Tomas Junglander

När jag läser Tino Sanadajis ”bestseller” Massutmaning blir jag påmind om (Folkpartiet) Liberalernas goda intentioner för ett antal år sedan. Partiet nådde sitt sämsta valresultat någonsin 1998 med 4,7 % av rösterna. Sedan genomgick partiet en metamorfos och nådde hela 13,3% 2002. Huvudanledningen var partiets förslag på ett språkkrav i svenska för medborgarskap. Förslaget fick stort genomslag men genomfördes aldrig därför att Allianspartierna inte lyckades enas.

Liberalerna prioriterade inte frågan tillräckligt högt i förhandlingarna med andra ord!

Partiet har senare lanserat frågan om språkkrav i sin retorik men inte fått samma genomslag!

Med nytt självförtroende i ryggen efter valframgången 2002, och med ambitionen att göra skillnad, gav sig partiet på en verklig utmaning, våra Utanförskapsområden!

Partiet gav ut en rapport med titeln Utanförskapets karta. Landet delades in i 5000 bostadsområden (SCB:s geografiska mått) för att undersöka hur många av dessa som var drabbade av djupa sociala problem.

Med de kriterier som Liberalerna använde sig av hade antalet Utanförskapsområden ökat från tre 1990 till 128 år 2002. Rapportserien uppdaterades flera gånger och den sista rapporten 2008 visade på en ökning till 156 år 2006. Då slutade Liberalerna att ta fram Utanförskapets karta. Sedan den borgerliga valsegern 2006 hade partiet fått ansvaret för integrationsfrågan men av partiets många djärva och nydanande idéer på integrationsfronten blev det ingenting. Utslagningsprocessen fortsatte och det visste Liberalernas ledning därför blev det inga nya kartor. Inte mycket att vara stolt över! (Källa: Massutmaning av Tino Sanandaji 2017)

Liberalerna var ansvariga för Alliansregeringens misslyckade Integrationspolitik under åtta år (2006-2014). Vi borde ha lärt oss något från de tidigare flyktingströmmarna, efter murens fall 1989 och i samband Balkankriget i mitten på 1990 talet. Dessutom var Liberalernas Cecilia Malmström Kommissarie för asyl- och migrationsfrågor inom EU 2010-2014.

Vi kan dagligen följa konsekvenserna av detta katastrofala misslyckande!

I valet 2014 fick Folkpartiet Liberalerna 5,4 % av rösterna och Sverigedemokraterna 12,9 %

TOMAS JUNGLANDER

Socialliberal

Människor som bosätter sig på landet får skylla sig själva, så uttalade sig en politiker när Östgötatrafiken nyligen beslutade sig för att lägga ned 28 busslinjer som inte ”bär sig”. Kan samma tankegång nästa gång gälla vård av sjuka, vilka patienter som ”bär sig” eller vilka sjukdomar som är lönsamma!

Vi talar om Landstingets kärnverksamhet, sjukvård och kollektivtrafik. Det är dags att tänka nytt! I stället för en diskussion om storregioner borde vi diskutera en kommunreform.

Enligt SKL har kommuner och landsting det svårt  att få ihop sin ekonomi och kommer att behöva höja skatten ganska kraftigt under de närmaste åren. Inte minst med tanke på en åldrande befolkning och ett stort antal nyanlända.

Samtidigt anser Riksrevisionen att Regeringen kraftigt underskattar kommunernas behov av ekonomiska resurser.

Kommuner och landsting måste, till skillnad från staten, se till att inkomster och utgifter går ihop. Det finns ett balanskrav som ger respit med maximalt tre år. Sedan tvingas man höja skatten för att täcka de samlade underskotten.

Med tanke på alla utmaningar anser jag att vi ska bilda en kommun av hela Östergötland och slå ihop kommunen med Landstinget till en region. Vi har idag tre politiska beslutsnivåer stat, landsting och kommun. Genom att minska till två nivåer stärker vi närheten mellan stad och landsbygd, invånare och beslutfattare samtidigt som vi får kortare beslutsvägar .

Processen underlättas av att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är en organisation.

