OM ALLIANSREGERINGEN DEL 4

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                      2006-2014

DEL 4 Näringspolitiken

Regelbördan för de svenska företagen är ett stort problem. Enligt beräkningar från Nutek kostar påbud och regler från bland annat myndigheter de svenska företagen totalt 60 miljarder kronor per år. Därtill kommer kostnaderna för finansiella konsekvenser (skatter och avgifter till följd av regler) och materiella konsekvenser (investeringar till följd av regler).

Alliansregeringen lovade mycket på detta område men som framgår ovan kvarstår mycket att göra.

När politiker, även borgerliga, talar om att satsa på egenföretagare och entreprenörer handlar det om att få fram resurser till den offentliga sektorn snarare än att främja kreativitet, egenmakt och personligt ägande.

 

Problemen med de statliga företagen har överskuggat alla regelförändringar.

De statliga bolagen fick order från Alliansregeringen att fullfölja marknadsanpassningen och i nästa steg jaga tillväxt.

I stället för fortsatt fokus på Norden gav sig Telia Sonera ut i de forna Sovjetrepublikerna för att hitta nya affärer.

Vattenfall gjorde samma sak och köpte kolkraft i före detta Östtyskland i stället för att satsa på förnybara energislag i Sverige.                                                               Vattenfall köpte också det holländska energibolaget  Nuon för 97 miljarder kronor mitt under brinnande finanskris. Det innebar att Vattenfall blev ägare till företag med 3 miljoner europeiska el- och gaskunder, flera kol- och gaseldade kraftverk, samt vindkraft.                                                                                                              Dokument styrker enligt SvD att dåvarande näringsminister Maud Olofsson var informerad om detaljerna i Vattenfalls planer. Det fanns tjänstemän inom Näringsdepartementet som ansåg att köpet var 30 miljarder för dyrt.

I dag vet vi att det slutade med fiasko både för Telia Sonera och Vattenfall med enorma kapitalförluster för skattebetalarna som följd.

Det anmärkningsvärda är väl att politiskt ansvarig för detta haveri har varit först  Mats Odell KD, följt av Maud Olofsson och Anni Lööf Centerpartiet och till sist Peter Norman M. Ingen av dem verkar ha haft någon som helst kontroll över utvecklingen.

Regeringen får ett klart underbetyg

TOMAS JUNGLANDER

SOCIALLIBERAL

2015-12-26

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *