ATT ÄGA ELLER INTE ÄGA SIN ARENA DET ÄR FRÅGAN

eller som författaren Torbjörn Andersson skulle uttrycka det: ”Spela fotboll bondjävlar”  (efter boken med samma namn)

Kärnverksamhet är ett vackert ord för mig. Inom näringslivet menar vi då att vi koncentrerar verksamheten på det som vi är bäst på. Översatt till idrott i allmänhet och till fotboll i synnerhet betyder det att vi koncentrerar oss på att spela fotboll och låter det allmänna, i regel kommunerna, äga och driva arenorna.

I dag är det bara Malmö FF och IFK Norrköping, bland de allsvenska lagen, som äger sin arena.

I Göteborg är det, kommunägda fastighetsbolaget, Higab som äger arenorna.

Tidigare i år tog Kalmar kommun över Kalmar FF s arena sedan klubben hade kommit på obestånd.

Malmö FF investerade enligt uppgift 695 miljoner kronor i Swedbank Arena som invigdes 2009. Klubben kan i kraft av sitt deltagande i Champion League hantera den investeringen…..i varje fall just nu!

IFK Norrköping hamnade i en svacka redan i mitten av 1990-talet och degraderades till Superettan 2002. Laget fick tillbringa åren 2003-2007 och 2009-2010 utanför Allsvenskan.                                                                                                                   För oss närmast sörjande var detta en slags förnedring. Vi tillhör ju Allsvenskan! Något annat finns egentligen inte i vår sinnevärld! Det som hände då kan egentligen inte hända!

Till följd av brist på framgångar på fotbollsplanen kombinerat med flera misslyckade rekryteringar av ordförande och en svag styrelse i övrigt var IFK Norrköping år 2010 på ruinens brant.

Året innan hade IFK fått en ny dynamisk ordförande med stor erfarenhet av att driva företag såväl i Sverige som internationellt.

För att rädda IFK från konkurs fick klubben möjlighet att köpa arenan av Norrköpings Kommun för 300 miljoner kronor. Övertagandet skedde i flera steg. Hela affärsupplägget byggde på att IFKs nya ordförande Peter Hunt via sitt företag investerade 20 miljoner kronor i projektet. IFK förbinder sig att amortera 1 miljon kronor de första åren för att efter fem år amortera 7 miljoner kronor per år.    ..                      Vän av ordning undrar då hur stort stödet från Norrköpings skattebetalare i praktiken blev. Det har aldrig blivit offentligt!

Genom övertagandet har IFK blivit ett fastighets- och markbolag med fotboll som specialitet. Under de senaste åren har Arenabolaget sålt byggrätter på arenaområdet till byggbolag. Idag finns både bostäder och kontor vid arenan. Dessutom har IFK själva investerat i anläggningen med bland annat träningshall och ett supermodernt gym.

Till återkomsten i allsvenskan 2011 värvade klubben Janne Andersson som tränare. Det beslutet resulterade i att IFK fick en långsiktig plan för både sportslig och ekonomisk framgång. Under Janne Anderssons fem säsonger i IFK hamnade klubben på plats nummer tretton, fem, nio, tolv och kröntes med föreningens 13:e Guld 2015. För Janne själv lade framgångarna grunden till att han sommaren 2016 utnämndes till svensk förbundskapten.

Knappast någon allsvensk klubb får intäkterna att överstiga utgifterna utan spelarförsäljningar. IFK s framgångar har lockat utländska klubbar att värva. IFK har sålt hela tio spelare till utlandet under 2016-2017 och har fått riktigt bra betalt. Därför har det varit svårt att tacka nej speciellt som många av spelarna har haft som mål att få utlandskontrakt.

Jag har full respekt för att IFK har valt denna filosofi. Problemet för mig och många andra är att klubben inte har lyckats ersätta dessa spelare fullt ut. Det gäller speciellt för den offensiva delen. Den senaste försäljningen av Sebastian Andersson ägde dessutom rum i sista minuten innan transferfönstret stängde. Det i sin tur innebar att IFK inte fick någon möjlighet att ersätta honom.

Jag har förstått att intäkterna från spelarförsäljningarna har gått direkt in i Arenabolaget. Det innebär att intäkterna inte enbart tillfaller fotbollen utan ska vara med om att bygga upp ett aktiekapital och finansiera amorteringar och övriga utgifter för arenan.

Att äga sin arena kan givetvis ge IFK vissa fördelar Bland annat kan klubben föra pengar mellan arenan och klubben, och klubbens bolag – utan negativa skattekonsekvenser Jag ser inte denna fördel så avgörande att det uppväger nackdelarna! Intäkterna från spelarförsäljningarna  behövs för att utveckla fotbollen internt men också för att ersätta spelare som lämnat!                                                                                                                 .

Jag har full förståelse för att IFK övertog arenan (idag kallad Östgötaporten) från kommunen år 2010 eftersom kommunen på detta sätt mer eller mindre räddade IFK och betalade för det värdefulla varumärke som IFK utgör för staden Norrköping. I dag är situationen annorlunda! Jag kan inte se på vilket sätt det skulle vara svårare att utveckla arenan med kommunen som ägare.                                                                               Att det krävs olika kompetens för att driva en arena och att driva en fotbollskubb visar inte minst det faktum att IFK sedan 2010 är inne på sin fjärde klubbdirektör efter Krister Eriksson, Magnus ”Munken” Karlsson och Patrik Selin. Idag kallas klubbdirektören för koncernchef!

Då är vi tillbaka där jag började. Jag anser att IFK Norrköping ska koncentrera sig på kärnverksamheten och det är fotboll med inritning på internationell nivå. Vi har under de senaste åren fått motstridande signaler. Ena dagen ska IFK satsa på Europaspel andra dagen är högsta prioritet att långsiktigt satsa på ungdomsverksamheten. För Europaspel måste IFK satsa på regelbundna förstärkningar. Det har de två senaste årens pinsamt svaga insatser i kvalmatcher till Europa League visat med besked!                                                                                                                                        Låt arenan, Östgötaporten, återgå till Norrköpings kommun där den hör hemma!

Tomas Junglander

2017-09-11

 

Zlatan Ibrahimovic och landslaget

om Zlatan, landslaget….och andra bekymmer!

Hur har Zlatan påverkat landslagets framgångar och motgångar?

Statistiken talar sitt tydliga språk. Resultatet i tävlingsmatcher, mästerskap och kval, visar att Sverige har klarat sig betydligt bättre utan Zlatan än med Zlatan. Skillnaden är signifikant och statistiskt säkerställd.

Från hans debut i landslaget 2001 till och med EM 2016 har Sverige spelat 76 tävlingsmatcher med Zlatan och 24 utan Zlatan. Om vi räknar poäng vid full tid har Sverige i genomsnitt nått 1,76 poäng med Zlatan men hela 2,56 poäng utan Zlatan. Utan Zlatan har Sverige bara förlorat en match men förlorat 20 med Zlatan.

Zlatan är den spelare som har gjort flest mål i tävlingsmatcher under perioden. Och på sex mästerskap (VM och EM) har Zlatan gjort sammanlagt sex mål, lika många som Kennet Andersson tidigare  har gjort på tre mästerskap.

Det är lika sant att Sverige under den senaste 15 års perioden, som sammanfaller med Zlatans tid i landslaget, har dalat i världsrankingen från nr 16-20 till idag nr 36- 44!

Zlatan har varit väldigt bra på att se till att få spela i de bästa klubbarna i respektive land och har under en lång karriär varit avdelad för att göra mål i alla lag han spelat. Och som han dessutom har fått rejält betalt för. Så skräp vore det väl om han inte levererade! Att han sen är bra på att då och då göra påpassliga och ofta spektakulära mål som kräver en kanske ovanlig begåvning ska han ju ha kredit för.

Svensk landslagsfotboll har varit som bäst när lagandan har varit som bäst. Som flera spelare ur bronslaget 1994 har antytt så skulle Zlatan varken passa in eller ens platsa i laget!

