BOSTADSPOLITIKEN I SVERIGE…och andra bekymmer

Det finns ingen riktig bostadsbrist i Sverige. Vårt problem är att vi använder våra bostäder fel“. Bengt Hansson, nationalekonom och analytiker vid Boverket

Jag är böjd att hålla med! Totalt sett har Sverige ingen bostadsbrist. Däremot finns grupper som kommer i kläm. Jag kan fortfarande erinra mig en tid när egen bostad var en rättighet i Sverige.

Vi har sedan länge en dysfunktionell bostadsmarknad som är skapad av våra politiker i en annan tidsålder och som politikerna både till vänster och till höger har misslyckats med att hantera.

De flesta kommuner uppger att de har brist på bostäder men ända sedan bostadsbristen blev prekär har boven i dramat varit en bostadscirkulation som nästan helt har avstannat till förfång för både unga som gamla.

Med dagens flyttskatt, vid försäljning, lönar det sig inte att flytta från en villa till en nyproducerad bostadsrättslägenhet eller från en stor lägenhet till en liten lägenhet. Hyresregleringen innebär dessutom att attraktiva hyreslägenheter i innerstaden i många fall inte är dyrare än lägenheter i ytterområden.

En fungerande bostadscirkulation skulle frigöra såväl villor till barnfamiljer som lägenheter för ungdomar. Det är anmärkningsvärt att mellan 300-400 tusen villor är ensamhushåll!

Prisökningen på villor och bostadsrätter under 2000-talet har medfört en gigantisk förmögenhetsomfördelning till dem som äger sin bostad i förhållande till dem som bor i hyresrätt. Finansiella ägarbyten mellan de redan gynnade har pressat upp priserna till oanade höjder. Samtidigt pratar politikerna om olika sätt att lösa efterfrågan på bostäder utan synliga resultat. En starkt bidragande orsak till prisökningen har varit avskaffandet av fastighetsskatten.

Enligt Svensk Fastighetsförmedling har bostadsrättspriserna stigit med 82 procent i genomsnitt och villapriserna med 54 procent under den senaste tioårsperioden

Släpps hyrorna lika fria som i övriga Norden, så skulle köerna snabbt krympa ihop till just ingenting. Bengt Hansson menar att det enklaste för politikerna har varit – och är – att ge budskapet att bygga mera, trots att en friare marknad vore bättre. Något som fungerar i övriga Norden men i Sverige finns det alldeles för många väljare som har för mycket att förlora på att stegvis avskaffa hyresregleringen.

I dag har vi amorteringskrav, belåningsgrad, skuldkvot och vi diskuterar utfasning av ränteavdrag för att undvika en framtida bostadsbubbla när det gäller villor och bostadsrätter.

Skuldsättningen fortsätter att öka och de flesta experter är oroliga men bollen ligger hos politikerna och hos dem saknas handlingskraft

Hyrorna för andrahandslägenheter har stigit markant. I genomsnitt är det 65 procent dyrare att bo i en hyresrätt i andrahand sett över hela landet jämfört med ett förstahandskontrakt. Ser man bara till Stockholm är det ännu dyrare över 100 procent i genomsnitt. När kötiderna för bostad i Stockholm i genomsnitt är mellan 8 och 12 år är andrahandsmarknaden i många fall det enda alternativet. Andrahandsmarknadens utveckling är dyster och det är unga i storstäderna som drabbas mest. Det visar en ny rapport från Boverket.

Prisutvecklingen på villor och bostadsrätter har gjort att människor som har råd har skaffat sig en extra bostad som bara används sporadiskt. Det gäller i första hand Stockholm. Människor som flyttar från Stockholms innerstad och har råd behåller gärna sin hyreslägenhet.

Hyresregleringen infördes under Andra Världskriget och Socialdemokraterna frös hyrorna i trettio år. I stället för att avskaffa den har politikerna försökt att bygga bort bostadsbristen med mindre lyckat resultat. Under Alliansregeringen och nu senast under den RödGröna regeringen har bostadsbristen bara blivit större och större på grund av för liten nybyggnation samtidigt som politiska beslut har minskat rörligheten på bostadsmarknaden.

Jag tror att beslutet att avskaffa fastighetskatten och istället införa en låg avgift var direkt avgörande för att Alliansen vann valet år 2006. Avskaffandet av fastighetsskatten hade en avgörande betydelse för den snabba prisuppgången på villor och i viss mån också på bostadsrätter.

De flesta är nog överens om den att skatten var orättvis och därmed skadlig men var det rätt att avskaffa den helt? Med facit i hand kan vi konstatera att resultatet inte blev bra!

För att finansiera borttagandet införde man en flyttskatt på 22 %. Den skatten har resulterat i en inlåsningseffekt som har gjort att många hushåll avstått från att flytta för att slippa den skatten. Detta samtidigt som vi behöver en ökad rörlighet på bostadsmarknaden!

Vi kan konstatera att bostadssituationen i landet inte på något sätt har förbättrats varken under Alliansens åtta år vid makten eller de RödGrönas fyra år. Bostadsbristen är ännu högre nu än före Alliansregeringen. Dessutom är bostadsbristen nu ännu mer akut med tanke på det stora antalet invandrare som kommer till Sverige! Under de senaste åren har invandringen i första hand flyktingmottagningen stått för ca 80% av befolkningsökningen.

Ett skäl till bostadsbristen är att det är svårt att utan subventioner bygga bostäder till en kostnad som vanliga människor har råd att betala. Tidigare gav staten räntesubventioner vid nybyggnation.

Vi har plan- och bygglagstiftning som gör det omöjligt att snabbt få igång byggandet i allmänhet och byggandet av billiga bostäder i synnerhet. Många kommuner saknar dessutom planingenjörer och annan kompentent personal som krävs för att få igång byggnation.

Fastighetsskatt betraktas i de flesta länder som en säker och en långsiktigt hållbar skatt. Hus går ju inte att flytta. Nu när delningsekonomin tar fart och andra skattebaser gröps ur blir en fastighetsskatt ännu mer oumbärlig! Delningsekonomi är marknadsekonomi som utvecklas i snabb takt med transaktioner för tjänster mellan människor utan mellanhänder eller utan traditionella affärsvägar. Teknologi med ökade möjligheter till informationsutbyte har hjälpt till. Vi har redan sett det inom taxinäringen och kortsiktig uthyrning av bostäder.

Den “bästa” fastighetsskatten som jag känner till har jag hittat i delstater i USA. Fastighetsskatt tas ut som en procentsats av försäljningspriset. Då vet man alltid vilken skatt man får. Skatten är relativt rättvis. Den som har bott i sitt hus i t e x skärgården under hela sitt liv behöver inte oroa sig för vad som händer med skatten när området blir populärt och priserna går upp kraftigt!

