Om Lennart Johansson och andra framgångsrika idrottsledare

Det är helt möjligt att Lennart Johansson var mannen med ett fast ärligt handslag, den som stod vid sitt ord och inte nedlät sig till fult spel. Men att teckna en persons hela historia i en tid av sorg är aldrig bra, menar DN:s sport och tv-krönikör.

Representanter för AIK har tagit fasta på det och skriver väl balanserade minnesord utan överdrifter. Samtidigt har flera sportjournalister redan utnämnt Lennart Johansson till Sveriges störste idrottsledare genom tiderna. I det ena fallet tillsammans med Sigfrid Edström i det andra fallet tillsammans med Arne Ljungqvist. Jag respekterar vars och ens uppfattning!                                               Att okritiskt utnämna Lennart Johansson till den störste är dock att förminska flera övriga ledare som enligt min mening gjort lika stora insatser inom respektive område.
Jag kan personligen tillföra ett stort antal skickliga ledare, friidrottens Bo Ekelund, skidornas Sigge Bergman, skridskons Sven Låftman och fotbollens Torsten Johansson, Eric Persson och Gunnar Göransson. Då har jag inte ens tillfört någon nu levande ledare.

Jag har studerat ledarskap inom näringslivet, idrotten och politiken i såväl Sverige som utomlands under minst 40 år men jag kan inte med någon säkerhet framhäva någon framför de andra. Ledarskap har många dimensioner. Det handlar inte bara om hur verksamheten utvecklas och skördar framgångar utan också om vilket arbete och vilka insatser som bedrivs för att främja idrotten även utanför organisation och arenor. Det verkliga resultatet visar sig ofta först långt efter att man har avgått!

Som framgår av minnesorden skrivna av AIK s representanter höll Lennart Johansson ihop klubben, undvek konkurshot och ledde omvandlingen. Även tiden efter ordförandeskapet påverkade han på inofficiella vägar arbetet i AIK på samma sätt som han senare, efter ordförandeskapet i Fotbollförbundet, påverkade arbetet inom svensk fotboll. Hans 14 år som ordförande i AIK blev dock inga sportliga glansår.
Under Lennart Johansson tid som ordförande i Sv. Fotbollförbundet 1984-90 hade Sveriges landslag inte heller några större framgångar. Det smittade av sig på publiksiffrorna i Allsvenskan. Sverige var inte med i VM 1986 och 1990 förlorade vi alla tre gruppspelsmatcherna. Jag kan inte se att klubbfotbollen i Sverige under den här tiden utvecklades positivt på något avgörande sätt. IFK Göteborg var det enda undantaget med stora framgångar i Europaspelet. Deras framgångar ska i första hand tillskrivas Sven-Göran Eriksson, Gunder Bengtsson och deras ledarstab. Succé för landslaget blev det först 1994 vid VM i USA med Tommy Svensson som framgångsrik ledare.

Redan när Lennart Johansson tillträdde som UEFA-president 1990 fanns livliga diskussioner om att hjälpa huvuddomaren med granskning av svårbedömda situationer med elektronikens hjälp. Vi vet nu att det tog många år innan videodomarsystemet, VAR, utvecklades i Nederländerna i början av 2010-talet.  Med det vill jag ha sagt att förändringsbenägenheten inom den konservativa fotbollen är låg. Därför var det givetvis en bragd av Lennart Johansson, hans generalsekreterare och deras experter att förhandla fram och lansera Champion League redan 1992. Det bör dock påpekas – utan att förringa prestationen som sådan – att det handlade om en utveckling av Europacupen för mästarlag som hade startats redan 1955. Den tekniska utvecklingen har sedan starkt bidragit till att utveckla Champion League till vad den är idag. Effektivare distribution av fotboll via TV och andra medier tillsammans med reklam och spelsajter har varit avgörande för utvecklingen, inte minst den ekonomiska.                                                                                                                                                                                                                   Att få till stånd ett lönetak inom Europas toppklubbar var en fråga som Lennart och hans stab brottades med hela tiden. Säsongen 2005/2006 lyckades man! Beslutet var historiskt. Aldrig tidigare hade de europeiska klubbarna gjort gemensam sak och infört lönebegränsningar. Sedan dess har kreativiteten varit stor när det gäller att ”lura systemet”!