Vi berömmer oss gärna med att vi som en liten nation ofta har lyckats kvalificera oss till EM- och VM slutspel. Det finns flera betydligt mindre länder som historiskt sett har lyckats minst lika bra eller till och med bättre än vad vi har gjort, Uruguay med ca 3,4 millioner invånare är ett bra exempel. Vår arvfiende Danmark har blivit Europamästare. Det har mer med tradition att göra än med folkmängd!

Se ett senare inlagt tillägg – en intervju med Tomas Brolin – längst ned i texten!

OBJEKTIVITETEN

När det gäller Zlatan har journalister i allmänhet och sportjournalister i synnerhet svårt att hålla på objektiviteten. Mediedramaturgin kräver en hjälte och han får inte flyttas ned från piedestalen.                                                                                                                  De sportjournalister som hävdar att Zlatan är Sveriges bästa fotbollspelare genom tiderna brukar motivera det med att han är den spelare som har gjort flest mål i landslaget.

Det är sant att han gjort 62 mål på 116 landskamper men Sven Rydell har gjort 49 mål på 43 landskamper och Gunnar Nordahl har gjort 43 mål på 33 landskamper. Under deras storhetstid spelade Sverige  färre landskamper än idag och när det gäller mål per match har båda ett mycket högre snitt än Zlatan.

I Italien där både Zlatan och Gunnar Nordahl har haft sina bästa fotbollsår har Gunnar Nordahl gjort 225 mål på 291 matcher och Zlatan 122 mål på 219 matcher. Gunnar Nordahl vann italienska skytteligan fem gånger, Zlatan två gånger.

Jag medger att Zlatan har haft otur internationellt. De lag han har spelat för har aldrig nått längre än till kvartsfinal i Champion League. När Zlatan lämnat Inter för Barcelona så vann Inter Champion League och när han lämnat Barcelona för Milan vann Barcelona. Och oturen tycks fortsätta. Denna säsong var det mycket nära att PSG, som Zlatan lämnade förra säsongen, skulle slå ut Barcelona ur Champion League för första gången trots flera försök under Zlatans tid i PSG.

Jag har alltid varit imponerad av svenska sportjournalister födda på 1970-1990 talet som ”vet” att Zlatan är Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. Journalister som inte ens var födda 1970 när Ove Kindvall blev  världsmästare för klubblag  eller när Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Gunnar Gren, Nacka Skoglund, Kurre Hamrin och Bosse Larsson var som bäst. Journalister som kanske inte ens har sett Tomas Brolin spela, han som  är vår senaste spelare  uttagen i ett världslag – efter VM 1994. Vem kan för övrigt avgöra om Roger Magnusson, Gunnar ”Säffle” Andersson eller Zlatan Ibrahimovic är den bästa svenska spelaren i Frankrike genom tiderna.                                                                                                                              Zlatan har aldrig vunnit en internationell titel eller blivit uttagen i All Star Team under ett mästerskap.

Enligt min uppfattning kan man inte på ett objektivt sätt jämföra spelare från olika tidsepoker och med helt olika förutsättningar. Därför sympatiserar jag med National Hockey League som har valt ut en grupp spelare utan inbördes rangordning.

Vad jag förstår så erhöll Zlatan den senaste Guldbollen för sina insatser i Frankrike. Det kan knappast vara för insatserna under EM. PSG vann franska ligan överlägset. Hur bra är då franska ligan? Vad vi vet är att PSG under senare år har haft skyhögt mer pengar att köpa spelare för än alla andra klubbar. PSG ägs av intressen i Qatar som står kungen nära (the Emir of Qatar). Han tycker att det är coolt att äga ett flygbolag och ett fotbollslag. Qatar är också involverad i kriget i Mellanöstern och ger stöd till olika gerillagrupper. Om det får du inte läsa i svenska medier!

I Frankrikes EM trupp förra året fanns  fem spelare av 23 från  franska klubbar, i finalen två spelare av 23. Alla övriga spelar i utländska klubbar. Det säger kanske något om kvaliteten på franska ligan!

