ÄR SVERIGE ETT DYSFUNKTIONELLT SAMHÄLLE I DAG?

Sverige hade 0% inflation under 2014. Samtidigt steg priserna på villor och bostadsrätter med 9%. Situationen är inte ny. I en väl fungerande marknadsekonomi ska på sikt en sådan stor skillnad jämnas ut. Flera hinder finns för att det ska bli på det sättet. Hyresregleringen som har funnits i många år, trots att den var på väg att tas bort redan på 1960 talet, är en orsak. Vi bygger betydligt färre hyreslägenheter än vad vi behöver. Vi vet att flera hundratusen människor söker bostad. Bostadskön i Sverige är lång. Hur lång vet vi egentligen inte eftersom många som söker bostad redan har en bostad men vill byta upp sig!. Vi har också en inlåsningseffekt p g a den så kallade flyttskatten. Kan vi hoppas på ett bostadspolitiskt uppvaknande?

Under 50 års tid, mellan 1931 och 1981 så sjönk de reala fastighetspriserna i Stockholm. I början på 1980-talet påbörjades den senaste stora vågen av stigande bostadspriser. Sedan 1997 har utvecklingen varit exceptionell, småhuspriserna i Stockholm har till exempel mer än tredubblats. Genom lagändringar har nu också andrahandshyrorna för lägenheter skjutit i höjden.

Bostadsmarknaden är inte det enda samhällsområdet  som är dysfunktionellt där tillgång och efterfrågan inte matchar varandra. Inom andra områden har vi kvalitetsproblem. Inom sjukvården finns både oacceptabelt långa köer och stora kvalitetsproblem.

Läraryrket var tidigare ett högstatusjobb men inte nu längre. Det skiljer oss från andra länder inte minst från vårt grannland Finland. Det beror delvis på löneutvecklingen men också på attityder i samhället till lärande.

Läsning som borde vara en självklarhet för alla är inte ens ett alternativ för många.

I Danmark har en utredning nyligen visat att de danska folkbiblioteken bidrar med två miljarder per år till BNP genom att väcka barns läslust. Att förbättra ungdomars läsförmåga höjer utbildningsnivån, vilket i sin tur ökar landets produktivitet.

STATISTIK

Svensk statistik genom SCB är av hög klass. Med hjälp av den kan vi förutse olika behov i samhället. Vi vet hur många elever som kommer att finnas i varje åldersklass. Vi vet mer om behovet av äldrevård än tidigare. Vi blir äldre och är friskare högre upp i åren men behoven kommer ändå, men senare.

Vi borde på ett mycket bättre sätt kunna hantera den kunskap vi redan har när det gäller bristyrken som läkare, tandläkare, specialistsjuksköterskor, grundskollärare, specialpedagoger,  psykologer, socialsekreterare och högskoleingenjörer inte minst inom IT

I och med att vi har en fri arbetsmarknad inom EU kan vi lättare lösa personalbrist inom byggnation och infrastruktur med hjälp av utländsk arbetskraft eftersom kunskaperna i svenska inte är lika avgörande.

 Automatisering och robotisering  inom traditionella yrkesområden går fortare än någonsin. Det drabbar främst traditionellt manliga yrken. Arbetslösheten bland ungdomar är hög inte bara i Sverige Många har inte den utbildning som krävs. Tillräckligt många enkla jobb kommer inte att skapas för att täcka behovet.

Enligt Arbetsförmedlingen kommer fler att gå arbetslösa längre. Om några blir det ännu svårare för de grupper som är längst bort från arbetsmarknaden att få ett jobb. Dit räknas lågutbildade, personer som är äldre än 55 år, personer med funktionsnedsättning och utomeuropeiskt födda. I dag utgör de grupperna cirka 65 procent av de arbetslösa. Enligt en ny prognos från Arbetsförmedlingen bedöms 80 procent av dem som är arbetslösa 2018 komma från de grupperna,

MILITÄRTJÄNST

Tidigare kunde vi “gömma” en del av ungdomsarbetslösheten genom att upp till 40.000 ungdomar i 19-21 års åldern gjorde militärtjänst varje år.

Alliansregeringen avskaffade den allmänna värnplikten i två riksdagsbeslut 2009 och 2010 utan att försäkra sig om att det fanns något annat färdigt alternativ. Idag är det bara några tusen som gör värnplikt varje år.