                                                                                                                                                   GUNNAR GÖRANSSON förtjänar ett eget kapitel eftersom han är ganska okänd i Sverige. Han nådde sina framgångar utomlands precis som många av våra främsta fotbollsspelare.
Gunnar Göransson spelade fotboll i IFK Norrköping under senare delen av 1930 talet. Efter några år som lärare på Solbacka flyttade han till Peru och inledde sin karriär inom näringslivet. Väl där fångades han upp av Elof Ericsson VD på FACIT AB (Åtvidabergs Industrier) och ordförande i Svenska Fotbollförbundet (1937-1949) och blev erbjuden chefskapet för det nyöppnade dotterbolaget i Sydamerika med placering i Rio de Janeiro. Ett arbete som han hade fram till slutet på 1960 talet.
Gunnar blev tidigt engagerad i CR Flamengo i Rio de Janeiro och var under många år Vice Ordförande – så högt man kan komma som utländsk medborgare. Han fanns i organisationen under hela 1950 och 1960 talen. Flamengo var då precis som nu ett av Brasiliens bästa och populäraste klubblag!

FIFA KONGRESSEN 1950
Han gjorde sina första avtryck som värd för det svenska laget under VM i Brasilien 1950. Jag vågar nog påstå att Gunnar Göransson hade ett avgörande inflytande på beslutet att ge Sverige värdskapet för VM 1958. Vid FIFAs kongress i Rio de Janeiro 1950, där beslutet fattades, fanns Gunnar hela tiden i bakgrunden. Genom lokalkännedom, kontaktnät, språkkunskaper och inte minst gedigna fotbollskunskaper stöttade han den svenska delegationen. Hans kontakter med andra delegater från Sydamerika och Europa var också omfattande.

Gunnar Göransson arrangerade en mängd turnéer för svenska och europeiska klubbar i Sydamerika och för brasilianska i Europa mellan 1951 och 1965. Hans eget lag CR Flamengo var först ut och mötte IFK Norrköping på Idrottsparken redan 1951!
Det var inte bara till västra Europa som de brasilianska lagen Flamengo, Botafogo, Santos, Fluminense och Vasco da Gama reste och spelade tack vare Gunnars arrangemang. De besökte också en rad kommunistiska länder. I Moskva blev Gunnar mottagen som en diplomat vilket gav honom många fördelar! En väldigt viktig partner i arrangemangen var flygbolagen! Utan hjälp med flygbiljetter hade många klubbar inte haft råd att resa till Brasilien eller att ta emot brasilianska lag i Europa.

VM I FOTBOLL 1958                                                                                                   Gunnar fick successivt mer inflytande i den brasilianska fotbollen och 1958 var han värd för det Brasilianska laget under VM i Sverige. Det Brasilianska laget hade sin bas i Hindås utanför Göteborg. Det är väl känt att lokalbefolkningen och spelarna umgicks på ett mycket harmoniskt och nära sätt. Det är mindre känt att Gunnar Göransson både före avresan till Sverige och i Sverige hade regelbundna genomgångar med hela truppen om den svenska mentaliteten och hur man uppträder i Sverige. Andra utländska lag höll sig mer isolerade från lokalbefolkningen. Den enorma popularitet som det brasilianska landslaget uppnådde i Sverige kan delvis förklaras av Gunnar Göranssons ingående förberedelser. Under turneringen hade Gunnar full information om de svenska spelarna vilket kom väl till pass i VM finalen. Han kände till alla spelares styrkor och svagheter, och inte minst, han kände till skadeläget hos de spelare som Sverige ställde upp med i finalen. Enligt mina källor hade den svenska ledningen inte på långa vägar samma information om de brasilianska spelarna!
Efter att det brasilianska landslaget vunnit VM guld i Sverige med Gunnar som värd och ledare stod han på topp i Brasilien både som företagsledare och fotbollsledare.
Kanske är Börje Lantz Sveriges första kända fotbollsagent/-promotor men i så fall är han det tack vare Gunnar Göransson. När Börje Lantz kom till Brasilien efter fotbolls VM 1958, inbjuden av Gunnar, var det Gunnar som introducerade honom i yrket. Börje kom in i bilden tack vare Gunnars ökade arbetsbelastning som VD för FACIT. Deras samarbete gällde inte minst att arrangera turnéer för brasilianska lag till Europa och europeiska lag till Brasilien.