FOTBOLLSFÖRBUNDET

Hur kan Svenska Fotbollsförbundet år ut och år in acceptera att Aftonbladet utser priset till årets bästa svenska fotbollsspelare samtidigt som man varje dag använder Zlatan i sin marknadsföring. I Guldbollen-juryn ingår tre representanter från Aftonbladet och tre från Fotbollsförbundet – varav en är Förbundskaptenen. Knappast en objektiv jury!

Från början var Guldbollen förbehållen spelare i Sverige och kunde bara erövras en gång, På 1970 talet ändrades reglerna så att landslagsspelare som spelade utomlands också kunde erhålla den. På senare år verkar Guldbollen ha blivit mer anpassad!

Kanske ännu mer uppseendeväckande är att Zlatan, på alla andra spelares bekostnad, får dominera medieutrymmet med egna presskonferenser i samband med  landskamper. Det som tar priset var när Zlatan efter två riktigt dåliga insatser i EM 2016, dagen innan den tredje och avgörande matchen, basunerar ut att han slutar i landslaget efter EM. Aldrig tidigare har en svensk lagkapten för fotbollslandslaget dagen innan årets viktigaste match informerat media om att han tänker sluta i landslaget efter turneringen. På så sätt flyttade han fokus från matchen till sig själv och störde med all sannolikhet uppladdningen inför matchen, vilket kan vara en delförklaring till förlusten mot Belgien. Efter förlusten hamnade dessutom fokus i media på hans tidigare framgångar snarare än på hans mycket svaga insats i denna turnering. Mediestrategin från Zlatan Ibrahimovic och hans marknadsorganisation lyckades fullständigt.

TOMAS JUNGLANDER

2017-02-19

TILLÄGG

Utdrag ur intervju med Tomas Brolin i Expressen 2017-04-14 av Anna Friberg

”– I min generation hjälpte vi spelare att göra varandra bättre, nästan bättre än vad vi egentligen var. Den egenskapen, att stötta varandra i spelet, tycker jag inte har funnits i landslagen efter det. Och det är ett problem, för ska man lyckas i slutspel är det ett måste att spelarna höjer sig en extra nivå.

– Ta som under Zlatans era, spelarna var bra men de höjde sig inte under VM- och EM-slutspel, och då räcker en liten nation som Sverige inte till.

– Den spelartypen som kan höja sig på sättet som vi gjorde har inte funnits sedan dess, och därför har Sverige inte heller lyckats i slutspelen.

Kan det ha varit ett problem med att det funnits en så stor fixstjärna som Zlatan?

– Nej, det tror jag inte. Men Zlatan lyckades inte höja sina medspelare till den nivån som behövs i slutspel. Och han lyckades inte för egen del heller. Det var inte många slutspel som Zlatan klev fram och gjorde det som behövdes.

– Hade han gjort det hade han kanske höjt de andra medspelarna också. Men när de såg att ”shit, Zlatan har ingen bra dag, vad gör vi nu?”. Då blir det bara motsatt effekt.”

Inlagt i bloggen 2015-04-15!

ÅKE ”BAJDOFF” JOHANSSON

ÅKE ”BAJDOFF” JOHANSSON  RECENSIONER I MEDIA

 Som tonåring upplevde jag att Bajdoff dominerade i svenskt fotboll. Åtminstone från 1956 till 1963 när IFK Norrköping under åtta säsonger blev Svenska Mästare fem gånger och kom på andra plats tre gånger!

Han fick Guldbollen 1957.

 Han var ordinarie i landslaget utom under VM 1958 sedan han hade brutit benet i Sandviken den 21 okt 1957. Till skillnad från George Raynor ansåg inte UK att han hade nått sin toppform inför VM,

Jag går tillbaka till pressklippen från den här tiden och  börjar med en intervju med SFS medlemmen Bosse Hansson i totalfotboll. org år 2005:

”Vem är den mest underskattade spelaren som någonsin har dragit på sig en svensk landslagströja”

”En som sällan fick de rubriker han förtjänade var Åke ”Bajdoff” Johansson, legendarisk centerhalv i IFK  Norrköping. När han var med i landslaget vann de oftast, och när han inte var med gick det sämre. Hans passningsspel var av högsta klass och han hade också ett behövligt lugn på planen.”