Tomas Junglander

2018-10-22

OM VÅR FÖRSVARSPOLITIK….och andra bekymmer

“Som en följd av att tidigare nedrustning av vårt försvar har varit alltför omfattande, ogenomtänkt och långtgående innebär det en stor utmaning att åter stärka vårt försvar. Det går snabbt att rasera militär förmåga men det tar oerhörd tid att bygga upp den igen. Över tid har den säkerhetspolitiska situationen i vår del av Europa försämrats. Den ryska aggressionen mot Georgien, annekteringen av Krim 2014 och den pågående konflikten i Ukraina är realiteter som rubbat den europeiska säkerhetsordningen .”  Försvarsminister Peter Hultqvist i SvD 2018-09-24

Och då talar vi bara om militära försvaret, sedan tillkommer alla konsekvenser som har drabbat det civila samhället. Neddragningen och avskaffandet av den allmänna värnplikten har fått katastrofala följder!

År 1990 kunde Sverige mobilisera 730 000 soldater inom loppet av ett år. Idag kan vi inte mobilisera mer än drygt 10 000 i insatsförband inom samma tidrymd. Detta trots en tilltagande rysk aggressivitet!

År 2000 beslutade Riksdagen att banta försvaret med hälften och år 2004 beslutades att banta försvaret med hälften ytterligare en gång.

Alliansregeringen är ansvarig för avskaffade av den allmänna värnplikten i fredstid genom två riksdagsbeslut 2009 och 2010 utan att försäkra sig om att det fanns något färdigt alternativ (Socialdemokraterna röstade nej.) Idag är det bara några tusen som gör värnplikt varje år och försvaret har stora problem att rekrytera personal.                        

Och inte nog med det, år 2008 avskaffade Sverige det psykologiska försvaret.  Detta trots att behovet av att idka källkritik och genomskåda propaganda  har ökat, inte minst genom att sociala medier har utvecklats explosionsartat. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) fick istället en viktig uppgift och vi vet hur det har gått med det …..inte minst i år!

Nu tio år efter avskaffandet har regeringen tillsatt en utredning!  “Arbetet med ett psykologiskt försvar är av stor vikt och behöver förstärkas. En särskild utredare ska därför analysera och lämna förslag om en ny myndighet som ska ha det övergripande ansvaret för att utveckla och samordna det psykologiska försvaret”

I dag saknas halva krigsorganisationen utan att någon större debatt äger rum. Sveriges liksom Finlands samarbete med NATO blir mer och mer intensivt.   Försvarskostnadernas andel av BNP var 1990 2,5% av BNP, år 2016 1,0 %.  Och det är långt kvar till Nato- ländernas överenskommelse om en försvarsbudget motsvarande minst två procent av BNP.

Sveriges säkerhetspolitik och säkerhetsstrategi har varit väldigt otydlig vilket har påverkat vårt samarbete med övriga Europa. År 2013 fick vi höra från ÖB att Sverige kan stå emot en fiende “bara i en vecka” och det var inte då. Det var någon gång i framtiden. Kränkningar av vårt luftrum och våra vattendrag lär nog fortsätta! Hur länge det civila försvaret skulle klara sig fick vi aldrig reda på!

Vem gör vad i totalförsvaret är fortfarande en öppen fråga? Hur ska samverkan ske mellan olika myndigheter och organisationer? Dessa frågor väntar fortfarande på svar!

Ett återinförande av värnplikten i dess tidigare form är säkert inte aktuellt. Däremot borde ett demokratiskt samhälle också försvara demokratin tillsammans. Någon form av plikt som gör alla delaktiga borde införas för såväl män som kvinnor. I totalförvaret finns såväl militära som civila uppgifter som passar för alla. Framtida militära hot, naturkatastrofer, miljökatastrofer och behov av akuta gränskontroller och biståndsinsatser är några exempel på sådant som vi kan förvänta oss i en framtid. Försämringen av det säkerhetspolitiska läget har gjort att värnplikten delvis återinfördes 2017 och gäller både kvinnor och män. En annan anledning är att rekryteringen av frilliga inte har uppnått förväntningarna. Antalet som behöver kallas in till värnplikt kan öka på sikt beroende på säkerhetsläget. För närvarande kallas cirka 13 000 personer till mönstring och cirka 4000 värnpliktiga och frivilliga tas ut till militär grundutbildning årligen. Enligt lagen om totalförsvarsplikt kan värnpliktiga tas ut för grundutbildning i som mest 615 dagar.

Varken den försämrade livsmedelförsörjningen eller det snabbt ökande cyberhotet har fram till nu varit föremål för offentlig debatt.

Årets värmebölja har förhoppningsvis blivit en väckarklocka vad gäller livsmedelsförsörjningen och de senaste årens debatt om rysk påverkan på det amerikanska valet år 2016 har väckt frågan om cybersäkerhet också i Sverige

Kritiken mot nedläggning av regementen från berörda kommuner har inte varit massiv. Det kan förklaras med att nästan varje kommun har fått en högskola som kompensation. Kvantitet istället för kvalitet präglar nu vår eftergymnasiala utbildning!

Personalkostnaderna inom det militära har minskat kraftigt. Det som kostar stora pengar idag är avancerade vapensystem och flygplan. Om inte annat så har det gynnat svensk försvarsindustri och kanske har det varit meningen!

Tidigare kunde vi ”gömma” en del av ungdomsarbetslösheten genom att upp till 40.000 ungdomar i 19-21 års åldern gjorde militärtjänst varje år.

Bara den fostrande rollen av att göra militärtjäst är säkert värd många miljarder varje år. För att inte tala om kostnaderna för ungdomsarbetslösheten och för den negativa påverkan på hälsan hos dagens ungdomar. Förmodligen hade också dagens växande utanförskap – inte minst i de större städernas förorter – varit betydligt lägre. Militärtjänsten ger möjlighet till utbildning och skapar en utvecklande gemenskap och disciplin som många ungdomar inte har någon erfarenhet av.

Neddragningen av den allmänna värnplikten sammanfaller på ett nästan kusligt sätt med en ökning av utanförskapsområden i förorterna och med ökad gängkriminalitet som resultat.

Jag är övertygad om att den bristande förmågan i Sverige att på ett professionellt sätt hantera den senaste flyktingvågen beror på neddragningen i försvaret. Förut hade vi 100-tusentals personer i Sverige som har lärt sig att organisera och hantera oförutsedda händelser

Ett talande exempel på Alliansregeringens misslyckande: När Putin gick in i Ukraina sa Utrikesminister Carl Bildt: “Vad var det jag sa”. Då menade Bildt att han redan vid Putins aggressivitet mot Georgien 2007 hade varnat för vad Putin kunde ställa till med. Bildt har varit utrikesminister under åtta år. Under den tiden har försvaret blivit en budgetpost och kraftigt dränerats på resurser. Ett särintresse enligt Fredrik Reinfeldt! Frågan är hur Bildt drog sin linje i Regeringen. Hade han ingenting att säga till om eller talar vi om en efterhandskonstruktion!

