DET SVENSKA FÖRSVARET – OCH UTMANINGAR INFÖR NÄSTA ÅRS VAL

För att nå upp till NATO överenskommelsen om att satsa 5% av BNP på försvaret ska Sverige öka försvarskostnaderna med cirka 300 miljarder; 3,5 % på försvarskostnader och 1,5 % på försvarsnära kostnader som civilförsvar, cybersäkerhet, infrastruktur och stöd till Ukraina.

Nu kommer räkningen för den nedmontering av försvaret som har pågått sedan Försvarsbeslutet 1992 under den borgliga regeringen via Socialdemokratiska regeringar 1994-2006 till Alliansregeringen 2006-2014.

En naiv tro på evig fred fick Sverige i sitt grepp efter Murens fall!

Försvarsbeslutet 1992 var ett riksdagsbeslut som innebar en stor omstrukturering av det svenska försvaret efter det kalla kriget. Beslutet innebar en minskning av försvarsmakten och en övergång från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Beslutet innebar också en nedmontering av försvaret med en minskning av antalet förband och personal. Försvaret skulle inte längre enbart fokusera på att försvara Sveriges territorium mot ett eventuellt angrepp utan även delta i internationella fredsbevarande insatser.

Försvarsbeslutet 1992 är en del av en serie försvarsbeslut som fattades under 1990 talet och ända fram till 2011 i syfte att anpassa det svenska försvaret till det nya säkerpolitiska läget.

Ambassadör Oscar Stenström berättar i sitt sommarprogram 2024 om en resa till Moskva som han gjorde år 2000 tillsammans med Ann Linde och Urban Ahlin. Syftet var att bjuda in Michail Gorbatjov till Sverige men när Gorbatjov hävdade att Rysslands mål var att ”utvidga Ryssland till vad Sovjetunionen en gång var”! Då blev det ingen inbjudan!

Trots denna uppseendeväckande information fortsatte Sveriges neddragning av försvaret och redan 2002 avskaffade Sverige beredskapslagret. Under 1980 talet var Sverige självförsörjande på livsmedel till 80-100 %, 2013 var siffran cirka 55%. Försörjningsförmåga handlar inte om nostalgi eller romantik; det handlar om säkerhetspolitik!

Under 1990 talet fanns det runt 15.000 privata K – Företag (krigs- och krigsviktiga företag) som hade avtal med staten för att kunna fungera om det skulle bli krig. Företag vars produktion av varor och tjänster var av stor vikt för totalförsvaret med hänsyn till totalförsvarets behov.

På grund av hemlighetsstämpeln vet vi väldigt lite hur dessa företag påverkades när vi avskaffade beredskapslagret. Många företag var helt beroende av staten!

Ett nytt system för involvering av näringslivet i försörjningsberedskapsarbetet har nyligen etablerats.

Finland som aldrig avskaffade sitt beredskapslager används som referens!

Den successiva minskningen av antalet soldater och beslutet år 2010 att låta den allmänna värnplikten, såväl den militära som den civila, vila i fredstid fick förödande konsekvenser. Idag har vi svårare att locka ungdomar att göra värnplikt.

Tidigare när vi hade en värnpliktsarmé och alla män var tvungna att mönstra kunde vi fånga upp ungdomar med problematisk bakgrund vilket säkert hade minskat gängkriminaliteten och gjort att vi hade undvikit många av de problem vi har idag. Karaktärsdaning ingick också som en del i den allmänna värnplikten; liksom social integration.

Det gick så långt att Försvaret år 2013 kallades för ett Särintresse av Fredrik Reinfeldt: ”det finns inte något militärt hot mot Sverige idag som motiverar ett territoriellt täckande försvar!”

År 2008 gick Ryssland in i Georgien, 2014 ockuperade Ryssland Krim och 2022 invaderade Ryssland Ukraina.

Det är inte så många år sedan som en känd socialdemokrat ansåg att Estland, Lettland och Litauen borde tillhöra Ryssland.

