalet elever i gymnasiet kommer att öka under de närmaste åren. Samtidigt närmar sig en stor del av deras lärare pensionsåldern.

Den offentliga sektorn har en större andel välutbildade fyrtiotalister än det privata näringslivet. Det innebär att kommunerna och landstingen kommer att ha ett större rekryteringsbehov än andra sektorer under de närmaste åren.

En del av den demografiska pressen på tillväxten kan vi lösa genom ökade effektiviseringar också i den offentliga verksamheten. Men då gäller det att de pengar som blir tillgängliga inte stannar hos politikerna utan går tillbaka till medarbetarna för att öka deras incitament att hitta förbättringsmöjligheter.

En fortsatt minskning av ohälsan, längre tid i yrkeslivet och lägre trösklar till arbetsmarknaden i form av fler ingångsjobb är andra möjligheter.

Men då krävs handlingskraft hos våra politiker. Finns den nödvändiga kompetensen. Verkligheten talar sitt tydliga språk. För tillfället känns det nog mer som om framtiden bordläggs i avvaktan på ett bättre förflutet !

Läran om befolkningen, , , , , , “>