Gunnar Göranssons sista stora insats med koppling till Sverige ägde rum 1966 då han ordnade så att det brasilianska laget laddade upp i Åtvidaberg inför VM i England och med samma öppenhet mot lokalbefolkningen som åtta år tidigare i Hindås! Känt är hur vi ungdomar samlades i Åtvidaberg för att se Roger Magnusson och Garrincha jonglera tillsammans! Roger hade dessutom under vintern 1963/64 varit i Rio och tränat och spelat med CR Flamengo inbjuden av Gunnar.

Rio vintern 1963/64 med fr.v. Gunnar Göransson, Lars-Erik Ahlberg, Roger Magnusson, Pele och Gösta Schmidt.

Ps. Johan Croneman har en viss auktoritet…han har spelat fotboll i IFK Norrköpings pojklag.

Tomas Junglander

2019-07-26

OM SVENSKA SPORTJOURNALISTER…..och andra bekymmer!

In i det sista hävdade många sportjournalister och andra s k experter (inte minst medarbetare på Radio- och TV sporten) att Zlatan borde vara med i VM truppen. Och Zlatan själv hävdade att det var han som avgjorde om han skulle vara med eller inte.

Nu försöker samma personer överträffa varandra i hyllningar till kollektivet och lagandan!

Janne Andersson har hanterat detta dilemma på ett professionellt sätt! Han och hans team har på kort tid byggt upp ett nytt lag där ”laget före jaget” har högsta prioritet.

Vi vet vad han har åstadkommit på kort tid! Sverige har slagit Frankrike i VM kvalet och slagit ut både Holland och Italien i samma kval. Vi har vunnit gruppspelet i pågående VM. Ändå betraktas Sveriges avancemang som en sensation! Det beror enligt min personliga uppfattning på att vi under tiden med Zlatan har blivit förda bakom ljuset av media och kändisar i allmänhet och av kvällstidningsjournalister i synnerhet. Det var Zlatan och ingen annan som kunde ge Sverige framgångar! Statistiken talar ett helt annat språk och det vet Janne och hans team:

Resultatet i tävlingsmatcher, mästerskap och kval, visar att Sverige har klarat sig betydligt bättre utan Zlatan än med Zlatan. Skillnaden är signifikant och statistiskt säkerställd! Från hans debut i landslaget 2001 till och med EM 2016 har Sverige spelat 76 tävlingsmatcher med Zlatan och 24 utan Zlatan. Om vi räknar poäng vid full tid har Sverige i genomsnitt nått 1,8-1,9 poäng med Zlatan men hela 2,56 poäng utan Zlatan. Utan Zlatan har Sverige bara förlorat en match men förlorat 20 med Zlatan.

När det går dåligt för Sverige i fotboll talar vi gärna om att vi är ett litet land. Uruguay och Kroatien som redan har avancerat till kvartsfinal har bara 3, 5 respektive 4,2 millioner invånare och Belgien har bara någon million fler invånare än Sverige! För mig har det mera att göra med fotbollstraditioner!

Varför har svenska sportjournalister så svårt att hävda sin integritet mot sina uppdragsgivare som hellre vill ha rubriker än sanningen!

Den svenska modellen har segrat! Ett stort tack till Janne Andersson och hans team!

Tomas Junglander

 

LAGET FÖRE JAGET GAV SVERIGE EN VM PLATS

……………….OCH DET ÄR VÄL JANNE ANDERSSONS FILOSOFI!

Sverige har kvalificerat sig till nästa års VM efter starka insatser mot Frankrike och Italien, trots sämre insatser i bortamatcherna mot Bulgarien och Nederländerna. För första gången deltar hela 32 lag i slutspelet. Tidigare 24 lag och fram till 1982 16 lag.

Vi berömmer oss gärna med att vi som en liten nation ofta har lyckats kvalificera oss till EM- och VM slutspel. Det finns flera betydligt mindre nationer som historiskt sett har lyckats minst lika bra eller till och med bättre än vad vi har gjort. Uruguay med cirka tre och en halv million invånare är ett bra exempel. Vår arvfiende Danmark har blivit Europamästare. Det har mer med tradition att göra än med folkmängd. För att sätta allt i rätt perspektiv kan vi  konstatera att i nästa års VM deltar sju länder med mindre befolkning än Sverige.

Världsranking                                                                                                                  Sverige räknas nu i november som nr 18 i världen, en uppgång från 41 år 2016     ( 2015 placering 35 och 2014 placering 44). Sveriges bästa placering sedan nuvarande rankingsystem infördes var i nov 1994, då som nr 2. Vi har tidigare dessutom hamnat bland de 10 bästa två gånger!

Visdomsord från spelare som vet                                                                                                                                                             Sverige har lyckats bäst när lagandan har varit som bäst. Det betonar både  Kurre Hamrin och Tomas Brolin.

Expressen 2017-04-14 intervju med Tomas Brolin (av Anna Friberg)

“– I min generation hjälpte vi spelare att göra varandra bättre, nästan bättre än vad vi egentligen var. Den egenskapen, att stötta varandra i spelet, tycker jag inte har funnits i landslagen efter det. Och det är ett problem, för ska man lyckas i slutspel är det ett måste att spelarna höjer sig en extra nivå.”

“Zlatan lyckades inte höja sina medspelare till den nivån som behövs i slutspel. Och han lyckades inte för egen del heller. Det var inte många slutspel som Zlatan klev fram och gjorde det som behövdes.”

Expressen 2017-11-10 intervju med Kurre Hamrin

Den 82-årige fotbollsikonen vann VM-silver med det svenska landslaget i mästerskapet på hemmaplan 1958 och hade en minst sagt framgångsrik klubblagskarriär i Italien, där han bland annat representerade storlag som Milan, Juventus, Napoli och Fiorentina.

Enligt den forne storspelaren så lider Blågult inte speciellt mycket över det faktum att Zlatan Ibrahimovic inte längre spelar i landslaget. Tvärtom.

“Jag tycker nästan att Sverige spelar bättre utan Ibrahimovic eftersom han var en börda på planen, säger han enligt Football-Italia” .

Hamrin utvecklar:                                                                                                                     “Tidigare så jobbade hela laget för att försätta honom i bra lägen och det lyckades de inte alltid med. Uppenbarligen fungerade det när han var 100 procent, men när han var småskadad var han nästan som en vikt på de andra spelarnas axlar.”

Zlatan Ibrahimovic är som bekant tidernas målskytt i det svenska landslaget och det är så klart även Kurt Hamrin medveten om.

“Han är den bäste svenska spelaren de senaste 20 åren, men det faktum att han inte längre är kvar i laget har fått andra spelare att växa och ta större ansvar. Det är elva spelare som kämpar hårt,” säger Kurt Hamrin.

Zlatan i landslaget – Statistiken talar sitt tydliga språk                                              Resultatet i tävlingsmatcher, mästerskap och kval, visar att Sverige har klarat sig betydligt bättre utan Zlatan än med Zlatan. Skillnaden är signifikant och statistiskt säkerställd.

Från hans debut i landslaget 2001 till och med EM 2016 har Sverige spelat 76 tävlingsmatcher med Zlatan och 24 utan Zlatan. Om vi räknar poäng vid full tid har Sverige i genomsnitt nått mellan 1,7-1,9 poäng med Zlatan men hela 2,56 poäng utan Zlatan. Utan Zlatan har Sverige bara förlorat en match men förlorat 20 med Zlatan.

Zlatan är den spelare som har gjort flest mål i tävlingsmatcher under perioden. Och på sex mästerskap (VM och EM) har Zlatan gjort sammanlagt sex mål, lika många som Kennet Andersson tidigare  har gjort på tre mästerskap.

Zlatan har varit väldigt bra på att se till att få spela i de bästa klubbarna i respektive land och har under en lång karriär varit avdelad för att göra mål i alla lag han spelat. Och som han dessutom har fått rejält betalt för. Så skräp vore det väl om han inte levererade! Att Zlatan är bra på att då och då göra påpassliga och ofta spektakulära mål som kräver en kanske ovanlig begåvning ska han ju ha kredit för. Som flera spelare ur bronslaget 1994 har antytt så skulle Zlatan varken passa in eller ens platsa i det laget!

Objektiviteten                                                                                                                     När det gäller Zlatan har journalister i allmänhet och sportjournalister i synnerhet svårt att hålla på objektiviteten. Mediedramaturgin kräver en hjälte och han får inte flyttas ned piedestalen. De sportjournalister som hävdar att Zlatan är Sveriges bästa fotbollspelare genom tiderna brukar motivera det med att han är den spelare som har gjort flest mål i landslaget. Det är sant att han gjort 62 mål på 116 landskamper men Sven Rydell har gjort 49 mål på 43 landskamper och Gunnar Nordahl har gjort 43 mål på 33 landskamper. Under deras storhetstid spelade Sverige färre landskamper än idag och när det gäller mål per match har båda ett mycket högre snitt än Zlatan.

I Italien där både Zlatan och Gunnar Nordahl har haft sina bästa fotbollsår har Gunnar Nordahl gjort 225 mål på 291 matcher och Zlatan 122 mål på 219 matcher. Gunnar Nordahl vann italienska skytteligan fem gånger, Zlatan två gånger.

Jag medger att Zlatan har haft otur internationellt. De lag han har spelat för har aldrig nått längre än till kvartsfinal i Champion League. När Zlatan lämnat Inter för Barcelona så vann Inter Champion League och när han lämnat Barcelona för Milan vann Barcelona. Och oturen tycks fortsätta. När Manchester United vann European League våren 2017 var Zlatan skadad och missade finalen! Zlatan har däremot många liga- och cupsegrar i Holland, Italien, Spanien och Frankrike.

Sportjournalister som vet                                                                                              Jag har alltid varit imponerad av svenska sportjournalister födda på 1970-1990 talet som ”vet” att Zlatan är Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. Journalister som inte ens var födda 1970 när Ove Kindvall blev  “världsmästare för klubblag”  eller när Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Gunnar Gren, Nacka Skoglund, Kurre Hamrin och Bosse Larsson var som bäst. Journalister som kanske inte ens har sett Tomas Brolin spela, han som  är vår senaste spelare uttagen i ett världslag – efter VM 1994. Vem kan för övrigt avgöra om Roger Magnusson, Gunnar ”Säffle” Andersson eller Zlatan Ibrahimovic är den bästa svenska spelaren i Frankrike genom tiderna.

 Enligt min uppfattning kan man inte på ett objektivt sätt jämföra spelare från olika tidsepoker och med helt olika förutsättningar. Därför sympatiserar jag med National Hockey League som har valt ut en större grupp “bästa spelare genom tiderna” utan inbördes rangordning.

Utmärkelsen Guldbollen                                                                                             Fram till 1973 kunde man erhålla utmärkelsen Guldbollen en gång, vilket var mycket sympatiskt. Jag har dessutom alltid trott att den spelare som varit bäst när det gäller att representera Sverige, i landslaget eller i Sverige, skulle få utmärkelsen. Det skulle då inte vara beroende av om man spelade i en toppklubb utomlands och därigenom fick större uppmärksamhet. Den regeln verkar inte gälla längre! Det har resulterat i att välförtjänta spelare som Anders Svensson och Kim Källström aldrig har erhållit utmärkelsen!

Hur kan Svenska Fotbollsförbundet år ut och år in acceptera att Aftonbladet utser priset till årets bästa svenska fotbollsspelare samtidigt som tidningen i stort sett varje dag under många år använder Zlatan i sin marknadsföring och samtidigt gör reklam för hans varumärke. Om vi ska ta utmärkelsen på allvar så tycker jag att det är skamligt! En klar jävsituation, vilket i alla andra sammanhang hade resulterat i en offentlig  debatt.                                                        I Guldbolljuryn ingår tre representanter från Aftonbladet och tre från Fotbollsförbundet – Ordförande, Generalsekreterare och Förbundskapten.             Vem som har utslagsröst förtäljer inte historien!

Tomas Junglander

2017-11-10

 

 

 

ÅKE ”BAJDOFF” JOHANSSON

ÅKE ”BAJDOFF” JOHANSSON  RECENSIONER I MEDIA

 Som tonåring upplevde jag att Bajdoff dominerade i svenskt fotboll. Åtminstone från 1956 till 1963 när IFK Norrköping under åtta säsonger blev Svenska Mästare fem gånger och kom på andra plats tre gånger!

Han fick Guldbollen 1957.

