BOSTADSPOLITIKEN I SVERIGE…och andra bekymmer

Det finns ingen riktig bostadsbrist i Sverige. Vårt problem är att vi använder våra bostäder fel“. Bengt Hansson, nationalekonom och analytiker vid Boverket

Jag är böjd att hålla med! Totalt sett har Sverige ingen bostadsbrist. Däremot finns grupper som kommer i kläm. Jag kan fortfarande erinra mig en tid när egen bostad var en rättighet i Sverige.

Vi har sedan länge en dysfunktionell bostadsmarknad som är skapad av våra politiker i en annan tidsålder och som politikerna både till vänster och till höger har misslyckats med att hantera.

De flesta kommuner uppger att de har brist på bostäder men ända sedan bostadsbristen blev prekär har boven i dramat varit en bostadscirkulation som nästan helt har avstannat till förfång för både unga som gamla.

Med dagens flyttskatt, vid försäljning, lönar det sig inte att flytta från en villa till en nyproducerad bostadsrättslägenhet eller från en stor lägenhet till en liten lägenhet. Hyresregleringen innebär dessutom att attraktiva hyreslägenheter i innerstaden i många fall inte är dyrare än lägenheter i ytterområden.

En fungerande bostadscirkulation skulle frigöra såväl villor till barnfamiljer som lägenheter för ungdomar. Det är anmärkningsvärt att mellan 300-400 tusen villor är ensamhushåll!

Prisökningen på villor och bostadsrätter under 2000-talet har medfört en gigantisk förmögenhetsomfördelning till dem som äger sin bostad i förhållande till dem som bor i hyresrätt. Finansiella ägarbyten mellan de redan gynnade har pressat upp priserna till oanade höjder. Samtidigt pratar politikerna om olika sätt att lösa efterfrågan på bostäder utan synliga resultat. En starkt bidragande orsak till prisökningen har varit avskaffandet av fastighetsskatten.

Enligt Svensk Fastighetsförmedling har bostadsrättspriserna stigit med 82 procent i genomsnitt och villapriserna med 54 procent under den senaste tioårsperioden

Släpps hyrorna lika fria som i övriga Norden, så skulle köerna snabbt krympa ihop till just ingenting. Bengt Hansson menar att det enklaste för politikerna har varit – och är – att ge budskapet att bygga mera, trots att en friare marknad vore bättre. Något som fungerar i övriga Norden men i Sverige finns det alldeles för många väljare som har för mycket att förlora på att stegvis avskaffa hyresregleringen.

I dag har vi amorteringskrav, belåningsgrad, skuldkvot och vi diskuterar utfasning av ränteavdrag för att undvika en framtida bostadsbubbla när det gäller villor och bostadsrätter.

Skuldsättningen fortsätter att öka och de flesta experter är oroliga men bollen ligger hos politikerna och hos dem saknas handlingskraft

Hyrorna för andrahandslägenheter har stigit markant. I genomsnitt är det 65 procent dyrare att bo i en hyresrätt i andrahand sett över hela landet jämfört med ett förstahandskontrakt. Ser man bara till Stockholm är det ännu dyrare över 100 procent i genomsnitt. När kötiderna för bostad i Stockholm i genomsnitt är mellan 8 och 12 år är andrahandsmarknaden i många fall det enda alternativet. Andrahandsmarknadens utveckling är dyster och det är unga i storstäderna som drabbas mest. Det visar en ny rapport från Boverket.

Prisutvecklingen på villor och bostadsrätter har gjort att människor som har råd har skaffat sig en extra bostad som bara används sporadiskt. Det gäller i första hand Stockholm. Människor som flyttar från Stockholms innerstad och har råd behåller gärna sin hyreslägenhet.

Hyresregleringen infördes under Andra Världskriget och Socialdemokraterna frös hyrorna i trettio år. I stället för att avskaffa den har politikerna försökt att bygga bort bostadsbristen med mindre lyckat resultat. Under Alliansregeringen och nu senast under den RödGröna regeringen har bostadsbristen bara blivit större och större på grund av för liten nybyggnation samtidigt som politiska beslut har minskat rörligheten på bostadsmarknaden.

Jag tror att beslutet att avskaffa fastighetskatten och istället införa en låg avgift var direkt avgörande för att Alliansen vann valet år 2006. Avskaffandet av fastighetsskatten hade en avgörande betydelse för den snabba prisuppgången på villor och i viss mån också på bostadsrätter.

De flesta är nog överens om den att skatten var orättvis och därmed skadlig men var det rätt att avskaffa den helt? Med facit i hand kan vi konstatera att resultatet inte blev bra!