Vi ser att det sker en koncentration till de större kommunerna i Östergötland. Att då bara slå ihop små kommuner  förbättrar inte deras förutsättningar. Svårigheten att få tag på kvalificerad arbetskraft inte minst på chefsnivå är redan idag ett problem. Detsamma gäller att få kompetenta människor att ställa upp som förtroendevalda.

Små och medelstora sjukhus har redan  försvunnit eller omvandlats till vårdcentraler. Vi kan samla all närsjukvård, lokala vårdenheter, hemtjänst, äldrevård, personlig assistans under en huvudman.

Idag är man kund hos både landsting och kommun. Vid en sammanslagning blir det en väg in, en kontaktyta, kanske en telefon för alla typer av hälsoproblem. Dessutom kan vi få ett enda journalsystem som samlar all patientinformation på samma ställe. Det kan motverka ex överutskrivning av medicin. Det kan redovisa provsvar och röntgenbilder direkt. Det kan  underlätta uppkoppling av alla apparatur.

En väl utvecklad och samordnad infrastruktur som även gynnar glesbygden borde vara lättare att åstadkomma med en kommun och med politiker som har ett gemensamt ansvar för hela området. Det gäller inte minst samordning av kommunernas och landstingets bussar. För att lyckas krävs innovativa lösningar. Det talas om anropsstyrd trafik, samåkning och att taxi ibland är den optimala lösningen.

Samarbete om skolan, som blir mer och mer styrd av staten, och polisen som har blivit mer och mer centraliserad kommer att underlättas.

En gemensam näringspolitik skulle stärka regionen.

En gemensam kultur- och idrottspolitik skulle förhoppningsvis sätta mer fokus på aktiviteter i periferin

Problemet kan bli att antalet förtroendevalda minskar mest i de mindre kommunerna men det kompenseras av högre kompetens hos både förtroendevalda och tjänstemän.Dessutom kommer stora kostnadsbesparingar att uppnås genom samordning och eliminering av många dubbleringar av tjänster, dels inom de nuvarande kommunerna, dels mellan kommuner och landsting. Det, tillsammans med en gemensam kommunalskatt, kommer att gynna de fattigaste kommunerna. Samtidigt behöver det kommunala utjämningssystemet göras om.

Den allt snabbare digitaliseringen och inte minst regeringens höga ambition med bredbandsuppkoppling  på landsbygden underlättar kontakten mellan medborgare och förtroendevalda. Det kommer sannolikt att revolutionera politikernas sätt att arbeta och allmänhetens möjligheter att påverka.                                                           Regelbundna digitala folkomröstningar, i både små och stora frågor, kan bli en verklighet.

För att få likvärdig vård över hela landet behöver man inte göra storregioner. Det är bättre att ansvaret för och styrningen av all avancerad vård vid Specialsjukhusen/Universitetssjukhusen centraliseras till Staten.

Regeringen kan reformera statens organisation dvs  Länsstyrelser och andra myndigheter utan att blanda in kommuner och landsting

Det finns alltså många goda skäl för en kommunreform snarare än en storregionreform. Och en  för oss östgötar gemensam kommun – Östergötlands kommun.

Att förändra strukturer är aldrig lätt och desto svårare ju fler politiker som är beroende av den existerande strukturen.

 Tomas Junglander

2016-12-19

 

 

 

 