Och inte nog med det, år 2008 avskaffade Sverige det psykologiska försvaret.  Detta trots att behovet av att idka källkritik och genomskåda propaganda  har ökat inte minst genom att sociala medier har utvecklats explosionsartat.

Bara den fostrande rollen av att göra militärtjäst är säkert värd tiotals miljarder varje år. För att inte tala om kostnaderna för ungdomsarbetslösheten och för den negativa påverkan på hälsan hos dagens ungdomar. Förmodligen hade också dagens utanförskap varit betydligt lägre!

PRIORITERING

Vi ser en mer segregerad och ojämnlik skola som beror på hur olika kommuner värderar skolan i förhållande till andra viktiga behov, Samtidigt som staten påverkar möjligheterna för kommunerna att sköta sitt åtagande genom nya reformer.

Det kommunala utjämningssystemet som innebär att man för över pengar från rika kommuner till fattiga minskar i viss mån skillnaderna.

Behoven från medborgarna är i dag betydligt större än våra gemensamma resurser. Prioriteringsproblemen blir allt svårare.

Ska dagens välfärdsordning med transaktioner till alla ändras så att de bara går till dem som behöver hjälp och inte till oss som klarar oss själva?

INVANDRING

Sverige är beroende av invandring. Tre fjärdedelar av befolkningsökningen under 2014 kom från invandring, i första hand flyktingmottagning. I endast 8 av 21 län ökade  befolkningen – om vi räknar bort invandringen.

 Stora pensionsavgångar inom främst skola, vård och omsorg skapar förutsättningar för nyanlända, inte minst kvinnor, att komma i arbete betydligt snabbare! Vi läser om att det idag tar upp till åtta år i genomsnitt innan en nyanländ  kommer i arbete. Det är givetvis oacceptabelt och tyder på att samhället är dysfunktionellt !

Arbetslösheten bland utlandsfödda är mer än dubbelt så hög som bland svenskfödda. Det placerar Sverige i botten bland OECD länderna när det gäller integration på arbetsmarknaden.

En ansvarsfull och värdig flyktingmottagning kräver en mycket bättre integrationspolitik !

– Vi talar om intensivkurser för invandrare men resonerar inte kring bristen på lärare i     svenska som andraspråk.

– Vi talar om svårigheter med utslussningen från flyktingmottagningar eftersom det är ont om bostäder i de flesta kommuner.

– Vi talar om behovet av flera jobb som inte kräver högre utbildning. Samtidigt som utvecklingen går mot färre enkla jobb.

– Vi talar om en ytterst orättvis fördelning av flyktingmottagningen mellan olika kommuner.

– Vi talar om att Migrationsverket placerar ut flyktinganläggningar utan att synkronisera med kommuner vilket gör det omöjligt för kommunerna att organisera rätten till skolgång för barnen och tillgång till Vårdcentral och annan kommunal service.

.- Vi talar om bristen på psykologer som kan hantera traumatiska upplevelser bland flyktingar.

– Vi talar inte minst om undanträngningseffekter i samhället när konkurrensen ökar mellan olika grupper om bostäder, sjukvård och skapar spänningar mellan svenskfödda och utlandsfödda!

POLITIKERNAS TILLKORTAKOMMANDEN

Allianspartierna börjar nu föreslå förändringar som ska underlätta integrationen men det finns starka skäl till självkritik. Knappast någon förbättring ägde rum under åtta år av regeringsinnehav. Och nu blir det främst ord snarare än handling.

Den nya regeringen med socialdemokraterna som säger sig vilja stå upp för jämlikhet och solidaritet har inte ens en integrationsminister. Frågorna bollas mellan departementen och om regeringen kommer att ändra på ställningstaganden och ståndpunkter får vi inte veta!

Den senaste mätningen visar att väljarna prioriterar frågan desto högre. Bara skola och utbildning rankas högre än invandring och integration när de viktigaste samhällsfrågorna ska listas.

Verkligheten tycks i varje fall ha kommit ifatt politikerna men har politikerna lösningen  eller är det politikerna som är problemet när man inte är i fas med väljarna?

Assar Lindbäck, Sveriges internationellt mest kända nationalekonom, har under flera år påpekat att den svenska välfärdsmodellen inte är anpassad för omfattande flykting-invandring av lågutbildade. Vi har EU:s lägsta andel enkla jobb som inte kräver utbildning!