Inom det Socialdemokratiska partiet fanns länge ett stort motstånd mot att gå med i Nato.

Vi glömmer inte Peter Hultqvists omvändelse under galgen när det gäller medlemskap i Nato. Efter att tagit väldigt tydlig ställning mot NATO ändrade sig den tidigare försvarsministern från en dag till en annan.

I år 2025 köpte staten en antibiotikafabrik för 700 MSEK i syfte att förbättra vår beredskap och säkerställa tillgången till livsviktiga läkemedel i Sverige särskilt under krissituationer.

Enligt försvarsmakten var antalet värnpliktiga 1990 41.000, år 2000 ryckte 16.658 män och kvinnor in det militära och 2008 gjorde 6.806 sin militärtjänst.

År 2017 återinfördes skyldigheten att mönstra och genomföra grundutbildning och nu gäller skyldigheten lika för män och kvinnor. År 2024 mönstrade ca 28.000 ungdomar och cirka 8.500 genomförde grundutbildningen. På sikt behöver säkert skyldigheten att engagera sig i olika former av samhällstjänst gälla alla ungdomar. Jag tänker på frågor som rör klimatet, underhåll av vår infrastruktur, försörjning av livsmedel och förstärkning av sjukvården.

År 1990 kunde vi mobilisera cirka 500.000 i händelse av krig! År 2035 ska krigsorganisation omfatta 150.000 befattningar.

Enligt Internationella institutet för strategiska studier (IISS) kan Sverige 2025 mobilisera 37.000 militärer inkl. hemvärnet, Norge 65.000, Danmark 57.300 och Finland 250.000. Det visar att vi i Sverige har gått längre när det gäller neddragningar än vad våra grannländer har gjort!

Försvaret ska växa mer och snabbare än någonsin. Det gäller att få medarbetare att stanna längre och samtidigt minska bristen av vissa kompetenser. För att göra det möjligt krävs en översyn av förmåner i form av lön, pension, träning på arbetstid och karriärmöjligheter. Behovet av specialister ökar inte minst för att Cyberförsvar har blivit en integrerad del i det militära försvaret.

Att anpassa det svenska försvaret till nya förutsättningar kan ibland också innebära att Försvarsmakten stöter på patrull. Som nu senast när det visar sig att man har beställt för många små nya markstridsuniformer och alldeles för få stora uniformer med rätt benlängd! Nu har Försvarsmakten tagit hjälp av professionell personal för att få rätt mått!

Både S och M har varit djupt delaktiga i en misslyckad försvarspolitik under 2000 – talet. Det är delvis därför vi har fått uppleva så lite av konfrontation inom det området.

Det är paradoxalt att det parti, Liberalerna, som mest aktivt har drivit frågan om medlemskap i NATO är det parti som ligger sämst till inför nästa års val!

Vi kan räkna med en stökig valrörelse nästa år med flera partier som mycket väl kan ramla ur Riksdagen.

Spåren från valet 2018 förskräcker! Regeringsbildningen tog 129 dagar efter sonderingar och förhandlingar. Av somliga kallas det för demokrati! Jag tycker snarare att det tyder på oprofessionell hantering!

Med tanke på det allmänna världsläget, Sveriges utmaningar inom många områden och läget i Riksdagen har enligt min uppfattning förutsättningarna för en majoritetsregering med Socialdemokraterna och Moderaterna aldrig varit större. Speciellt satsningen på försvaret kommer att kräva stora uppoffringar inom andra områden!

Jag hoppas på en majoritetsregering med S och M nästa år. Det förutsätter nog att båda partierna går framåt i valet vilket innebär ett dilemma. Det medför i så fall färre stödröster för flera av de mindre parterna och att ett eller två partier då får lämna riksdagen.

Båda partierna har prioriterat låg statsskuld/starka statsfinanser på bekostad av ett starkare försvar! Nu kommer räkningen och då behövs en stark regering!

Partierna har närmast sig varandra på många områden förutom försvaret; det gäller inte minst invandring, integration och kriminalpolitik!

 Tomas Junglander