om Mjölby, Vadstena och Motala. Idag när matematik- och statistikkunskaperna i samhället är lägre än på flera decennier kan det vara frestande att undersöka hur våra kommuner använder statistik. Lokaltidningarna har idag varken resurser eller kompetens att ifrågasätta de uppgifter kommunen lämnar och utföra faktakontroll och källkritik. För några dagar sedan läste jag att antalet förvärvsarbetande i Mjölby har ökat med imponerande 1400 under de senaste fem åren. Efter en förfrågan fick jag kommunens statistik. Den visade sig vara både väl underbyggd och trovärdig, inga bruttosiffror utan nettosiffror. MJÖLBY KOMMUN växer mycket tack vare en utmärkt infrastruktur. Järnvägsknut, motorväg och andra riksvägar ger Mjölby många fördelar. VADSTENA KOMMUN drömmer om en befolkning på 10 000 enligt den nuvarande politiska majoriteten. Befolkningen uppgick den 30 sep till 7 349, en minskning med 58 personer under året. Vadstena är den enda kommunen i Östergötland som i år minskar sin befolkning. Sedan 1950 har befolkningen minskat med 2,5% samtidigt som befolkningen i riket har ökat med hela 41%. Vadstena har varit mycket senfärdiga med detaljplaner för kommunen och dessutom finns det en tendens att överklaga beslut vilket har gjort att nybyggnationen är väldigt låg. Kommunen hävdar att det finns en lång bostadskö. Då vet vi att en del av denna kö består av kommunens egna invånare som vill byta bostad. Dessutom vet vi att många står i kö i flera kommuner, inte minst i kommuner i närområdet med betydligt bättre kommunikationer och som också vill bygga bort sin bostadskö. Om inget revolutionerande händer får nog Vadstena nöja sig med att vara en mysig sommarstad. MOTALA KOMMUN blir jag inte klok på. Vi kommer ihåg Motalaskandalen, en svensk politisk skandal ,som uppdagades hösten 1995 och rörde högt uppsatta Motala-politikers konsumtion av resor, dyra middagar med mera. Det borde vara en varningssignal för framtiden, men de styrande i kommunen tillsammans med deras näringslivsbolag fortsätter att föra befolkningen bakom ljuset. Jag har flera gånger kontaktat de styrande i kommunen och Motala tidning för att få till rättelser. NÅGRA IAKTTAGELSER Kommunen marknadsför sig som Östergötlands sjöstad med utmärkta kommunikationer. Man hävdar att det har gjort Motala attraktivt med stor inflyttning till Motala från andra delar av Östergötland. Sanningen är att den stora nettoinflyttning som kommunen skryter om i själva verket är en nettoutflyttning med 51 personer sedan den 1 jan 2015. Kommunen skryter om sin stora befolkningstillväxt och hävdar att endast 20% av den är invandring/flyktingmottagning. I själva verket består befolkningstillväxten i år av 76% invandring. Det är inget att skämmas för, snarare tvärtom, men dessa människor har inte valt Motala tack vare kommunens marknadsföring! I Sverige som helhet består befolkningstillväxten under året till 77% av invandring/flyktingmottagning. När jag någon enstaka gång får svar från Motala Tidning som marknadsför kommunens uppgifter hänvisar tidningen till tidsbrist eller att informationen kommer för nära pressläggningsdags för att kunna faktakontrolleras. Det är alltså fritt fram för de styrande i Motala att föra sina invånare bakom ljuset!

Hur ska jag annars tyda den totala omsvängningen vad gäller flyktingpolitiken som ägde rum i Sverige under senhösten. Är det så att politiker i de allra flesta fall följer partiledningens linje i avgörande frågor snarare än sin egen övertygelse?

I Sverige är den stora frågan just nu hur vi ska kunna få lågutbildade svenskfödda och invandrare i arbete. Många nyanlända har en mycket begränsad utbildning och dåliga språkkunskaper. Flera experter anser att lägre lönekostnader är lösningen men kommer vi att kunna ge alla ett arbete. Man exemplifierar gärna med yrken där många redan arbetar deltid och att då också sänka lönerna känns inte trovärdigt.

Att Sverige ska vara ett kunskapssamhälle är nog de flesta överens om men att då prioritera frågan om sänkta löner blir kontraproduktivt.

Vad vi definitivt inte talar om i Sverige är hur många av dem som får permanenta eller tillfälliga uppehållstillstånd som kommer att flytta tillbaka till sina ursprungsländer. Det känns lite märkligt nu när Sverige som sista land inom EU har infört tillfälliga uppehållstillstånd. Hur kan det vara så att man i andra länder diskuterar hur många flyktingar som kommer att återvända men inte i Sverige!

Senast hörde jag på BBC en syrisk oppositionspolitiker poängtera att hon hoppades att så många som möjligt ska flytta tillbaka när det blir fred och hjälpa till med att bygga upp landet igen.