Vi kan nog säga att försvarspolitiken har lyckats till hälften. Nedmonteringen gick mycket bra men uppbyggnaden under Alliansregeringens åtta år och den Rödgröna regeringens fyra år vid makten har misslyckats.

Tomas Junglander

2018-10-02

 

OM SVENSKA SPORTJOURNALISTER…..och andra bekymmer!

In i det sista hävdade många sportjournalister och andra s k experter (inte minst medarbetare på Radio- och TV sporten) att Zlatan borde vara med i VM truppen. Och Zlatan själv hävdade att det var han som avgjorde om han skulle vara med eller inte.

Nu försöker samma personer överträffa varandra i hyllningar till kollektivet och lagandan!

Janne Andersson har hanterat detta dilemma på ett professionellt sätt! Han och hans team har på kort tid byggt upp ett nytt lag där “laget före jaget” har högsta prioritet.

Vi vet vad han har åstadkommit på kort tid! Sverige har slagit Frankrike i VM kvalet och slagit ut både Holland och Italien i samma kval. Vi har vunnit gruppspelet i pågående VM. Ändå betraktas Sveriges avancemang som en sensation! Det beror enligt min personliga uppfattning på att vi under tiden med Zlatan har blivit förda bakom ljuset av media och kändisar i allmänhet och av kvällstidningsjournalister i synnerhet. Det var Zlatan och ingen annan som kunde ge Sverige framgångar! Statistiken talar ett helt annat språk och det vet Janne och hans team:

Resultatet i tävlingsmatcher, mästerskap och kval, visar att Sverige har klarat sig betydligt bättre utan Zlatan än med Zlatan. Skillnaden är signifikant och statistiskt säkerställd! Från hans debut i landslaget 2001 till och med EM 2016 har Sverige spelat 76 tävlingsmatcher med Zlatan och 24 utan Zlatan. Om vi räknar poäng vid full tid har Sverige i genomsnitt nått 1,8-1,9 poäng med Zlatan men hela 2,56 poäng utan Zlatan. Utan Zlatan har Sverige bara förlorat en match men förlorat 20 med Zlatan.

När det går dåligt för Sverige i fotboll talar vi gärna om att vi är ett litet land. Uruguay och Kroatien som redan har avancerat till kvartsfinal har bara 3, 5 respektive 4,2 millioner invånare och Belgien har bara någon million fler invånare än Sverige! För mig har det mera att göra med fotbollstraditioner!

Varför har svenska sportjournalister så svårt att hävda sin integritet mot sina uppdragsgivare som hellre vill ha rubriker än sanningen!

Den svenska modellen har segrat! Ett stort tack till Janne Andersson och hans team!

Tomas Junglander

 

LAGET FÖRE JAGET GAV SVERIGE EN VM PLATS

……………….OCH DET ÄR VÄL JANNE ANDERSSONS FILOSOFI!

Sverige har kvalificerat sig till nästa års VM efter starka insatser mot Frankrike och Italien, trots sämre insatser i bortamatcherna mot Bulgarien och Nederländerna. För första gången deltar hela 32 lag i slutspelet. Tidigare 24 lag och fram till 1982 16 lag.

Vi berömmer oss gärna med att vi som en liten nation ofta har lyckats kvalificera oss till EM- och VM slutspel. Det finns flera betydligt mindre nationer som historiskt sett har lyckats minst lika bra eller till och med bättre än vad vi har gjort. Uruguay med cirka tre och en halv million invånare är ett bra exempel. Vår arvfiende Danmark har blivit Europamästare. Det har mer med tradition att göra än med folkmängd. För att sätta allt i rätt perspektiv kan vi  konstatera att i nästa års VM deltar sju länder med mindre befolkning än Sverige.

Världsranking                                                                                                                  Sverige räknas nu i november som nr 18 i världen, en uppgång från 41 år 2016     ( 2015 placering 35 och 2014 placering 44). Sveriges bästa placering sedan nuvarande rankingsystem infördes var i nov 1994, då som nr 2. Vi har tidigare dessutom hamnat bland de 10 bästa två gånger!

Visdomsord från spelare som vet                                                                                                                                                             Sverige har lyckats bäst när lagandan har varit som bäst. Det betonar både  Kurre Hamrin och Tomas Brolin.

Expressen 2017-04-14 intervju med Tomas Brolin (av Anna Friberg)

“– I min generation hjälpte vi spelare att göra varandra bättre, nästan bättre än vad vi egentligen var. Den egenskapen, att stötta varandra i spelet, tycker jag inte har funnits i landslagen efter det. Och det är ett problem, för ska man lyckas i slutspel är det ett måste att spelarna höjer sig en extra nivå.”

“Zlatan lyckades inte höja sina medspelare till den nivån som behövs i slutspel. Och han lyckades inte för egen del heller. Det var inte många slutspel som Zlatan klev fram och gjorde det som behövdes.”

Expressen 2017-11-10 intervju med Kurre Hamrin

Den 82-årige fotbollsikonen vann VM-silver med det svenska landslaget i mästerskapet på hemmaplan 1958 och hade en minst sagt framgångsrik klubblagskarriär i Italien, där han bland annat representerade storlag som Milan, Juventus, Napoli och Fiorentina.

Enligt den forne storspelaren så lider Blågult inte speciellt mycket över det faktum att Zlatan Ibrahimovic inte längre spelar i landslaget. Tvärtom.

“Jag tycker nästan att Sverige spelar bättre utan Ibrahimovic eftersom han var en börda på planen, säger han enligt Football-Italia” .

Hamrin utvecklar:                                                                                                                     “Tidigare så jobbade hela laget för att försätta honom i bra lägen och det lyckades de inte alltid med. Uppenbarligen fungerade det när han var 100 procent, men när han var småskadad var han nästan som en vikt på de andra spelarnas axlar.”

Zlatan Ibrahimovic är som bekant tidernas målskytt i det svenska landslaget och det är så klart även Kurt Hamrin medveten om.

“Han är den bäste svenska spelaren de senaste 20 åren, men det faktum att han inte längre är kvar i laget har fått andra spelare att växa och ta större ansvar. Det är elva spelare som kämpar hårt,” säger Kurt Hamrin.

Zlatan i landslaget – Statistiken talar sitt tydliga språk                                              Resultatet i tävlingsmatcher, mästerskap och kval, visar att Sverige har klarat sig betydligt bättre utan Zlatan än med Zlatan. Skillnaden är signifikant och statistiskt säkerställd.

