”Det finns ingen riktig bostadsbrist i Sverige. Vårt problem är att vi använder våra bostäder fel”. Bengt Hansson, nationalekonom och analytiker vid Boverket
Jag är böjd att hålla med! Totalt sett har Sverige ingen bostadsbrist. Däremot finns grupper som kommer i kläm. Jag kan fortfarande erinra mig en tid när egen bostad var en rättighet i Sverige.
Vi har sedan länge en dysfunktionell bostadsmarknad som är skapad av våra politiker i en annan tidsålder och som politikerna både till vänster och till höger har misslyckats med att hantera.
De flesta kommuner uppger att de har brist på bostäder men ända sedan bostadsbristen blev prekär har boven i dramat varit en bostadscirkulation som nästan helt har avstannat till förfång för både unga som gamla.
Med dagens flyttskatt, vid försäljning, lönar det sig inte att flytta från en villa till en nyproducerad bostadsrättslägenhet eller från en stor lägenhet till en liten lägenhet. Hyresregleringen innebär dessutom att attraktiva hyreslägenheter i innerstaden i många fall inte är dyrare än lägenheter i ytterområden.
En fungerande bostadscirkulation skulle frigöra såväl villor till barnfamiljer som lägenheter för ungdomar. Det är anmärkningsvärt att mellan 300-400 tusen villor är ensamhushåll!
Prisökningen på villor och bostadsrätter under 2000-talet har medfört en gigantisk förmögenhetsomfördelning till dem som äger sin bostad i förhållande till dem som bor i hyresrätt. Finansiella ägarbyten mellan de redan gynnade har pressat upp priserna till oanade höjder. Samtidigt pratar politikerna om olika sätt att lösa efterfrågan på bostäder utan synliga resultat. En starkt bidragande orsak till prisökningen har varit avskaffandet av fastighetsskatten.
Enligt Svensk Fastighetsförmedling har bostadsrättspriserna stigit med 82 procent i genomsnitt och villapriserna med 54 procent under den senaste tioårsperioden
Släpps hyrorna lika fria som i övriga Norden, så skulle köerna snabbt krympa ihop till just ingenting. Bengt Hansson menar att det enklaste för politikerna har varit – och är – att ge budskapet att bygga mera, trots att en friare marknad vore bättre. Något som fungerar i övriga Norden men i Sverige finns det alldeles för många väljare som har för mycket att förlora på att stegvis avskaffa hyresregleringen.
I dag har vi amorteringskrav, belåningsgrad, skuldkvot och vi diskuterar utfasning av ränteavdrag för att undvika en framtida bostadsbubbla när det gäller villor och bostadsrätter.
Skuldsättningen fortsätter att öka och de flesta experter är oroliga men bollen ligger hos politikerna och hos dem saknas handlingskraft
Hyrorna för andrahandslägenheter har stigit markant. I genomsnitt är det 65 procent dyrare att bo i en hyresrätt i andrahand sett över hela landet jämfört med ett förstahandskontrakt. Ser man bara till Stockholm är det ännu dyrare över 100 procent i genomsnitt. När kötiderna för bostad i Stockholm i genomsnitt är mellan 8 och 12 år är andrahandsmarknaden i många fall det enda alternativet. Andrahandsmarknadens utveckling är dyster och det är unga i storstäderna som drabbas mest. Det visar en ny rapport från Boverket.
Prisutvecklingen på villor och bostadsrätter har gjort att människor som har råd har skaffat sig en extra bostad som bara används sporadiskt. Det gäller i första hand Stockholm. Människor som flyttar från Stockholms innerstad och har råd behåller gärna sin hyreslägenhet.
Hyresregleringen infördes under Andra Världskriget och Socialdemokraterna frös hyrorna i trettio år. I stället för att avskaffa den har politikerna försökt att bygga bort bostadsbristen med mindre lyckat resultat. Under Alliansregeringen och nu senast under den RödGröna regeringen har bostadsbristen bara blivit större och större på grund av för liten nybyggnation samtidigt som politiska beslut har minskat rörligheten på bostadsmarknaden.
Jag tror att beslutet att avskaffa fastighetskatten och istället införa en låg avgift var direkt avgörande för att Alliansen vann valet år 2006. Avskaffandet av fastighetsskatten hade en avgörande betydelse för den snabba prisuppgången på villor och i viss mån också på bostadsrätter.
De flesta är nog överens om den att skatten var orättvis och därmed skadlig men var det rätt att avskaffa den helt? Med facit i hand kan vi konstatera att resultatet inte blev bra!
För att finansiera borttagandet införde man en flyttskatt på 22 %. Den skatten har resulterat i en inlåsningseffekt som har gjort att många hushåll avstått från att flytta för att slippa den skatten. Detta samtidigt som vi behöver en ökad rörlighet på bostadsmarknaden!
Vi kan konstatera att bostadssituationen i landet inte på något sätt har förbättrats varken under Alliansens åtta år vid makten eller de RödGrönas fyra år. Bostadsbristen är ännu högre nu än före Alliansregeringen. Dessutom är bostadsbristen nu ännu mer akut med tanke på det stora antalet invandrare som kommer till Sverige! Under de senaste åren har invandringen i första hand flyktingmottagningen stått för ca 80% av befolkningsökningen.
Ett skäl till bostadsbristen är att det är svårt att utan subventioner bygga bostäder till en kostnad som vanliga människor har råd att betala. Tidigare gav staten räntesubventioner vid nybyggnation.
Vi har plan- och bygglagstiftning som gör det omöjligt att snabbt få igång byggandet i allmänhet och byggandet av billiga bostäder i synnerhet. Många kommuner saknar dessutom planingenjörer och annan kompentent personal som krävs för att få igång byggnation.
Fastighetsskatt betraktas i de flesta länder som en säker och en långsiktigt hållbar skatt. Hus går ju inte att flytta. Nu när delningsekonomin tar fart och andra skattebaser gröps ur blir en fastighetsskatt ännu mer oumbärlig! Delningsekonomi är marknadsekonomi som utvecklas i snabb takt med transaktioner för tjänster mellan människor utan mellanhänder eller utan traditionella affärsvägar. Teknologi med ökade möjligheter till informationsutbyte har hjälpt till. Vi har redan sett det inom taxinäringen och kortsiktig uthyrning av bostäder.
Den ”bästa” fastighetsskatten som jag känner till har jag hittat i delstater i USA. Fastighetsskatt tas ut som en procentsats av försäljningspriset. Då vet man alltid vilken skatt man får. Skatten är relativt rättvis. Den som har bott i sitt hus i t e x skärgården under hela sitt liv behöver inte oroa sig för vad som händer med skatten när området blir populärt och priserna går upp kraftigt!
Tomas Junglander
2018-10-22