MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN
2006-2014
DEL 6 INFRASTRUKTURPOLITIKEN
Under sin tid som generaldirektör för SJ 1969-1978 hade Lars Peterson i uppdrag att verkställa det av Riksdagen år 1963 fattade trafikpolitiska beslutet, som för SJ:s del syftade till att lägga ned olönsamma järnvägslinjer. Han var plikttrogen och gick systematiskt tillväga. Det var bara ett litet problem, det var företagsekonomiskt olönsamma linjer som lades ned. Om järnvägslinjerna var samhällsekonomiskt lönsamma brydde man sig inte om!
Vid den här tiden hade SJ i stort sett monopol på såväl tåg- som busstrafik. En vanlig metod som användes var att lägga busstrafik parallellt med tågtrafik men på bättre tider. Då blev det inte så svårt att motivera en nedläggning av tågtrafiken!
Förutom misstaget att lägga ned många järnvägslinjer, som senare har återuppstått, så fick det negativa följdverkningar genom stora neddragningar på underhållet av järnvägsnätet. Följdverkningar som vi fortfarande lider av!
Vi ska heller inte glömma bort att Sverige hade två stora bilföretag SAAB och Volvo med starka lobbygrupper och starka fackföreningar. Sverige var ett bilsamhälle där till och med bostadsområden planerades för att underlätta för biltrafik.
Statens Järnvägar delades 2001 upp i sex olika bolag med olika ansvarsområden.
Den svenska järnvägen var en de första i Europa som avreglerades helt och under 2014 mötte SJ för första gången stark konkurrens på spåren.
Varken avregleringen eller uppdelningen i sex olika bolag har hittills gynnat oss konsumenter. Underhållet av järnvägsnätet har heller inte varit tillräckligt omfattande för att ta igen tidigare underlåtenhetssynder och samtidigt klara av den ökade tågtrafiken.
Jag har svårt att tro att vi någon gång tidigare har haft så mycket strul med förseningar som under Alliansregeringens tid.
Övriga transportmedel fungerar förhållandevis bra bortset från neddragning av busstrafik i glesbygden. Ansvaret för detta ligger hos Landstingen.
När det gäller digital teknik och innovativa transportlösningar för utveckling av tjänster som svarar på människors behov ligger Sverige inte i framkant. Smarta reseappar, kreativa taxilösningar och kartor i mobilen är några exempel.
Det positiva är att trafiksäkerhetsarbetet har prioriterats och att dödstalen i trafiken har fortsatt att minska till kanske världens lägsta.
Utbyggnaden av den digitala motorvägen (fiberoptiken) på landsbygden har gått mycket långsamt. Jag hörde aldrig att Landsbygdsministern prioriterade den frågan. Hela Sverige ska leva har varit ett mantra. Förutsättningarna för att leva och arbeta i glesbygden skulle vara avsevärt bättre om alla hade tillgång till en säker uppkoppling. Inom många tjänsteföretag kan man arbeta på distans. Fler äldre skulle kunna bo kvar i sin naturliga miljö med uppkoppling mot sjuk – och äldrevård.
Regeringen får underbetyg för sin infrastrukturpolitik
Tomas Junglander
Socialliberal
2016-01-07