Från hans debut i landslaget 2001 till och med EM 2016 har Sverige spelat 76 tävlingsmatcher med Zlatan och 24 utan Zlatan. Om vi räknar poäng vid full tid har Sverige i genomsnitt nått mellan 1,7-1,9 poäng med Zlatan men hela 2,56 poäng utan Zlatan. Utan Zlatan har Sverige bara förlorat en match men förlorat 20 med Zlatan.

Zlatan är den spelare som har gjort flest mål i tävlingsmatcher under perioden. Och på sex mästerskap (VM och EM) har Zlatan gjort sammanlagt sex mål, lika många som Kennet Andersson tidigare  har gjort på tre mästerskap.

Zlatan har varit väldigt bra på att se till att få spela i de bästa klubbarna i respektive land och har under en lång karriär varit avdelad för att göra mål i alla lag han spelat. Och som han dessutom har fått rejält betalt för. Så skräp vore det väl om han inte levererade! Att Zlatan är bra på att då och då göra påpassliga och ofta spektakulära mål som kräver en kanske ovanlig begåvning ska han ju ha kredit för. Som flera spelare ur bronslaget 1994 har antytt så skulle Zlatan varken passa in eller ens platsa i det laget!

Objektiviteten                                                                                                                     När det gäller Zlatan har journalister i allmänhet och sportjournalister i synnerhet svårt att hålla på objektiviteten. Mediedramaturgin kräver en hjälte och han får inte flyttas ned piedestalen. De sportjournalister som hävdar att Zlatan är Sveriges bästa fotbollspelare genom tiderna brukar motivera det med att han är den spelare som har gjort flest mål i landslaget. Det är sant att han gjort 62 mål på 116 landskamper men Sven Rydell har gjort 49 mål på 43 landskamper och Gunnar Nordahl har gjort 43 mål på 33 landskamper. Under deras storhetstid spelade Sverige färre landskamper än idag och när det gäller mål per match har båda ett mycket högre snitt än Zlatan.

I Italien där både Zlatan och Gunnar Nordahl har haft sina bästa fotbollsår har Gunnar Nordahl gjort 225 mål på 291 matcher och Zlatan 122 mål på 219 matcher. Gunnar Nordahl vann italienska skytteligan fem gånger, Zlatan två gånger.

Jag medger att Zlatan har haft otur internationellt. De lag han har spelat för har aldrig nått längre än till kvartsfinal i Champion League. När Zlatan lämnat Inter för Barcelona så vann Inter Champion League och när han lämnat Barcelona för Milan vann Barcelona. Och oturen tycks fortsätta. När Manchester United vann European League våren 2017 var Zlatan skadad och missade finalen! Zlatan har däremot många liga- och cupsegrar i Holland, Italien, Spanien och Frankrike.

Sportjournalister som vet                                                                                              Jag har alltid varit imponerad av svenska sportjournalister födda på 1970-1990 talet som ”vet” att Zlatan är Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. Journalister som inte ens var födda 1970 när Ove Kindvall blev  “världsmästare för klubblag”  eller när Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Gunnar Gren, Nacka Skoglund, Kurre Hamrin och Bosse Larsson var som bäst. Journalister som kanske inte ens har sett Tomas Brolin spela, han som  är vår senaste spelare uttagen i ett världslag – efter VM 1994. Vem kan för övrigt avgöra om Roger Magnusson, Gunnar ”Säffle” Andersson eller Zlatan Ibrahimovic är den bästa svenska spelaren i Frankrike genom tiderna.

 Enligt min uppfattning kan man inte på ett objektivt sätt jämföra spelare från olika tidsepoker och med helt olika förutsättningar. Därför sympatiserar jag med National Hockey League som har valt ut en större grupp “bästa spelare genom tiderna” utan inbördes rangordning.

Utmärkelsen Guldbollen                                                                                             Fram till 1973 kunde man erhålla utmärkelsen Guldbollen en gång, vilket var mycket sympatiskt. Jag har dessutom alltid trott att den spelare som varit bäst när det gäller att representera Sverige, i landslaget eller i Sverige, skulle få utmärkelsen. Det skulle då inte vara beroende av om man spelade i en toppklubb utomlands och därigenom fick större uppmärksamhet. Den regeln verkar inte gälla längre! Det har resulterat i att välförtjänta spelare som Anders Svensson och Kim Källström aldrig har erhållit utmärkelsen!

Hur kan Svenska Fotbollsförbundet år ut och år in acceptera att Aftonbladet utser priset till årets bästa svenska fotbollsspelare samtidigt som tidningen i stort sett varje dag under många år använder Zlatan i sin marknadsföring och samtidigt gör reklam för hans varumärke. Om vi ska ta utmärkelsen på allvar så tycker jag att det är skamligt! En klar jävsituation, vilket i alla andra sammanhang hade resulterat i en offentlig  debatt.                                                        I Guldbolljuryn ingår tre representanter från Aftonbladet och tre från Fotbollsförbundet – Ordförande, Generalsekreterare och Förbundskapten.             Vem som har utslagsröst förtäljer inte historien!

Tomas Junglander

2017-11-10

 

 

 

SNACKA OM VINSTER I VÄLFÄRDEN – OM VÅRA PPM FONDER

Om okunniga politiker och en finansbransch som tar tillfället i akt!

Frågan om vinster i välfärden är högst aktuell. Då talar vi oftast bara om skola, vård och omsorg. För mig tillhör också bostad och pension välfärden. Och det talar vi inte om!

ALLRA skandalen har satt fokus på det destruktiva i premiepensionssystemet, PPM.

Tanken att du själv ska få bestämma över en del av dina pensionsavsättningar är god. Några krav på de privata fondbolagen vad gäller bra avkastning och låga förvaltningskostnader har inte funnits. Samtidigt har aggressiva försäljningsmetoder drabbat många kunder.

Vi brukar skilja på aktiv och passiv fondförvaltning. Passiva fonder är i regel indexfonder med lägre avgifter. Aktiva fonder tar ut högre avgifter med motiveringen att man arbetar för att uppnå högre avkastning än index. Facit visar att dyra fonder sällan resulterar i bättre fondförvaltning. Passiv förvaltning innebär ju inte att man sitter still i alla lägen utan att man gör val som är “långsiktiga” och inte agerar på varje förändring på marknaden.

