VILKET ANSVAR HAR (FOLKPARTIET) LIBERALERNA FÖR SVERIGEDEMOKRATERNAS FRAMGÅNGAR?

Vid riksdagsvalet 2002 fick mitt parti Liberalerna 13,4 % av rösterna, Sverigedemokraterna 1, 4%. Vid valet 2018 fick Liberalerna 5,5, Sverigedemokraterna 17,5%. Jag anser att Liberalerna har ett stort ansvar för denna tråkiga utveckling!

Två framstående Liberaler Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas fick för 10-15 år sedan klä skott för sina framsynta förslag och blev delvis utmanövrerade för sina åsikter.

Nu många senare ligger deras förslag högt upp på agendan genom Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Liberalernas hade goda intentioner för ett antal år sedan. Partiet nådde sitt sämsta valresultat någonsin 1998 med 4,7 % av rösterna. Sedan genomgick partiet en metamorfos och nådde hela 13,4% 2002. Huvudanledningen var partiets förslag på ett språkkrav i svenska för medborgarskap.

Samtidigt var kritiken stark. Folkpartiet anklagades för ”röstfiske i grumliga vatten”, för att spela på rasistiska och invandringsfientliga stämningar. Språkforskare dömde ut förslaget och sade att det inte finns några bevis för att språkprov ökar integration och språkkunskaper.

Förslaget fick stort genomslag då men genomfördes aldrig efter valet 2006 därför att Allianspartierna inte lyckades enas. Liberalerna prioriterade inte frågan tillräckligt högt i förhandlingarna!

Partiet har senare vid flera tillfällen lanserat frågan om språkkrav i sin retorik men inte fått samma genomslag! Nu genomför alltså en S-ledd regering Liberalernas gamla förslag!

Med nytt självförtroende i ryggen efter valframgången 2002, och med ambitionen att göra skillnad, gav sig partiet på en verklig utmaning, våra Utanförskapsområden!

Arkitekten bakom initiativet var Mauricio Rojas. Han var före sin tid och talade klarspråk redan under det tidiga 2000 talet. Ställ krav och sluta omyndigförklara människor. Han myntade uttrycket “Utanförskapsområden” och ville prata lösningar för att få in nyanlända i samhället.

Den övertygade marxisten, chilensk flykting, blev liberal och valdes in i Rikdagen 2002 för dåvarande Folkpartiet. Många av hans förslag som då ansågs vara radikala får i dag betraktas som självklara: kriminalisera barnäktenskap, automatisk utvisning för grova icke svenska brottslingar. Han förespråkade att Sverige skulle öka antalet mottagna flyktingar och parallellt ställa tydligare krav på motprestationer för rätt till vistelse i landet, rätt till socialbidrag, barnbidrag etc. Han föreslog ett helhetsgrepp för att bekämpa invandrarnas utanförskap, efterfrågade tydlighet om brottsligheten och pekade på de sociokulturella aspekter som kan förklara skillnaderna i brottsfrekvens mellan olika invandrargrupper.

Liberala ungdomsförbundet krävde hans avgång. Av sitt parti fick han inget stöd! Efter Alliansens valseger 2006 krävde Centerpartiet att Rojas inte skulle få inflytande över integrations- och migrationspolitiken. År 2008 lämnade han Sverige för Madrid!

De svåra ämnen som svenska politiker idag brottas med hade Rojas stor insikt om för över 15 år sedan. Vad hade hänt om Liberalerna redan då hade lyssnat på Rojas och låtit honom fortsätta arbeta med migrations- och integrationsfrågorna?

Partiet gav år 2004 ut en rapport med titeln Utanförskapets karta. Landet delades in i 5000 bostadsområden (SCB:s geografiska mått) för att undersöka hur många av dessa som var drabbade av djupa sociala problem.

Med de kriterier som Liberalerna använde sig av hade antalet Utanförskapsområden ökat från tre 1990 till 128 år 2002. Rapportserien uppdaterades flera gånger och den sista rapporten 2008 visade på en ökning till 156 år 2006. Då slutade Liberalerna att ta fram Utanförskapets karta. Sedan den borgerliga valsegern 2006 hade partiet fått ansvaret för integrationsfrågan men av partiets (läs Mauricio Rojas) många djärva och nydanande idéer på integrationsfronten blev det ingenting. Utslagningsprocessen fortsatte och det visste Liberalernas ledning därför blev det inga nya kartor. Och det är inte något att vara stolt över!

Både tankesmedjan Den Nya Välfärden och Liberalerna har senare uppdaterat utanförskapets karta. Trots samma metod och underlag från SCB har man kommit till olika resultat.

Vi vet nu vad som händer med andra och tredje generationens invandrare när de upplever sig svikna i sin dröm att inkluderas i det nya landet.

Liberalerna var ansvariga för Alliansregeringens misslyckade Integrationspolitik under åtta år (2006-2014). Vi borde ha lärt oss något från de tidigare flyktingströmmarna, efter murens fall 1989 och i samband Balkankriget i mitten på 1990 talet. Dessutom var Liberalernas Cecilia Malmström Kommissarie för asyl- och migrationsfrågor inom EU 2010-2014.

Mellan 2006 och 2010 var Nyamko Sabuni (dåvarande Folkpartiet Liberalerna) Integrationsminister i regeringen Reinfeldt. Hon såg fram emot att rikta fokus mot kvinnor och flickor som drabbas av hedersförtryck – men hon möttes av ointresse och motstånd. Hon ansåg att det svenska samhället måste agera mycket kraftfullare när våldsamma traditioner får fäste. Hennes framsynta idéer vad gäller invandring och integration låg i linje med vad Mauricio Rojas tidigare hade förfäktat. Hon avgick som Integrationsminister 2010!

Sverige saknar idag kontroll på sin yttre gräns och förmår inte ange krav på medlemskap.

Medborgarskapets status ska nu enligt Januariöverenskommelsen stärkas bland annat genom krav på grundläggande samhällskunskap, en tydlig beskrivning av skyldigheter och rättigheter som medlemskap i nationen Sverige innefattar.

Hur hindrar vi ett skuggsamhälle av tiotusendals personer som inte getts rätt att stanna i Sverige men som myndigheterna inte har haft kraft eller politiskt stöd för att hitta och sända tillbaka.                                                                                   Varför har Liberalerna inte drivit på i den frågan!

Ska Sverige ha en meritorienterad invandringspolitik som Kanada där man premierar individer som med sin bakgrund kan väntas ge positiva bidrag till landets välstånd. Eller vill vi åter öppna för en stor sektor med låg produktivitet och låg lön efter att under många decennier ha avvecklat sådana jobb.            Varför har Liberalerna inte tagit ställning?

Nog borde Liberalernas partiledning rannsaka sitt förflutna med tanke på dagens beröringsskräck när det gäller Sverigedemokraterna!

TOMAS JUNGLANDER

2019-02-05