Kan det vara så att diskussionen, som utgår ifrån att vi måste integrera alla som kommer till Sverige, är ett led i taktiken att få igenom sänkta ingångslöner för alla i samhället.

Forskare vid KTH och Handelshögskolan i Göteborg har konstaterat att det finns tecken som tyder på att arbetskraftsinvandring ger en långsiktig positiv effekt på de offentliga finanserna medan flyktinginvandring snarare ger en långsiktig negativ effekt. En analys av 100-tals rapporter ger vid handen att låga ingångslöner inte ger någon påtaglig positiv effekt på sysselsättningen. Då ska man komma ihåg att området inte är tillräckligt utforskat.

I USA jämförde man två olika delstater New Jersey och Pennsylvania. Den ena staten höjde minimilönen, den andra gjorde det inte. Utvärderingen visade att New Jersey som höjde minimilönen inte förlorade vad gäller sysselsättningsgrad.

Det talar för en satsning på utbildning och mot lönesänkningar. Om vi inte lyckas lösa den konflikten är risken stor att vi i Sverige skapar parallellsamhällen med ännu större utanförskap än i dag. Många menar att vi redan har parallellsamhällen i flera kommuner!

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder:

Fredrik Reinfeldts nonchalanta inställning i migrationsfrågan har bäddat för dagens flyktingkris i Sverige. Ingenting har förberetts under Alliansens åtta år i regeringsställning.

Vi borde ha lärt oss något från tidigare flyktingkriser, 1989 efter murens fall och i mitten av 1990 – talet i samband med Balkankriget.

Cecilia Malmström var svensk EU kommissionär och ansvarig för asyl- och flyktingfrågor 2010- 2014. Innan dess var hon vice partiledare i Liberalerna.

Under hennes tid som ansvarig bröt Schengensamarbetet  samman. Ett samarbete som innebär att gränskontrollerna vid de gemensamma inre gränserna har avskaffats. Samtidigt skulle gränskontrollerna vid yttre gränserna förstärkas.

Dublinförordningen som säger att du ska söka uppehållstillstånd i det första EU land du kommer till slutade att fungera.

Dessutom är tanken att flyktingarna inte själva ska få bestämma till vilket land de ska komma. Tanken är att EU ska bestämma i vilket land som flyktingarna ska placeras. Det blev heller aldrig genomfört under hennes tid.

Med andra ord, det mesta misslyckades under hennes fyra år som kommissionär för asyl- och flyktingfrågor 2010- 2014. Sverige hade förstahandsinformation och ändå kom flyktingkrisen som en total överraskning för svenska politiker.

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-02-22

 

För några månader sedan hörde jag ett uttalande på BBC av Svensk – Italienaren Staffan de Mistura, sedan några år medlare i Syrienkonflikten. Han säger: ” Vi måste med diplomatiska medel få slut på kriget i Syrien så att människor kan flytta tillbaka till Syrien och bygga upp sitt land igen!”

När hörde du senast en svensk politiker eller journalist uttrycka sig på det sättet?

I Sverige talas det bara om ett vägval. Det går inte att samtidigt ha en liberal migrationspolitik och en generös välfärdsstat. Vi måste välja, heter det från både höger- och vänsterhåll.

Ställda inför ett sådant val väljer de flesta givetvis att slå vakt om den välfärdsstat man har och värdesätter.

Alternativet innebär stora förändringar av den svenska modellen.

Det kan i praktiken innebära slopade eller kraftigt begränsade trygghetssystem såsom socialbidrag och arbetslöshetsersättning, sänkta eller avreglerade minimilöner, en drastisk minskning av fackets inflytande och en avreglerad bostadsmarknad.

Det är den frågan som alla politiker som vill slå vakt om både välfärdsstaten och Sverige som invandringsland bör ägna tid åt.

Vi vet att höjd utbildningsnivå  ökar möjligheten att få ett jobb. Vi vet för lite om vad det innebär att fler människor får låglönejobb. Vad vi vet  är att försöken  med lönesubventioner i form av t ex nystartsjobb och instegsjobb inte har givit önskvärt resultat.

Forskare vid KTH och Handelshögskolan i Göteborg har konstaterat att det finns tecken som tyder på att arbetskraftsinvandring ger en långsiktig positiv effekt på de offentliga finanserna medan flyktinginvandring snarare ger en långsiktig negativ effekt. En analys av 100-tals rapporter ger vid handen att låga ingångslöner inte ger någon påtaglig positiv effekt på sysselsättningen. Då ska man komma ihåg att området inte är tillräckligt utforskat.

I USA jämförde man två olika delstater, New Jersey och Pennsylvania. Den ena staten höjde minimilönen, den andra gjorde det inte. Utvärderingen visade att New Jersey som höjde minimilönen inte förlorade vad gäller sysselsättningsgrad.

Det talar för en satsning på utbildning och mot lönesänkningar och att skapa en låglönesektor. Om vi inte lyckas lösa den konflikten är risken stor att vi i Sverige skapar parallellsamhällen med ännu större utanförskap än i dag. Många menar att vi redan  har parallellsamhällen i flera kommuner!

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder. Och den utvecklingen går snabbare och snabbare.

Robotiseringen och digitaliseringen behöver också uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt som t ex inom  hälso – och sjukvården. På så sätt kan produktiviteten öka inom den personalintensiva offentliga sektorn och vi får mer välfärd för samma kostnad.

Är våra politiker idag beredda att lösa konflikten mellan en liberal migrationspolitik och en generös välfärdsstat?

Det finns en tredje väg som är politiskt inkorrekt i Sverige. Den är genomförbar nu när Sverige som sista land inom EU har gått från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd för asylinvandrare. Den förändringen innebär sannolikt mindre anhöriginvandring och i förlängningen att många återvänder till hemlandet.

Den går ut på att satsa på en omfattande utbildningsinsats för nyanlända i Sverige. En utbildning med fokusering på yrken som behövs för att bygga upp ett land nästan från grunden. Det gäller t ex bostäder, infrastruktur men också administrativa system. Dessutom krävs att redan välutbildad sjukvårdspersonal och lärare som har flytt landet flyttar tillbaka. Vem ska annars bygga upp det framtida Syrien när kriget är slut.

Vi kommer inte att kunna skapa flera hundra tusen jobb som skulle behövas för att ge alla lågutbildade någon form av arbete.

Även för nyanlända lågutbildade som väljer att stanna i Sverige krävs därför en massiv utbildningsinsats.  En idé som förts fram är en ny form av lärlingssystem  utan åldersbegränsning – annars blir alltför många uteslutna. Ett lärlingssystem utan tidsbegränsning. Som helt enkelt pågår tills man är fullärd!

Samma problematik gäller också för de ungdomar som i svensk media ofta kallas för ”ensamkommande flyktingbarn” från Afghanistan. Afghanistan behöver också byggas upp efter långvariga krig!

Problemet för många välutbildade är att det tar för lång tid att få sin svenska legitimation och att deras kompetens försämras under tiden.

EU har betalat Turkiet närmare 30 miljarder kronor för att få en del av flyktingsströmmen att stanna i närområdet och minska deras motiv av att flytta. Det är mindre splittrande och mycket mindre kostsamt att potentiella flyktingar stannar i närområdet.

Sveriges Biståndsbudget för 2016 uppgår till 43,4 miljarder kronor. Från det ska avräknas ca 10 miljarder som redan används inom landet för att hantera kostnaden  för asylinvandringen.

Jag har svårt att tänka mig någon bättre avkastning än att satsa en del av dessa miljarder på utbildning av nyanlända.

Det ställer stora krav på svensk utbildningspolitik men alternativet är med all säkerhet sämre!

Fredrik Reinfeldts nonchalanta inställning i migrationsfrågan har bäddat för dagens flyktingkris i Sverige. Ingenting har förberetts under Alliansens åtta år i regeringsställning. Vi borde ha lärt oss något från tidigare flyktingkriser, 1989 efter murens fall och i mitten av 1990 – talet i samband med Balkankriget.

 

Som en konsekvens av den  hårda flyktingdebatten  har jag dessutom sedan en lång tid haft ett annat dilemma. Jag har starka band till Danmark. Ett land som av politiker, fackföreningsledare och journalister i Sverige betraktas som nyfascistiskt, åtminstone fram till november 2015!