 Premiepensionen är en del av den allmänna pensionen. Varje medborgare som deklarerar inkomst i Sverige betalar 18,5% av densamma i pensionsavgift av vilket 2,5 % går till premiepension resten administreras av fem statliga AP fonder.                         Du bestämmer själv hur du vill att din premiepension ska förvaltas. Du kan välja upp till fem av cirka 800 olika fonder och utvecklingen i de fonder du valt bestämmer sedan hur stor premiepensionen blir. Om du inte är nöjd med ditt val kan du alltid byta fonder utan kostnad. Gör du inget eget aktivt val placeras dina pengar i Ap7 Såfa som förvaltas av den statliga Sjunde AP-fonden.                                                                                                 .                                      Det betyder att fem AP fonder förvaltar 86% av dina pensionsavgifter medan ca 800 fonder är med om att förvalta 14 % av dina pensionsavgifter. Eftersom ca 3,5 miljoner svenskar inte har gjort ett aktivt val utan har sina pengar i Sjunde AP-fonden (Ap7 Såfa) förvaltar de ca 800 privata fonderna mindre än 10% av alla pensionsavgifter.

ALLRA fick  kritik för att fondernas avgifter varit skyhöga samtidigt som avkastningen varit usel. Under många år levde ägarna till ALLRA lyxliv på dina pensionspengar. Efter SvD Näringslivs och andra mediers rapportering utreder Ekobrottsmyndigheten nu ALLRA för trolöshet mot huvudman. Och nyligen meddelade Ålandsbanken att man köper ALLRAs  PPM-fonder. De cirka 90 000 sparare som hade sina PPM-pengar kvar hos ALLRA  flyttas nu automatiskt till Ålandsbanken. Endast cirka 40 000 av 130 000 PPM-sparare hade tagit ut sina pengar ur ALLRAs fonder innan försäljningen till Ålandsbanken ägde rum trots den intensiva mediebevakningen.

Vad säger det om allmänhetens intresse av och kunskap om Premiepensionssystemet?

Din premiepension kan komma att stå för en betydande del den dag du går i pension. Allt mellan flera hundratusen upp till ett par miljoner kronor kan bli skillnaden beroende på dina val.

ALLRA hette fram till 2013 Svensk Fondservice. Med 800 fonder i bokstavsordning förstod säkert ägarna fördelen med att byta till ett namn som börjar på bokstaven A.

ALLRA hade innan slutet 250 medarbetare varav ca 100 var på väg att sägas upp innan avyttringen av fonderna. Dessa 100 borde då vara de som sysslade med premiepensionsfonderna. Det innebär att 100 medarbetare förvaltade ca 130 000 pensionssparare.

7:e AP fonden har idag 27 medarbetare och förvaltar ca 3,5 miljoner pensionssparare. En del av placeringarna görs av särskilt anlitade utomstående kapitalförvaltare, ofta större specialiserade firmor. Detsamma gäller för de privata fonderna.

AP7 Såfa satsar på indexförvaltning av globala aktier kombinerat med Aktiv förvaltning på vissa marknader.

Sedan starten har AP7 Såfa gett spararna högre avkastning och lägre avgifter än de privata premiepensionsfonderna i snitt. Årsavgiften är 0,14 procent, när den till exempel för ALLRA Lagom var 2,29 procent.

Hur har våra politiker kunnat tillåta att vi har utformat ett system med ca 800 fonder att välja mellan för att förvalta mindre än 10 % av våra pensionsavgifter.

Det finns inget som visar att dyra fonder med höga avgifter per automatik ger högre avkastning för dig som pensionssparare.

Och nu är vi framme vid vinsterna i välfärden.

Det finns inga begränsningar för ägarna till dessa privata fonder när det gäller vinstuttag i form av utdelning till ägarna. Varje krona i utdelning och varje dåligt förvaltad fond drabbar inte i första hand ägarna. Det drabbar dig och din framtida pension.

Premiepensionssystemet har skapat ett stort antal tusen välbetalda tjänster inom finanssektorn och en gigantisk kapitalöverföring från våra pensioner till en välmående finanssektor.

Om vi minskar antalet fonder med 95% till ca 40 fonder skulle vi minska de administrativa  kostnaderna med ett stort antal miljarder kronor per år under förutsättning att de återstående 40 fonderna  kan förvalta alla pensionssparare utan personalförstärkning.  Konkurrensen när det gäller avgifternas storlek skulle dessutom bli hårdare. Statliga 7:e AP fonden administrerar 3,5  miljoner pensionssparare med ett väldigt litet antal medarbetare! Även de mest aktiva skulle säkert klara sig med 40 fonder att välja mellan.                                          Flera experter anser att  10-20 standardiserade fonder med olika riskprofil skulle räcka. Då skulle också övervakningen av fonderna fungera bättre!  Att lägga ned PPM systemet helt och hållet anses omöjligt i och med att det idag finns 1 000 miljarder kronor i systemet.   

Sveriges statsminister ansåg för en tid sedan att vi inte ens behöver tio fonder att välja mellan. Och för några dagar föreslog regeringen åtgärder som ska minska antalet fonder till ca 500 och ta bort de värsta avarterna i Premiepensionssystemet.              För våra politiker tog det 17 år efter de första insättningarna i premiepensionen att förstå vad man ställt till med.

Vi kan nog konstatera att pensionsspararna helt onödigt förlorar ett stort antal miljarder kronor per år på grund av  ett destruktivt  premiepensionssystem som skapades av okunniga politiker påhejad av en girig finansbransch.

Att din pension kommer från flera olika håll är då ingen tröst. Du får allmän pension från staten och tjänstepension från jobbet och kan själv lägga till ett privat sparande.

Tomas Junglander

2017-05-31

 

VILKET ANSVAR HAR LIBERALERNA FÖR SVERIGEDEMOKRATERNAS FRAMGÅNGAR?

När jag läser Tino Sanadajis “bestseller” Massutmaning blir jag påmind om (Folkpartiet) Liberalernas goda intentioner för ett antal år sedan. Partiet nådde sitt sämsta valresultat någonsin 1998 med 4,7 % av rösterna. Sedan genomgick partiet en metamorfos och nådde hela 13,3% 2002. Huvudanledningen var partiets förslag på ett språkkrav i svenska för medborgarskap. Förslaget fick stort genomslag men genomfördes aldrig därför att Allianspartierna inte lyckades enas.

Liberalerna prioriterade inte frågan tillräckligt högt i förhandlingarna med andra ord!

Partiet har senare lanserat frågan om språkkrav i sin retorik men inte fått samma genomslag!

Med nytt självförtroende i ryggen efter valframgången 2002, och med ambitionen att göra skillnad, gav sig partiet på en verklig utmaning, våra Utanförskapsområden!

Partiet gav ut en rapport med titeln Utanförskapets karta. Landet delades in i 5000 bostadsområden (SCB:s geografiska mått) för att undersöka hur många av dessa som var drabbade av djupa sociala problem.

Med de kriterier som Liberalerna använde sig av hade antalet Utanförskapsområden ökat från tre 1990 till 128 år 2002. Rapportserien uppdaterades flera gånger och den sista rapporten 2008 visade på en ökning till 156 år 2006. Då slutade Liberalerna att ta fram Utanförskapets karta. Sedan den borgerliga valsegern 2006 hade partiet fått ansvaret för integrationsfrågan men av partiets många djärva och nydanande idéer på integrationsfronten blev det ingenting. Utslagningsprocessen fortsatte och det visste Liberalernas ledning därför blev det inga nya kartor. Inte mycket att vara stolt över! (Källa: Massutmaning av Tino Sanandaji 2017)

Liberalerna var ansvariga för Alliansregeringens misslyckade Integrationspolitik under åtta år (2006-2014). Vi borde ha lärt oss något från de tidigare flyktingströmmarna, efter murens fall 1989 och i samband Balkankriget i mitten på 1990 talet. Dessutom var Liberalernas Cecilia Malmström Kommissarie för asyl- och migrationsfrågor inom EU 2010-2014.

Vi kan dagligen följa konsekvenserna av detta katastrofala misslyckande!

I valet 2014 fick Folkpartiet Liberalerna 5,4 % av rösterna och Sverigedemokraterna 12,9 %

TOMAS JUNGLANDER

Socialliberal

ÖSTERGÖTLANDS KOMMUN – EN KOMMUN – EN REGION

Människor som bosätter sig på landet får skylla sig själva, så uttalade sig en politiker när Östgötatrafiken nyligen beslutade sig för att lägga ned 28 busslinjer som inte ”bär sig”. Kan samma tankegång nästa gång gälla vård av sjuka, vilka patienter som “bär sig” eller vilka sjukdomar som är lönsamma!

Vi talar om Landstingets kärnverksamhet, sjukvård och kollektivtrafik. Det är dags att tänka nytt! I stället för en diskussion om storregioner borde vi diskutera en kommunreform.

Enligt SKL har kommuner och landsting det svårt  att få ihop sin ekonomi och kommer att behöva höja skatten ganska kraftigt under de närmaste åren. Inte minst med tanke på en åldrande befolkning och ett stort antal nyanlända.

Samtidigt anser Riksrevisionen att Regeringen kraftigt underskattar kommunernas behov av ekonomiska resurser.

Kommuner och landsting måste, till skillnad från staten, se till att inkomster och utgifter går ihop. Det finns ett balanskrav som ger respit med maximalt tre år. Sedan tvingas man höja skatten för att täcka de samlade underskotten.

Med tanke på alla utmaningar anser jag att vi ska bilda en kommun av hela Östergötland och slå ihop kommunen med Landstinget till en region. Vi har idag tre politiska beslutsnivåer stat, landsting och kommun. Genom att minska till två nivåer stärker vi närheten mellan stad och landsbygd, invånare och beslutfattare samtidigt som vi får kortare beslutsvägar .

Processen underlättas av att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är en organisation.

Vi ser att det sker en koncentration till de större kommunerna i Östergötland. Att då bara slå ihop små kommuner  förbättrar inte deras förutsättningar. Svårigheten att få tag på kvalificerad arbetskraft inte minst på chefsnivå är redan idag ett problem. Detsamma gäller att få kompetenta människor att ställa upp som förtroendevalda.

Små och medelstora sjukhus har redan  försvunnit eller omvandlats till vårdcentraler. Vi kan samla all närsjukvård, lokala vårdenheter, hemtjänst, äldrevård, personlig assistans under en huvudman.

Idag är man kund hos både landsting och kommun. Vid en sammanslagning blir det en väg in, en kontaktyta, kanske en telefon för alla typer av hälsoproblem. Dessutom kan vi få ett enda journalsystem som samlar all patientinformation på samma ställe. Det kan motverka ex överutskrivning av medicin. Det kan redovisa provsvar och röntgenbilder direkt. Det kan  underlätta uppkoppling av alla apparatur.

En väl utvecklad och samordnad infrastruktur som även gynnar glesbygden borde vara lättare att åstadkomma med en kommun och med politiker som har ett gemensamt ansvar för hela området. Det gäller inte minst samordning av kommunernas och landstingets bussar. För att lyckas krävs innovativa lösningar. Det talas om anropsstyrd trafik, samåkning och att taxi ibland är den optimala lösningen.

Samarbete om skolan, som blir mer och mer styrd av staten, och polisen som har blivit mer och mer centraliserad kommer att underlättas.

En gemensam näringspolitik skulle stärka regionen.

En gemensam kultur- och idrottspolitik skulle förhoppningsvis sätta mer fokus på aktiviteter i periferin

Problemet kan bli att antalet förtroendevalda minskar mest i de mindre kommunerna men det kompenseras av högre kompetens hos både förtroendevalda och tjänstemän.Dessutom kommer stora kostnadsbesparingar att uppnås genom samordning och eliminering av många dubbleringar av tjänster, dels inom de nuvarande kommunerna, dels mellan kommuner och landsting. Det, tillsammans med en gemensam kommunalskatt, kommer att gynna de fattigaste kommunerna. Samtidigt behöver det kommunala utjämningssystemet göras om.

Den allt snabbare digitaliseringen och inte minst regeringens höga ambition med bredbandsuppkoppling  på landsbygden underlättar kontakten mellan medborgare och förtroendevalda. Det kommer sannolikt att revolutionera politikernas sätt att arbeta och allmänhetens möjligheter att påverka.                                                           Regelbundna digitala folkomröstningar, i både små och stora frågor, kan bli en verklighet.

För att få likvärdig vård över hela landet behöver man inte göra storregioner. Det är bättre att ansvaret för och styrningen av all avancerad vård vid Specialsjukhusen/Universitetssjukhusen centraliseras till Staten.

Regeringen kan reformera statens organisation dvs  Länsstyrelser och andra myndigheter utan att blanda in kommuner och landsting

Det finns alltså många goda skäl för en kommunreform snarare än en storregionreform. Och en  för oss östgötar gemensam kommun – Östergötlands kommun.

Att förändra strukturer är aldrig lätt och desto svårare ju fler politiker som är beroende av den existerande strukturen.

 Tomas Junglander

2016-12-19

 

 

 

 

Om statistik i våra kommuner ……..och andra bekymmer!

om Mjölby, Vadstena och Motala.

Idag när matematik- och statistikkunskaperna i samhället är lägre än på flera decennier kan det vara frestande att undersöka hur våra kommuner använder statistik.

Lokaltidningarna har idag varken resurser eller kompetens att ifrågasätta de uppgifter kommunen lämnar och utföra faktakontroll och källkritik.

För några dagar sedan läste jag att antalet förvärvsarbetande i Mjölby har ökat med imponerande 1400 under de senaste fem åren. Efter en förfrågan fick jag kommunens statistik. Den visade sig vara både väl underbyggd och trovärdig, inga bruttosiffror utan nettosiffror.

MJÖLBY KOMMUN växer mycket tack vare en utmärkt infrastruktur. Järnvägsknut, motorväg och andra riksvägar ger Mjölby många fördelar.

VADSTENA KOMMUN drömmer om en befolkning på 10 000 enligt den nuvarande politiska majoriteten. Befolkningen uppgick den 30 sep till 7 349, en minskning med 58 personer under året.

Vadstena är den enda kommunen i Östergötland som i år minskar sin befolkning.

Sedan 1950 har befolkningen minskat med 2,5% samtidigt som befolkningen i riket har ökat med hela 41%.

Vadstena har varit mycket senfärdiga med detaljplaner för kommunen och dessutom finns det en tendens att överklaga beslut vilket har gjort att nybyggnationen är väldigt låg. Kommunen hävdar att det finns en lång bostadskö. Då vet vi att en del av denna kö består av kommunens egna invånare som vill byta bostad. Dessutom vet vi att många står i kö i flera kommuner, inte minst i kommuner i närområdet med betydligt bättre kommunikationer och som också vill bygga bort sin bostadskö.

Om inget revolutionerande händer får nog Vadstena nöja sig med att vara en mysig sommarstad.

MOTALA KOMMUN blir jag inte klok på. Vi kommer ihåg Motalaskandalen, en svensk politisk skandal ,som uppdagades hösten 1995 och rörde högt uppsatta Motala-politikers konsumtion av resor, dyra middagar med mera. Det borde vara en varningssignal för framtiden, men de styrande i kommunen tillsammans med deras näringslivsbolag fortsätter att föra befolkningen bakom ljuset. Jag har flera gånger kontaktat de styrande i kommunen och Motala tidning för att få till rättelser.

NÅGRA IAKTTAGELSER

Kommunen marknadsför sig som Östergötlands sjöstad med utmärkta kommunikationer. Man hävdar att det har gjort Motala attraktivt med stor inflyttning till Motala från andra delar av Östergötland. Sanningen är att den stora nettoinflyttning som kommunen skryter om i själva verket är en nettoutflyttning med 51 personer sedan den 1 jan 2015.

Kommunen skryter om sin stora befolkningstillväxt och hävdar att endast 20% av den är invandring/flyktingmottagning. I själva verket består befolkningstillväxten i år av 76% invandring.

Det är inget att skämmas för, snarare tvärtom, men dessa människor har inte valt Motala tack vare kommunens marknadsföring!

I Sverige som helhet består befolkningstillväxten under året till 77% av invandring/flyktingmottagning.

När jag någon enstaka gång får svar från Motala Tidning som marknadsför kommunens uppgifter hänvisar tidningen till tidsbrist eller att informationen kommer för nära pressläggningsdags för att kunna faktakontrolleras. Det är alltså fritt fram för de styrande i Motala att föra sina invånare bakom ljuset!

 

SAKNAR VÅRA POLITIKER MORALISK INTEGRITET

Hur ska jag annars tyda den totala omsvängningen vad gäller flyktingpolitiken som ägde rum i Sverige under senhösten. Är det så att politiker i de allra flesta fall följer partiledningens linje i avgörande frågor snarare än sin egen övertygelse?

I Sverige är den stora frågan just nu hur vi ska kunna få lågutbildade svenskfödda och invandrare i arbete. Många nyanlända har en mycket begränsad utbildning och dåliga språkkunskaper. Flera experter anser att lägre lönekostnader är lösningen men kommer vi att kunna ge alla ett arbete. Man exemplifierar gärna med yrken där många redan arbetar deltid och att då också sänka lönerna känns inte trovärdigt.

Att Sverige ska vara ett kunskapssamhälle är nog de flesta överens om men att då prioritera frågan om sänkta löner blir kontraproduktivt.

Vad vi definitivt inte talar om i Sverige är hur många av dem som får permanenta eller tillfälliga uppehållstillstånd som kommer att flytta tillbaka till sina ursprungsländer. Det känns lite märkligt nu när Sverige som sista land inom EU har infört tillfälliga uppehållstillstånd. Hur kan det vara så att man i andra länder diskuterar hur många flyktingar som kommer att återvända men inte i Sverige!

Senast hörde jag på BBC en syrisk oppositionspolitiker poängtera att hon hoppades att så många som möjligt ska flytta tillbaka när det blir fred och hjälpa till med att bygga upp landet igen.

Kan det vara så att diskussionen, som utgår ifrån att vi måste integrera alla som kommer till Sverige, är ett led i taktiken att få igenom sänkta ingångslöner för alla i samhället.

Forskare vid KTH och Handelshögskolan i Göteborg har konstaterat att det finns tecken som tyder på att arbetskraftsinvandring ger en långsiktig positiv effekt på de offentliga finanserna medan flyktinginvandring snarare ger en långsiktig negativ effekt. En analys av 100-tals rapporter ger vid handen att låga ingångslöner inte ger någon påtaglig positiv effekt på sysselsättningen. Då ska man komma ihåg att området inte är tillräckligt utforskat.

I USA jämförde man två olika delstater New Jersey och Pennsylvania. Den ena staten höjde minimilönen, den andra gjorde det inte. Utvärderingen visade att New Jersey som höjde minimilönen inte förlorade vad gäller sysselsättningsgrad.

Det talar för en satsning på utbildning och mot lönesänkningar. Om vi inte lyckas lösa den konflikten är risken stor att vi i Sverige skapar parallellsamhällen med ännu större utanförskap än i dag. Många menar att vi redan har parallellsamhällen i flera kommuner!

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder:

Fredrik Reinfeldts nonchalanta inställning i migrationsfrågan har bäddat för dagens flyktingkris i Sverige. Ingenting har förberetts under Alliansens åtta år i regeringsställning.

Vi borde ha lärt oss något från tidigare flyktingkriser, 1989 efter murens fall och i mitten av 1990 – talet i samband med Balkankriget.

Cecilia Malmström var svensk EU kommissionär och ansvarig för asyl- och flyktingfrågor 2010- 2014. Innan dess var hon vice partiledare i Liberalerna.

Under hennes tid som ansvarig bröt Schengensamarbetet  samman. Ett samarbete som innebär att gränskontrollerna vid de gemensamma inre gränserna har avskaffats. Samtidigt skulle gränskontrollerna vid yttre gränserna förstärkas.

Dublinförordningen som säger att du ska söka uppehållstillstånd i det första EU land du kommer till slutade att fungera.

