Vi läser dagligen om hur priserna på villor och bostadsrätter faller, under året med omkring 15 procent! Vad vi inte får veta är att priserna sedan år 2001 har stigit med över 200 procent.
Det innebär att miljontals svenskar har bott gratis under många år tack vare att deras förmögenhet har ökat kraftigt. Under samma period har inflationen bara stigit med cirka 30 procent. Det kan jämföras med att inflationen bara under 2022 nu börjar närma sig 10 procent.
Den gigantiska förmögenhetsökningen för en stor grupp svenskar har tyvärr också resulterat i att svenska konsumenter i dag är mycket högt skuldsatta.
De extremt låga låneräntorna under många år har invaggat oss i en tro att detta gäller för evigt och att det är bra för ett samhälle!
Den utlösande faktorn för låga räntor var den stora finanskrisen i USA åren 2007-2008.
Federal Reserve med ordföranden Ben Bernanke i spetsen sänkte räntan kraftigt och tryckte fler sedlar för att undvika att det uppstår underskott på pengar i samhället. Bankerna fick möjlighet att öka sin utlåning till låg ränta för både offentliga och privata kunder. Det gynnade ekonomin inte bara i USA och reducerade följdverkningarna av den stora finanskrisen. Idag har vekligheten kommit ifatt och vi vet ännu inte om den medicinen var den riktiga på lång sikt.
Flera kända nationalekonomer har varnat för den här utvecklingen under flera år men varken våra politiker eller Riksbanken har lyckats eller ens försökt att stoppa den utvecklingen. Vi har lidit av en dopad ekonomi som inte har varit omöjlig att sätta stopp för!
Prisökningen på bostäder tog ytterligare fart när fastighetsskatten avskaffades. Ekonomer giller skatten i motsats till våra politiker eftersom den är minst skadlig. Skatten som den såg ut när den avskaffades den 1 jan 2008 var säkert felkonstruerad och orättvis men det finns bra konstruktioner i andra länder.
Den minst skadliga fastighetsskatten, som jag känner till, finns i Kalifornien. Där sätts skatten inte efter taxeringsvärdet som påverkar alla oavsett om man säljer sin bostad eller inte utan efter försäljningspriset. Det innebär att köparen vid varje tillfälle känner till skattens storlek.
När ett visst område, tex en skärgårdskommun, blir populärt och priserna stiger påverkas inte de permanent boende.
När fastighetsskatten skaffades blev det än mer lönsamt att bo kvar även för enpersonshushåll speciellt som ränteavdraget på 30 procent behölls till ekonomernas stora förvåning. Inte ens när bostadsräntorna har varit låga under många år har politikerna vågat trappa ner på ränteavdraget och nu skyller man på att räntorna har gått upp så mycket.
Idag är drygt 40 procent av alla hushåll i Sverige enpersonshushåll. Drygt 900.000 av dessa personer bor antingen i villa eller i bostadsrätt. Vårt nuvarande skattesystem missgynnar möjligheten att byta från villa till bostadsrätt eller från stor till mindre bostadsrätt. Det skulle annars säkert kunna frigöra flera hundra tusen bostäder för familjer med barn.
Bostadsbristen är omfattande och störst är behovet av hyresrätter med hyror som vanligt folk har råd med. Vi behöver en ansvarsfull omreglering av hyresmarknaden. Det kräver en flexiblare hyressättning med hänsyn till efterfrågan vilket förmodligen innebär högre priser i storstädernas innerstad men lägre hyror utanför centrum.
Vi vet också att hyresnivåerna i hyresrätter på andrahandsmarknaden ligger skyhögt över vad lägenheten egentligen kostar.
Bostadsfrågan fanns inte med på ett tydligt sätt i den nya regeringens skriftliga överenskommelse Tidöavtalet och det kan man ju förstå! Försummelser under många år kan vara svåra att hantera!