 Politikerna mörkar kostnaden för flyktingmottagningen och bara genom att ge staten hela det ekonomiska ansvaret för nyanlända kan vi få en uppfattning om hela kostnaden.

Den kanske viktigaste frågan är fortfarande obesvarad ! Hur många flyktingar klarar Sverige innan Svenska folket säger ifrån?

TOMAS JUNGLANDER

2015-02-25

 

 

 

 

 

Hur ser kommuner på framtiden, Vadstena t ex ?

Fram till år 2030 kan antalet pensionärer bli 50 % fler än idag samtidigt som det finns en påtaglig risk att arbetskraften kommer att vara 5-10% mindre än i dag.

Redan nu börjar delar av den stora gruppen av 40-talister att dra sig tillbaka och gå i pension.

Ofta får vi höra från kommuner och landsting om de problem som detta kommer att medföra. Däremot får vi sällan höra om möjligheterna.

Oavsett om vi ser det som ett problem eller en möjlighet så kommer det att skapas nya arbetstillfällen.

Vi som ser det som en möjlighet tror att det kommer att skapas en mängd nya tjänster inom hälsovård, motion, kultur, IT-stöd, tekniska hjälpmedel etc.

Om man istället ser det som ett problem med stora vårdbehov och höga kostnader som följd så kommer det ändå att krävas kompetent arbetskraft.

Att satsa på ”gruppen 60 plus” innebär en satsning på framtidsyrken vilket betyder arbete för en stor mängd personer med empatisk läggning.

Vinnare blir de kommuner som redan idag inser att det behövs en strategi för att på bästa sätt planera för en sådan framtid.

Några kommuner, som t ex Nyköping, har redan etablerat sig som ” en 60 plus kommun”.

Av den svenska befolkningen år 2006 var 25 %, 60 år eller äldre, i t ex Vadstena hela 32 %, i grannkommunen Motala 26 % och i Nyköping 28%. I Båstad hela 34 % och då ska man komma ihåg att i Båstad bor dessutom ett stort antal äldre som inte är skrivna där!

I få länder finns en sådan negativ attityd till äldre i ”arbetsför” ålder som i Sverige. En ändring av detta skulle kunna rädda en del av välfärden i framtiden.

Det finns inget som säger att högre medelålder automatiskt ger högre vårdutgifter. Snarare kan det väl vara så att ju äldre vi blir desto kortare blir den period som vi behöver arbetskraftsintensiv vård.

Också en miljö som stimulerar till ökat samhällsengagemang och därmed ökar välbefinnandet minskar framtida vårdbehov.

Vid sidan av den minoritet av pensionärer som har kommunal service finns en stor grupp friska pensionärer som är aktiva långt upp i åldrarna, klarar sig själva och vars kunskaper och erfarenheter skulle kunna användas bättre än i dag.

När Weine Johansson och Gävle kommun intervjuade ca 70 % av alla 80-åringar, de som inte har några kommunala insatser, fann man att endast ca 15 % av gruppen inte har det så lätt. Tidigare när man ställde frågor utgick man från den negativa bilden och frågade hur ofta de har ont, har ångest, känner oro eller känner sig ensamma etc.

Det är utifrån denna mindre grupp som politikerna skaffar sig sin uppfattning. De övriga 85% har man ingen naturlig relation till.

Den resurs i form av samlade erfarenheter, kunskaper och möjliga bidrag till samhällsutvecklingen som måste finnas hos de övriga 85 % avfärdar vi i samhället som improduktiva.

Bland 40-talisterna finns en stor grupp pensionärer som kommer att ta för sig och kräva valfrihet och bra service.

Vadstena, en kommun i Östergötland, med knappt 8000 invånare borde ha det väl förspänt. Vård i olika former har alltid spelat en stor roll, kultur, turism och själsliga upplevelser likaså. Men då krävs i mycket större utsträckning än i dag en satsning på olika former av anpassat boende.

Andra kommuner som redan har förstått detta, som t.ex. Nyköping kan redan visa på goda resultat.

Och ju mer vi tjänar, ju bättre hälsa och utbildning vi har, desto mer borde vi kunna sköta själva.

I Vadstena betalar gruppen 60 plus en tredjedel av den sammanlagda kommunalskatten vilket t.ex. motsvarar 90 % av kommunens totala sociala utgifter.

Att den här gruppen, en tredjedel av invånarna i Vadstena, också betalar en tredjedel av den sammanlagda kommunalskatten är nog en överraskning för de flesta. Och det redan innan den stora gruppen av välmående 40-talister har gått i pension.

Och för dem betyder nog samhällsplanering mera än äldrevård. 

Det borde stämma till eftertanke!

Tomas Junglander

Se mer statistik, under rubriken Vadstena, på min hemsida www.tomasjunglander.se

, , , , , , “>

OCH FRAMTIDEN BORDLADES… av våra politiker!

På 1970- talet hörde jag ofta Erland von Hofsten, demograf och statistiker, berätta om sambanden i vårt samhälle. Han blev ofta inbjuden, inte minst i TV, för att kommentera demografi; läran om befolkningen och dess förändringar.

I ett land där födelsetalen under 1900- talet har varierat mellan 80.000 och 140.000 krävs planering för att hantera konsekvenserna men våra politiker verkar ständigt vara överraskade och handlingsförlamade.

Tidigare tog långtidsutredningarna delvis upp dessa väsentliga frågor men idag verkar det inte finnas någon inom regeringskansliet som är direkt ansvarig.

Möjligheterna att förutse konsekvenserna borde med den tekniska utvecklingen vara större än någonsin, med Statistiska Centralbyrån och andra faktainsamlare som bas.

Fram till 2030 blir antalet pensionärer 50 % fler än idag samtidigt som det finns en påtaglig risk att arbetskraften kommer att vara 5-10% mindre än i dag.

Vi får regelbundet påminnelse om förväntad brist på arbetskraft inom olika yrkesområden.

Vi talar om att invandringen ska lösa detta problem men brist på arbetskraft kommer att finnas i hela Europa och sannolikheten för att Sverige, här längst uppe i norr, ska prioriteras förefaller alltför optimistiskt.

För bristen på yrkesarbetare och yrkesutbildning på gymnasienivå har ju inte ens LO visat tillräckligt stort intresse under den senaste 30-årsperioden. Nya tankar om ett mer utvecklat Lärlingssystem kan på sikt lösa en del av den knuten.

Bara under senaste tiden har vi blivit informerade om stor brist på elektriker och målare.

Renovering av miljonprogrammet från 1960-talet kommer att kräva ett stort antal yrkesarbetare som saknas redan idag, inte minst VVS-montörer.

Vi kanske behöver 50.000 nya ingenjörer år 2020. Vår välfärd bygger på tekniska innovationer samtidigt som det har skett en urholkning av teknik i skolan. Alltför få elever väljer program på gymnasiet som ger behörighet till civilingenjörsutbildning, delvis på grund av brist på adekvat information.

Kan det vara så enkelt att det beror på att vi bara har två civilingenjörer i Riksdagen?

Demografin påverkar hela ekonomin men några av effekterna blir särskilt tydliga inom offentlig verksamhet.

1990 – talets panikbesparingar fick förödande konsekvenser för rekryteringen till vården och omsorgen

Intagningen till Polishögskolan stoppades1994 under en borgerlig regering och 1995 under en socialdemokratisk regering. Dessa ca 1200 poliser hade i dag varit ovärderliga och i sina bästa år.

Antalet elever i gymnasiet kommer att öka under de närmaste åren. Samtidigt närmar sig en stor del av deras lärare pensionsåldern.

Den offentliga sektorn har en större andel välutbildade fyrtiotalister än det privata näringslivet. Det innebär att kommunerna och landstingen kommer att ha ett större rekryteringsbehov än andra sektorer under de närmaste åren.

En del av den demografiska pressen på tillväxten kan vi lösa genom ökade effektiviseringar också i den offentliga verksamheten. Men då gäller det att de pengar som blir tillgängliga inte stannar hos politikerna utan går tillbaka till medarbetarna för att öka deras incitament att hitta förbättringsmöjligheter.

En fortsatt minskning av ohälsan, längre tid i yrkeslivet och lägre trösklar till arbetsmarknaden i form av fler ingångsjobb är andra möjligheter.

Men då krävs handlingskraft hos våra politiker. Finns den nödvändiga kompetensen. Verkligheten talar sitt tydliga språk. För tillfället känns det nog mer som om framtiden bordläggs i avvaktan på ett bättre förflutet !

Läran om befolkningen, , , , , , “>