OM ALLIANSREGERINGEN DEL 7

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                   2006-2014

DEL 7 ARBETSMARKNADSPOLITIKEN

Regeringen talade mycket om jobben men diskuterade  sällan företagsklimatet och företagares villkor, vilket är grundläggande för att skapa jobb.

Fredrik Reinfeldt berättar ett år efter sin avgång att han är mest stolt över den så kallade Arbetslinjen.

Sysselsättningen steg med 340.000 jobb under åtta år med Alliansregeringen. Hur många av dessa jobb som tillkom  tack vare Regeringens jobbpolitik och hur många som tillkom tack vare konjunkturen råder det delade meningar om?

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder:

Robotiseringen behöver också uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt som inom hälso -och sjukvården. På så sätt kan produktiviteten öka inom den personalintensiva offentliga sektorn och vi får mer välfärd för samma kostnad.

Svenska företag är i första hand intresserade av att vara lönsamma till de skatte- och lönenivåer som råder i Sverige. Även kraftigt subventionerade anställningar kan innebära betydande kostnader om den anställde inte är rätt person för jobbet.

Försöken med olika typer av subventionerade anställningar har inte varit lyckosamma och har givit få permanenta jobb med avtalsmässiga villkor.

Arbetsmarknadsutbildningen blev kraftigt eftersatt under Alliansregeringen. Av dem som genomgick arbetsmarknadsutbildning under 2014 har ca 25% fått arbete.

Det talades mycket om att satsa på lärlingssystem, yrkesutbildning och att utveckla samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och företagen när det gäller matchning.

Sverige har blivit ett postindustriellt land med höga trösklar in på arbetsmarknaden.

Den svenska modellen är illa förberedd för att ställa om till en större låglönemarknad. Vi kan  konstatera att långtidsarbetslösheten inte har minskat under Alliansregeringen.

Landets kapacitet, att med bevarat välfärdssamhälle, hantera stora grupper av lågutbildade är starkt begränsad.

Regeringen tog inte tag i de målkonflikter som var synliga. Problemen med att integrera och skapa arbete för utlandsfödda har funnits i många år.

Sverige har haft erfarenhet av stor flyktinvandring såväl efter murens fall 1989 som i samband med Balkankriget i mitten av 1990-talet.

Det fanns redan då problem med att kombinera en generös flyktinginvandring med en arbetsmarknad som kännetecknas av en sammanpressad lönestruktur och EU:s lägsta andel låglönejobb.

Det krävs förändringar av den svenska modellen nu när vi har en ny verklighet.

Det kan i praktiken innebära slopade eller kraftigt begränsade trygghetssystem såsom socialbidrag och arbetslöshetsersättning, sänkta eller avreglerade minimilöner, en drastisk minskning av fackets inflytande och en avreglerad bostadsmarknad.

Är våra politiker beredda på detta idag? Alliansregeringen varken  planerade eller genomförde  några förändringar i den riktningen!

Dessutom har våra politiker ännu inte tagit höjd för det nya inslag i form av den så kallade delningsekonomin som sprider sig snabbt.  Den skapar helt nya värden och leder till ett mer utvecklat resursutnyttjande. Det medför som regel ett större utbud på en befintlig marknad, vilket bör leda till lägre priser. Etablerade reglerade yrken kan komma att undermineras i allt fler sektorer i samhället. Den svenska lönebildningen kan förändras i grunden. Skattebasen kan urgröpas när allt färre har traditionella arbeten utan rör sig i bytesekonomin. Onlineplattformar ( se Uber och Airbnb) som inte vet några nationella gränser kan komma att komplicera hela skattefrågan.

Mitt tips är att fastighetsskatten kommer att bli oumbärlig i framtiden för att stärka skattebasen!

Regeringen får inte godkänt för sin arbetsmarknadspolitik

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-13

En reaktion på “OM ALLIANSREGERINGEN DEL 7

  1. Vad som händer nu är att de förs fram förslag om behovet av att inrätta fler enkla jobb inom företrädesvis offentlig sektor för nyanlända där målet är att komma in på arbetsmarknaden fortast möjligt. En bra utväg kan tyckas, men ej problemfri. De här önskemålet har tidigare framförts från de som tillhör gruppen långtidsarbetslösa men med utan lägsta lön utan gällande kollektivavtal . En tänkbar utväg även för de som har yrkesutbildning och arbetslivserfarenhet riskerar att gå förlorad då deras yrkeskompetens ej efterfrågas i tillräcklig stor omfattning. Speciellt 55+ gruppen.
    Totalt har långtidsarbetslösa stadigt har ökat till skillnad mot andra inskrivna på AF.
    Alltså, man löser inte problem med att spela ut olika grupper emot varandra och ökade motsättningar. Är du ung/äldre och saknar utbildning är det skolbänken som gäller. även i kombination med praktik när det behövs. Även för de som förhoppningsvis ska kunna återvända till sina raserade hemländer och bygga upp en ny tillvaro.
    Över huvud taget så finns inga snabba lösningar på en föränderlig arbetsmarknad.
    Däremot finns det all anledning att ta med erfarenheter och få dem prövade i nya sammanhang. Våga pröva ny grepp under kontrollerade former, men med en backup när det behövs. Hur ska vi annars kunna möta framtidens utmaningar?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *