Hur ser kommuner på framtiden, Vadstena t ex ?

Fram till år 2030 kan antalet pensionärer bli 50 % fler än idag samtidigt som det finns en påtaglig risk att arbetskraften kommer att vara 5-10% mindre än i dag.

Redan nu börjar delar av den stora gruppen av 40-talister att dra sig tillbaka och gå i pension.

Ofta får vi höra från kommuner och landsting om de problem som detta kommer att medföra. Däremot får vi sällan höra om möjligheterna.

Oavsett om vi ser det som ett problem eller en möjlighet så kommer det att skapas nya arbetstillfällen.

Vi som ser det som en möjlighet tror att det kommer att skapas en mängd nya tjänster inom hälsovård, motion, kultur, IT-stöd, tekniska hjälpmedel etc.

Om man istället ser det som ett problem med stora vårdbehov och höga kostnader som följd så kommer det ändå att krävas kompetent arbetskraft.

Att satsa på ”gruppen 60 plus” innebär en satsning på framtidsyrken vilket betyder arbete för en stor mängd personer med empatisk läggning.

Vinnare blir de kommuner som redan idag inser att det behövs en strategi för att på bästa sätt planera för en sådan framtid.

Några kommuner, som t ex Nyköping, har redan etablerat sig som ” en 60 plus kommun”.

Av den svenska befolkningen år 2006 var 25 %, 60 år eller äldre, i t ex Vadstena hela 32 %, i grannkommunen Motala 26 % och i Nyköping 28%. I Båstad hela 34 % och då ska man komma ihåg att i Båstad bor dessutom ett stort antal äldre som inte är skrivna där!

I få länder finns en sådan negativ attityd till äldre i ”arbetsför” ålder som i Sverige. En ändring av detta skulle kunna rädda en del av välfärden i framtiden.

Det finns inget som säger att högre medelålder automatiskt ger högre vårdutgifter. Snarare kan det väl vara så att ju äldre vi blir desto kortare blir den period som vi behöver arbetskraftsintensiv vård.

Också en miljö som stimulerar till ökat samhällsengagemang och därmed ökar välbefinnandet minskar framtida vårdbehov.

Vid sidan av den minoritet av pensionärer som har kommunal service finns en stor grupp friska pensionärer som är aktiva långt upp i åldrarna, klarar sig själva och vars kunskaper och erfarenheter skulle kunna användas bättre än i dag.

När Weine Johansson och Gävle kommun intervjuade ca 70 % av alla 80-åringar, de som inte har några kommunala insatser, fann man att endast ca 15 % av gruppen inte har det så lätt. Tidigare när man ställde frågor utgick man från den negativa bilden och frågade hur ofta de har ont, har ångest, känner oro eller känner sig ensamma etc.

Det är utifrån denna mindre grupp som politikerna skaffar sig sin uppfattning. De övriga 85% har man ingen naturlig relation till.

Den resurs i form av samlade erfarenheter, kunskaper och möjliga bidrag till samhällsutvecklingen som måste finnas hos de övriga 85 % avfärdar vi i samhället som improduktiva.

Bland 40-talisterna finns en stor grupp pensionärer som kommer att ta för sig och kräva valfrihet och bra service.

Vadstena, en kommun i Östergötland, med knappt 8000 invånare borde ha det väl förspänt. Vård i olika former har alltid spelat en stor roll, kultur, turism och själsliga upplevelser likaså. Men då krävs i mycket större utsträckning än i dag en satsning på olika former av anpassat boende.

Andra kommuner som redan har förstått detta, som t.ex. Nyköping kan redan visa på goda resultat.

Och ju mer vi tjänar, ju bättre hälsa och utbildning vi har, desto mer borde vi kunna sköta själva.

I Vadstena betalar gruppen 60 plus en tredjedel av den sammanlagda kommunalskatten vilket t.ex. motsvarar 90 % av kommunens totala sociala utgifter.

Att den här gruppen, en tredjedel av invånarna i Vadstena, också betalar en tredjedel av den sammanlagda kommunalskatten är nog en överraskning för de flesta. Och det redan innan den stora gruppen av välmående 40-talister har gått i pension.

Och för dem betyder nog samhällsplanering mera än äldrevård. 

Det borde stämma till eftertanke!

Tomas Junglander

Se mer statistik, under rubriken Vadstena, på min hemsida www.tomasjunglander.se

, , , , , , ”>