 Han var ordinarie i landslaget utom under VM 1958 sedan han hade brutit benet i Sandviken den 21 okt 1957. Till skillnad från George Raynor ansåg inte UK att han hade nått sin toppform inför VM,

Jag går tillbaka till pressklippen från den här tiden och  börjar med en intervju med SFS medlemmen Bosse Hansson i totalfotboll. org år 2005:

”Vem är den mest underskattade spelaren som någonsin har dragit på sig en svensk landslagströja”

”En som sällan fick de rubriker han förtjänade var Åke ”Bajdoff” Johansson, legendarisk centerhalv i IFK  Norrköping. När han var med i landslaget vann de oftast, och när han inte var med gick det sämre. Hans passningsspel var av högsta klass och han hade också ett behövligt lugn på planen.”

Då tänker jag i första hand på de katastrofala förlusterna  mot Schweiz i VM kvalet hösten 1961 efter att Sverige slagit Schweiz hemma med 4-0 med en Bajdoff i storform, men också på VM finalen 1958!

                                                            ¤

 Bo Hansson i Idrottsbladet efter matchen England-Sverige 2-3 1959. inför 80.000 åskådare:

”Så småningom tog Bajdoff och Bergmark helt suveränt hand om sina mannar och i andra halvlek var deras herravälde aldrig satt ifråga”

”Billy Wright är imponerad av Bajdoffs säkra och lugna spel” I IB efter samma match.

                                                                                ¤

Ragnar Edvardsson (medlem i SFS)  i IB efter VM Kvalet Sverige –Belgien 2-0 1960:

”Den som bar upp försvaret från början och matchen igenom var givetvis Bajdoff. En briljant stopper som nästan alltid där snabbheten visar sig otillräcklig har han ju sin förunderliga smidighet och skickliga placeringskonst att falla tillbaka på.”.

                                                            ¤

 

 

Bo Hansson i IB efter matchen Sverige-Danmark 2-0 1960.

”Åke Bajdoff har gjort sitt stopperarbete till en vetenskap och att ta sig förbi honom med eller utan boll är en snedvriden tanke. Med sin osvikliga fjärrskådarblick är det alltid han som först vet var en boll finns att hämta i trakten”.

                                                                    ¤

Eric Persson, UK chef,  efter matchen Sverige-Frankrike 1-0 1960

”Så måste man ju ge sig helt och fullt för Bajdoffs spel idag. Han var sagolikt bra. Men det vet vi sedan gammalt”

                                                              ¤

Tecknar Anders  (medlem i SFS) i SvD efter matchen Sverige-Frankrike 1-0 1960.

”Franska laget var en besvikelse inte minst för den franske radioreportern. Han kunde inte ha så mycket positivt att rapportera hem då Kopa o Co inte kom över mittlinjen förrän i andra halvlek. I rättvisans namn bör dock framhållas att Kopa var utmärkt. Han råkade emellertid möta en BAJDOFF i högform å så var den dagen förstörd ”  

                                                                    ¤

Bo Hanssoni IB efter matchen Sverige-Frankrike 1-0 1960.

”Han har gjort en prickfri säsong men nu blev han ännu bättre på höstsäsongen och presterade på Råsunda ett nästan fulländat stopperspel”.

                                                                     ¤

Ragnar Edwardsson i IB efter Sverige–Frankrike 1-0 1960:

”Glänsande parader av Bajdoff skulle också till. Ideligen var denne förunderlige man just lagom lång, vig och bollsäker – planens store utan konkurrens”

                                                               ¤

Tommy Engstrand  (medlem i SFS) efter matchen Sverige-Frankrike 1-0 1960

”Man kan väl inte lägga upp när man är bättre än någonsin förut och till de digra stopperkunskaperna nu tycks ha lagt en massa framspelnings- och dribblingsfinesser. När Bajdoff efter att ha stoppat den franska innertrion med ett komplicerat mellanting klackspark och Nacka special gjorde bort de båda attackerande”.

                                                                ¤

Fotboll 1960 utgiven av Svenska Sportförlaget AB (Lennart Brunnhage):

”Åke ”Bajdoff” Johansson kan sätta säsongen 1960 som en av sina bästa. Utan tvivel är han en av världens förnämsta stoppers

                                                                ¤

Uffe Jansson i  IB  den 2 maj  1962 efter matchen IFK – Djurgården 2-0:

Rubrik på första sidan: BAJDOFF I PEKING BJÄSSE I PARKEN  Djurgårdskedjan fick möta en centerhalv Bajdoff som var i sitt livs form.