Dessutom är tanken att flyktingarna inte själva ska få bestämma till vilket land de ska komma. Tanken är att EU ska bestämma i vilket land som flyktingarna ska placeras. Det blev heller aldrig genomfört under hennes tid.

Med andra ord, det mesta misslyckades under hennes fyra år som kommissionär för asyl- och flyktingfrågor 2010- 2014. Sverige hade förstahandsinformation och ändå kom flyktingkrisen som en total överraskning för svenska politiker.

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-02-22

 

OM ATT INTE VARA POLITISKT KORREKT….OCH ANDRA BEKYMMER

För några månader sedan hörde jag ett uttalande på BBC av Svensk – Italienaren Staffan de Mistura, sedan några år medlare i Syrienkonflikten. Han säger: ” Vi måste med diplomatiska medel få slut på kriget i Syrien så att människor kan flytta tillbaka till Syrien och bygga upp sitt land igen!”

När hörde du senast en svensk politiker eller journalist uttrycka sig på det sättet?

I Sverige talas det bara om ett vägval. Det går inte att samtidigt ha en liberal migrationspolitik och en generös välfärdsstat. Vi måste välja, heter det från både höger- och vänsterhåll.

Ställda inför ett sådant val väljer de flesta givetvis att slå vakt om den välfärdsstat man har och värdesätter.

Alternativet innebär stora förändringar av den svenska modellen.

Det kan i praktiken innebära slopade eller kraftigt begränsade trygghetssystem såsom socialbidrag och arbetslöshetsersättning, sänkta eller avreglerade minimilöner, en drastisk minskning av fackets inflytande och en avreglerad bostadsmarknad.

Det är den frågan som alla politiker som vill slå vakt om både välfärdsstaten och Sverige som invandringsland bör ägna tid åt.

Vi vet att höjd utbildningsnivå  ökar möjligheten att få ett jobb. Vi vet för lite om vad det innebär att fler människor får låglönejobb. Vad vi vet  är att försöken  med lönesubventioner i form av t ex nystartsjobb och instegsjobb inte har givit önskvärt resultat.

Forskare vid KTH och Handelshögskolan i Göteborg har konstaterat att det finns tecken som tyder på att arbetskraftsinvandring ger en långsiktig positiv effekt på de offentliga finanserna medan flyktinginvandring snarare ger en långsiktig negativ effekt. En analys av 100-tals rapporter ger vid handen att låga ingångslöner inte ger någon påtaglig positiv effekt på sysselsättningen. Då ska man komma ihåg att området inte är tillräckligt utforskat.

I USA jämförde man två olika delstater, New Jersey och Pennsylvania. Den ena staten höjde minimilönen, den andra gjorde det inte. Utvärderingen visade att New Jersey som höjde minimilönen inte förlorade vad gäller sysselsättningsgrad.

Det talar för en satsning på utbildning och mot lönesänkningar och att skapa en låglönesektor. Om vi inte lyckas lösa den konflikten är risken stor att vi i Sverige skapar parallellsamhällen med ännu större utanförskap än i dag. Många menar att vi redan  har parallellsamhällen i flera kommuner!

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder. Och den utvecklingen går snabbare och snabbare.

Robotiseringen och digitaliseringen behöver också uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt som t ex inom  hälso – och sjukvården. På så sätt kan produktiviteten öka inom den personalintensiva offentliga sektorn och vi får mer välfärd för samma kostnad.

Är våra politiker idag beredda att lösa konflikten mellan en liberal migrationspolitik och en generös välfärdsstat?

Det finns en tredje väg som är politiskt inkorrekt i Sverige. Den är genomförbar nu när Sverige som sista land inom EU har gått från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd för asylinvandrare. Den förändringen innebär sannolikt mindre anhöriginvandring och i förlängningen att många återvänder till hemlandet.

Den går ut på att satsa på en omfattande utbildningsinsats för nyanlända i Sverige. En utbildning med fokusering på yrken som behövs för att bygga upp ett land nästan från grunden. Det gäller t ex bostäder, infrastruktur men också administrativa system. Dessutom krävs att redan välutbildad sjukvårdspersonal och lärare som har flytt landet flyttar tillbaka. Vem ska annars bygga upp det framtida Syrien när kriget är slut.

Vi kommer inte att kunna skapa flera hundra tusen jobb som skulle behövas för att ge alla lågutbildade någon form av arbete.

Även för nyanlända lågutbildade som väljer att stanna i Sverige krävs därför en massiv utbildningsinsats.  En idé som förts fram är en ny form av lärlingssystem  utan åldersbegränsning – annars blir alltför många uteslutna. Ett lärlingssystem utan tidsbegränsning. Som helt enkelt pågår tills man är fullärd!

Samma problematik gäller också för de ungdomar som i svensk media ofta kallas för “ensamkommande flyktingbarn” från Afghanistan. Afghanistan behöver också byggas upp efter långvariga krig!

Problemet för många välutbildade är att det tar för lång tid att få sin svenska legitimation och att deras kompetens försämras under tiden.

EU har betalat Turkiet närmare 30 miljarder kronor för att få en del av flyktingsströmmen att stanna i närområdet och minska deras motiv av att flytta. Det är mindre splittrande och mycket mindre kostsamt att potentiella flyktingar stannar i närområdet.

Sveriges Biståndsbudget för 2016 uppgår till 43,4 miljarder kronor. Från det ska avräknas ca 10 miljarder som redan används inom landet för att hantera kostnaden  för asylinvandringen.

Jag har svårt att tänka mig någon bättre avkastning än att satsa en del av dessa miljarder på utbildning av nyanlända.

Det ställer stora krav på svensk utbildningspolitik men alternativet är med all säkerhet sämre!

Fredrik Reinfeldts nonchalanta inställning i migrationsfrågan har bäddat för dagens flyktingkris i Sverige. Ingenting har förberetts under Alliansens åtta år i regeringsställning. Vi borde ha lärt oss något från tidigare flyktingkriser, 1989 efter murens fall och i mitten av 1990 – talet i samband med Balkankriget.

 

Som en konsekvens av den  hårda flyktingdebatten  har jag dessutom sedan en lång tid haft ett annat dilemma. Jag har starka band till Danmark. Ett land som av politiker, fackföreningsledare och journalister i Sverige betraktas som nyfascistiskt, åtminstone fram till november 2015!

Eller som LO´s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson uttryckte sig i radion den 27 sep  2014: “Danmark är ett eländigt, tråkigt samhälle” .

En stor majoritet av den danska befolkningen stöder den nuvarande och den tidigare regeringens invandringspolitik. Innebär det att mina vänner är nyfascister?

Det innebär i varje fall rent statistiskt att många av mina bästa vänner är nyfascister enligt svenska politiker, reflektera över det!

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-24