Då tänker jag i första hand på de katastrofala förlusterna  mot Schweiz i VM kvalet hösten 1961 efter att Sverige slagit Schweiz hemma med 4-0 med en Bajdoff i storform, men också på VM finalen 1958!

                                                            ¤

 Bo Hansson i Idrottsbladet efter matchen England-Sverige 2-3 1959. inför 80.000 åskådare:

”Så småningom tog Bajdoff och Bergmark helt suveränt hand om sina mannar och i andra halvlek var deras herravälde aldrig satt ifråga”

”Billy Wright är imponerad av Bajdoffs säkra och lugna spel” I IB efter samma match.

                                                                                ¤

Ragnar Edvardsson (medlem i SFS)  i IB efter VM Kvalet Sverige –Belgien 2-0 1960:

”Den som bar upp försvaret från början och matchen igenom var givetvis Bajdoff. En briljant stopper som nästan alltid där snabbheten visar sig otillräcklig har han ju sin förunderliga smidighet och skickliga placeringskonst att falla tillbaka på.”.

                                                            ¤

 

 

Bo Hansson i IB efter matchen Sverige-Danmark 2-0 1960.

”Åke Bajdoff har gjort sitt stopperarbete till en vetenskap och att ta sig förbi honom med eller utan boll är en snedvriden tanke. Med sin osvikliga fjärrskådarblick är det alltid han som först vet var en boll finns att hämta i trakten”.

                                                                    ¤

Eric Persson, UK chef,  efter matchen Sverige-Frankrike 1-0 1960

”Så måste man ju ge sig helt och fullt för Bajdoffs spel idag. Han var sagolikt bra. Men det vet vi sedan gammalt”

                                                              ¤

Tecknar Anders  (medlem i SFS) i SvD efter matchen Sverige-Frankrike 1-0 1960.

”Franska laget var en besvikelse inte minst för den franske radioreportern. Han kunde inte ha så mycket positivt att rapportera hem då Kopa o Co inte kom över mittlinjen förrän i andra halvlek. I rättvisans namn bör dock framhållas att Kopa var utmärkt. Han råkade emellertid möta en BAJDOFF i högform å så var den dagen förstörd ”  

                                                                    ¤

Bo Hanssoni IB efter matchen Sverige-Frankrike 1-0 1960.

”Han har gjort en prickfri säsong men nu blev han ännu bättre på höstsäsongen och presterade på Råsunda ett nästan fulländat stopperspel”.

                                                                     ¤

Ragnar Edwardsson i IB efter Sverige–Frankrike 1-0 1960:

”Glänsande parader av Bajdoff skulle också till. Ideligen var denne förunderlige man just lagom lång, vig och bollsäker – planens store utan konkurrens”

                                                               ¤

Tommy Engstrand  (medlem i SFS) efter matchen Sverige-Frankrike 1-0 1960

”Man kan väl inte lägga upp när man är bättre än någonsin förut och till de digra stopperkunskaperna nu tycks ha lagt en massa framspelnings- och dribblingsfinesser. När Bajdoff efter att ha stoppat den franska innertrion med ett komplicerat mellanting klackspark och Nacka special gjorde bort de båda attackerande”.

                                                                ¤

Fotboll 1960 utgiven av Svenska Sportförlaget AB (Lennart Brunnhage):

”Åke ”Bajdoff” Johansson kan sätta säsongen 1960 som en av sina bästa. Utan tvivel är han en av världens förnämsta stoppers

                                                                ¤

Uffe Jansson i  IB  den 2 maj  1962 efter matchen IFK – Djurgården 2-0:

Rubrik på första sidan: BAJDOFF I PEKING BJÄSSE I PARKEN  Djurgårdskedjan fick möta en centerhalv Bajdoff som var i sitt livs form.