                                                                  ¤

Uffe Jansson i IB efter Jugoslavien-Sverige 0-0 i åttondelsfinalen  i Europacupen för landslag den 16 juni 1963:

Rubrik på första sidan: BAJDOFF FANTASTISKT ”En av världens bästa centerhalvor. I fråga om huvudspel slår ingen honom inte ens Benficas berömde Germano kan mäta sig med honom.”

                                                                       ¤

Den jugoslaviske fotbollsdiktatorn  Ljubomir Lovric  efter Jugoslavien-Sverige 0-0:

”Bajdoff är närmast otroligt bra centerhalv. Han är överallt och äntligen  fick jag se att alla berömmande ord och rykten som går om Johansson verkligen stämmer, Världens kanske bäste!”

                                                                        ¤

1963 rankas Sverige som nummer ett i Europa.

Under 1964-1965 tackar han nej till landslaget på grund av arbetet. Han har då precis som andra stora Idrottsmän blivit ägare av en bensinstation

Han övertalas ändå att spela några viktiga landskamper. Han är med i kvartsfinalen i Europacupen för landslag mot Sovjet (1-1) 1964

                                                                  ¤

Efter matchen Sverige – Brasilien 1-2 1965 skriver Årets Fotboll:

 ”Bajdoff och proffsen bäst i strilande regn mot skojfriska brassar”

                                                                  ¤

Han får kritik efter förlusten i VM kvalet mot Västyskland 1-2 för att han inte är lika dominerande som mot Brasilien. Som framgår av bland annat inslag på YouTube är han inte ansvarig för något av baklängesmålen!

Han spelar sin sista match för IFK Norrköping i Vadstena 1966 !

 

Tomas Junglander

2014-08-19

 

IFK NORRKÖPING 2013

IFK Norrköpings VD Krister Eriksson fick sluta med omedelbar verkan när tre omgångar återstod av Allsvenskan. Det var ett ”gemensamt” beslut men han ville stanna! Motivet var att ”verksamheten går in i en ny tid som kommer att kräva en annan kompetens”. Efter det beslutet tog IFK endast en poäng av nio möjliga!

IFK får ett rejält ekonomiskt underskott under 2013 på grund av minskade publikintäkter och sponsorintäkter. Att IFK numera äger arenan Nya Parken, som ska fyllas upp med arrangemang, har säkert inte gjort saken bättre.

IFK släppte förra sommaren Shpetim Hasani till Örebro och han har sedan dess gjort 16 mål för ÖSK. Denna sommar lämnade Gunnar Heidar Thorvaldsson. Han låg då etta i poängligan med 9 mål och 5 målgivande passningar. Samtidigt lämnade Imad Khalili för Helsingborg och han vann allsvenska skytteligan på 15 mål efter 7 mål för IFK och 8 mål för HIF. Och nu lämnar Martin Smedberg-Dalence som gjorde flest målgivande passningar under säsongen.

Det kan inte vara lätt för Janne Andersson att som tränare tappa all denna offensiva kompetens! Det blir lite moment 22 över det hela. Vi som har varit med länge förväntar oss fortfarande att IFK ska ligga i topp. När laget brandskattas på de bästa spelarna, sviker publiken och sponsorintäkterna minskar! Det är ganska logiskt! Det positiva har varit att IFK har haft fyra mer eller mindre egna produkter i första uppställningen, David Mitov Nilsson, Christoffer Nyman, Cristopfer Telo och Örjan Martinssons barnbarn Alexander Fransson.

För Åtvidaberg är det annorlunda. Klubbens mål är att etablera sig i Allsvenskan. Förra årets åttonde placering följdes upp av ännu en åttonde placering i år. Publiksnittet klarade också det budgeterade!

Nästa år har Östergötland två lag i div I i och med att Motala AIF avancerade. Motala, som nu har många spelare från närområdet, får dessutom behålla de flesta spelare till skillnad från tidigare år!

För övrigt anser jag precis som Åke Bajdoff Johansson att Nya Parken ska byta namn till Gunnar Nordahl Arena!