För att finansiera borttagandet införde man en flyttskatt på 22 %. Den skatten har resulterat i en inlåsningseffekt som har gjort att många hushåll avstått från att flytta för att slippa den skatten. Detta samtidigt som vi behöver en ökad rörlighet på bostadsmarknaden!

Vi kan konstatera att bostadssituationen i landet inte på något sätt har förbättrats varken under Alliansens åtta år vid makten eller de RödGrönas fyra år. Bostadsbristen är ännu högre nu än före Alliansregeringen. Dessutom är bostadsbristen nu ännu mer akut med tanke på det stora antalet invandrare som kommer till Sverige! Under de senaste åren har invandringen i första hand flyktingmottagningen stått för ca 80% av befolkningsökningen.

Ett skäl till bostadsbristen är att det är svårt att utan subventioner bygga bostäder till en kostnad som vanliga människor har råd att betala. Tidigare gav staten räntesubventioner vid nybyggnation.

Vi har plan- och bygglagstiftning som gör det omöjligt att snabbt få igång byggandet i allmänhet och byggandet av billiga bostäder i synnerhet. Många kommuner saknar dessutom planingenjörer och annan kompentent personal som krävs för att få igång byggnation.

Fastighetsskatt betraktas i de flesta länder som en säker och en långsiktigt hållbar skatt. Hus går ju inte att flytta. Nu när delningsekonomin tar fart och andra skattebaser gröps ur blir en fastighetsskatt ännu mer oumbärlig! Delningsekonomi är marknadsekonomi som utvecklas i snabb takt med transaktioner för tjänster mellan människor utan mellanhänder eller utan traditionella affärsvägar. Teknologi med ökade möjligheter till informationsutbyte har hjälpt till. Vi har redan sett det inom taxinäringen och kortsiktig uthyrning av bostäder.

Den “bästa” fastighetsskatten som jag känner till har jag hittat i delstater i USA. Fastighetsskatt tas ut som en procentsats av försäljningspriset. Då vet man alltid vilken skatt man får. Skatten är relativt rättvis. Den som har bott i sitt hus i t e x skärgården under hela sitt liv behöver inte oroa sig för vad som händer med skatten när området blir populärt och priserna går upp kraftigt!

Tomas Junglander

2018-10-22

OM VÅR FÖRSVARSPOLITIK….och andra bekymmer

“Som en följd av att tidigare nedrustning av vårt försvar har varit alltför omfattande, ogenomtänkt och långtgående innebär det en stor utmaning att åter stärka vårt försvar. Det går snabbt att rasera militär förmåga men det tar oerhörd tid att bygga upp den igen. Över tid har den säkerhetspolitiska situationen i vår del av Europa försämrats. Den ryska aggressionen mot Georgien, annekteringen av Krim 2014 och den pågående konflikten i Ukraina är realiteter som rubbat den europeiska säkerhetsordningen .”  Försvarsminister Peter Hultqvist i SvD 2018-09-24

Och då talar vi bara om militära försvaret, sedan tillkommer alla konsekvenser som har drabbat det civila samhället. Neddragningen och avskaffandet av den allmänna värnplikten har fått katastrofala följder!

År 1990 kunde Sverige mobilisera 730 000 soldater inom loppet av ett år. Idag kan vi inte mobilisera mer än drygt 10 000 i insatsförband inom samma tidrymd. Detta trots en tilltagande rysk aggressivitet!

År 2000 beslutade Riksdagen att banta försvaret med hälften och år 2004 beslutades att banta försvaret med hälften ytterligare en gång.

Alliansregeringen är ansvarig för avskaffade av den allmänna värnplikten i fredstid genom två riksdagsbeslut 2009 och 2010 utan att försäkra sig om att det fanns något färdigt alternativ (Socialdemokraterna röstade nej.) Idag är det bara några tusen som gör värnplikt varje år och försvaret har stora problem att rekrytera personal.                        

Och inte nog med det, år 2008 avskaffade Sverige det psykologiska försvaret.  Detta trots att behovet av att idka källkritik och genomskåda propaganda  har ökat, inte minst genom att sociala medier har utvecklats explosionsartat. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) fick istället en viktig uppgift och vi vet hur det har gått med det …..inte minst i år!

Nu tio år efter avskaffandet har regeringen tillsatt en utredning!  “Arbetet med ett psykologiskt försvar är av stor vikt och behöver förstärkas. En särskild utredare ska därför analysera och lämna förslag om en ny myndighet som ska ha det övergripande ansvaret för att utveckla och samordna det psykologiska försvaret”

I dag saknas halva krigsorganisationen utan att någon större debatt äger rum. Sveriges liksom Finlands samarbete med NATO blir mer och mer intensivt.   Försvarskostnadernas andel av BNP var 1990 2,5% av BNP, år 2016 1,0 %.  Och det är långt kvar till Nato- ländernas överenskommelse om en försvarsbudget motsvarande minst två procent av BNP.