                                                                  ¤

Uffe Jansson i IB efter Jugoslavien-Sverige 0-0 i åttondelsfinalen  i Europacupen för landslag den 16 juni 1963:

Rubrik på första sidan: BAJDOFF FANTASTISKT ”En av världens bästa centerhalvor. I fråga om huvudspel slår ingen honom inte ens Benficas berömde Germano kan mäta sig med honom.”

                                                                       ¤

Den jugoslaviske fotbollsdiktatorn  Ljubomir Lovric  efter Jugoslavien-Sverige 0-0:

”Bajdoff är närmast otroligt bra centerhalv. Han är överallt och äntligen  fick jag se att alla berömmande ord och rykten som går om Johansson verkligen stämmer, Världens kanske bäste!”

                                                                        ¤

1963 rankas Sverige som nummer ett i Europa.

Under 1964-1965 tackar han nej till landslaget på grund av arbetet. Han har då precis som andra stora Idrottsmän blivit ägare av en bensinstation

Han övertalas ändå att spela några viktiga landskamper. Han är med i kvartsfinalen i Europacupen för landslag mot Sovjet (1-1) 1964

                                                                  ¤

Efter matchen Sverige – Brasilien 1-2 1965 skriver Årets Fotboll:

 ”Bajdoff och proffsen bäst i strilande regn mot skojfriska brassar”

                                                                  ¤

Han får kritik efter förlusten i VM kvalet mot Västyskland 1-2 för att han inte är lika dominerande som mot Brasilien. Som framgår av bland annat inslag på YouTube är han inte ansvarig för något av baklängesmålen!

Han spelar sin sista match för IFK Norrköping i Vadstena 1966 !

 

Tomas Junglander

2014-08-19

 

IFK NORRKÖPING 2013

IFK Norrköpings VD Krister Eriksson fick sluta med omedelbar verkan när tre omgångar återstod av Allsvenskan. Det var ett ”gemensamt” beslut men han ville stanna! Motivet var att ”verksamheten går in i en ny tid som kommer att kräva en annan kompetens”. Efter det beslutet tog IFK endast en poäng av nio möjliga!

IFK får ett rejält ekonomiskt underskott under 2013 på grund av minskade publikintäkter och sponsorintäkter. Att IFK numera äger arenan Nya Parken, som ska fyllas upp med arrangemang, har säkert inte gjort saken bättre.

IFK släppte förra sommaren Shpetim Hasani till Örebro och han har sedan dess gjort 16 mål för ÖSK. Denna sommar lämnade Gunnar Heidar Thorvaldsson. Han låg då etta i poängligan med 9 mål och 5 målgivande passningar. Samtidigt lämnade Imad Khalili för Helsingborg och han vann allsvenska skytteligan på 15 mål efter 7 mål för IFK och 8 mål för HIF. Och nu lämnar Martin Smedberg-Dalence som gjorde flest målgivande passningar under säsongen.

Det kan inte vara lätt för Janne Andersson att som tränare tappa all denna offensiva kompetens! Det blir lite moment 22 över det hela. Vi som har varit med länge förväntar oss fortfarande att IFK ska ligga i topp. När laget brandskattas på de bästa spelarna, sviker publiken och sponsorintäkterna minskar! Det är ganska logiskt! Det positiva har varit att IFK har haft fyra mer eller mindre egna produkter i första uppställningen, David Mitov Nilsson, Christoffer Nyman, Cristopfer Telo och Örjan Martinssons barnbarn Alexander Fransson.

För Åtvidaberg är det annorlunda. Klubbens mål är att etablera sig i Allsvenskan. Förra årets åttonde placering följdes upp av ännu en åttonde placering i år. Publiksnittet klarade också det budgeterade!

Nästa år har Östergötland två lag i div I i och med att Motala AIF avancerade. Motala, som nu har många spelare från närområdet, får dessutom behålla de flesta spelare till skillnad från tidigare år!

För övrigt anser jag precis som Åke Bajdoff Johansson att Nya Parken ska byta namn till Gunnar Nordahl Arena!