Sveriges säkerhetspolitik och säkerhetsstrategi har varit väldigt otydlig vilket har påverkat vårt samarbete med övriga Europa. År 2013 fick vi höra från ÖB att Sverige kan stå emot en fiende “bara i en vecka” och det var inte då. Det var någon gång i framtiden. Kränkningar av vårt luftrum och våra vattendrag lär nog fortsätta! Hur länge det civila försvaret skulle klara sig fick vi aldrig reda på!

Vem gör vad i totalförsvaret är fortfarande en öppen fråga? Hur ska samverkan ske mellan olika myndigheter och organisationer? Dessa frågor väntar fortfarande på svar!

Ett återinförande av värnplikten i dess tidigare form är säkert inte aktuellt. Däremot borde ett demokratiskt samhälle också försvara demokratin tillsammans. Någon form av plikt som gör alla delaktiga borde införas för såväl män som kvinnor. I totalförvaret finns såväl militära som civila uppgifter som passar för alla. Framtida militära hot, naturkatastrofer, miljökatastrofer och behov av akuta gränskontroller och biståndsinsatser är några exempel på sådant som vi kan förvänta oss i en framtid. Försämringen av det säkerhetspolitiska läget har gjort att värnplikten delvis återinfördes 2017 och gäller både kvinnor och män. En annan anledning är att rekryteringen av frilliga inte har uppnått förväntningarna. Antalet som behöver kallas in till värnplikt kan öka på sikt beroende på säkerhetsläget. För närvarande kallas cirka 13 000 personer till mönstring och cirka 4000 värnpliktiga och frivilliga tas ut till militär grundutbildning årligen. Enligt lagen om totalförsvarsplikt kan värnpliktiga tas ut för grundutbildning i som mest 615 dagar.

Varken den försämrade livsmedelförsörjningen eller det snabbt ökande cyberhotet har fram till nu varit föremål för offentlig debatt.

Årets värmebölja har förhoppningsvis blivit en väckarklocka vad gäller livsmedelsförsörjningen och de senaste årens debatt om rysk påverkan på det amerikanska valet år 2016 har väckt frågan om cybersäkerhet också i Sverige

Kritiken mot nedläggning av regementen från berörda kommuner har inte varit massiv. Det kan förklaras med att nästan varje kommun har fått en högskola som kompensation. Kvantitet istället för kvalitet präglar nu vår eftergymnasiala utbildning!

Personalkostnaderna inom det militära har minskat kraftigt. Det som kostar stora pengar idag är avancerade vapensystem och flygplan. Om inte annat så har det gynnat svensk försvarsindustri och kanske har det varit meningen!

Tidigare kunde vi ”gömma” en del av ungdomsarbetslösheten genom att upp till 40.000 ungdomar i 19-21 års åldern gjorde militärtjänst varje år.

Bara den fostrande rollen av att göra militärtjäst är säkert värd många miljarder varje år. För att inte tala om kostnaderna för ungdomsarbetslösheten och för den negativa påverkan på hälsan hos dagens ungdomar. Förmodligen hade också dagens växande utanförskap – inte minst i de större städernas förorter – varit betydligt lägre. Militärtjänsten ger möjlighet till utbildning och skapar en utvecklande gemenskap och disciplin som många ungdomar inte har någon erfarenhet av.

Neddragningen av den allmänna värnplikten sammanfaller på ett nästan kusligt sätt med en ökning av utanförskapsområden i förorterna och med ökad gängkriminalitet som resultat.

Jag är övertygad om att den bristande förmågan i Sverige att på ett professionellt sätt hantera den senaste flyktingvågen beror på neddragningen i försvaret. Förut hade vi 100-tusentals personer i Sverige som har lärt sig att organisera och hantera oförutsedda händelser

Ett talande exempel på Alliansregeringens misslyckande: När Putin gick in i Ukraina sa Utrikesminister Carl Bildt: “Vad var det jag sa”. Då menade Bildt att han redan vid Putins aggressivitet mot Georgien 2007 hade varnat för vad Putin kunde ställa till med. Bildt har varit utrikesminister under åtta år. Under den tiden har försvaret blivit en budgetpost och kraftigt dränerats på resurser. Ett särintresse enligt Fredrik Reinfeldt! Frågan är hur Bildt drog sin linje i Regeringen. Hade han ingenting att säga till om eller talar vi om en efterhandskonstruktion!

Vi kan nog säga att försvarspolitiken har lyckats till hälften. Nedmonteringen gick mycket bra men uppbyggnaden under Alliansregeringens åtta år och den Rödgröna regeringens fyra år vid makten har misslyckats.

Tomas Junglander

2018-10-02