Eller som LO´s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson uttryckte sig i radion den 27 sep  2014: ”Danmark är ett eländigt, tråkigt samhälle” .

En stor majoritet av den danska befolkningen stöder den nuvarande och den tidigare regeringens invandringspolitik. Innebär det att mina vänner är nyfascister?

Det innebär i varje fall rent statistiskt att många av mina bästa vänner är nyfascister enligt svenska politiker, reflektera över det!

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-24

 

 

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                   2006-2014

DEL 7 ARBETSMARKNADSPOLITIKEN

Regeringen talade mycket om jobben men diskuterade  sällan företagsklimatet och företagares villkor, vilket är grundläggande för att skapa jobb.

Fredrik Reinfeldt berättar ett år efter sin avgång att han är mest stolt över den så kallade Arbetslinjen.

Sysselsättningen steg med 340.000 jobb under åtta år med Alliansregeringen. Hur många av dessa jobb som tillkom  tack vare Regeringens jobbpolitik och hur många som tillkom tack vare konjunkturen råder det delade meningar om?

Omvandlingstrycket i Svenska företag har varit högre än i andra länder. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har inneburit mindre behov av okvalificerad arbetskraft. Sverige har betydligt färre låglönejobb än alla andra jämförbara länder:

Robotiseringen behöver också uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt som inom hälso -och sjukvården. På så sätt kan produktiviteten öka inom den personalintensiva offentliga sektorn och vi får mer välfärd för samma kostnad.

Svenska företag är i första hand intresserade av att vara lönsamma till de skatte- och lönenivåer som råder i Sverige. Även kraftigt subventionerade anställningar kan innebära betydande kostnader om den anställde inte är rätt person för jobbet.

Försöken med olika typer av subventionerade anställningar har inte varit lyckosamma och har givit få permanenta jobb med avtalsmässiga villkor.

Arbetsmarknadsutbildningen blev kraftigt eftersatt under Alliansregeringen. Av dem som genomgick arbetsmarknadsutbildning under 2014 har ca 25% fått arbete.

Det talades mycket om att satsa på lärlingssystem, yrkesutbildning och att utveckla samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och företagen när det gäller matchning.

Sverige har blivit ett postindustriellt land med höga trösklar in på arbetsmarknaden.

Den svenska modellen är illa förberedd för att ställa om till en större låglönemarknad. Vi kan  konstatera att långtidsarbetslösheten inte har minskat under Alliansregeringen.

Landets kapacitet, att med bevarat välfärdssamhälle, hantera stora grupper av lågutbildade är starkt begränsad.

Regeringen tog inte tag i de målkonflikter som var synliga. Problemen med att integrera och skapa arbete för utlandsfödda har funnits i många år.

Sverige har haft erfarenhet av stor flyktinvandring såväl efter murens fall 1989 som i samband med Balkankriget i mitten av 1990-talet.

Det fanns redan då problem med att kombinera en generös flyktinginvandring med en arbetsmarknad som kännetecknas av en sammanpressad lönestruktur och EU:s lägsta andel låglönejobb.

Det krävs förändringar av den svenska modellen nu när vi har en ny verklighet.

Det kan i praktiken innebära slopade eller kraftigt begränsade trygghetssystem såsom socialbidrag och arbetslöshetsersättning, sänkta eller avreglerade minimilöner, en drastisk minskning av fackets inflytande och en avreglerad bostadsmarknad.

Är våra politiker beredda på detta idag? Alliansregeringen varken  planerade eller genomförde  några förändringar i den riktningen!

Dessutom har våra politiker ännu inte tagit höjd för det nya inslag i form av den så kallade delningsekonomin som sprider sig snabbt.  Den skapar helt nya värden och leder till ett mer utvecklat resursutnyttjande. Det medför som regel ett större utbud på en befintlig marknad, vilket bör leda till lägre priser. Etablerade reglerade yrken kan komma att undermineras i allt fler sektorer i samhället. Den svenska lönebildningen kan förändras i grunden. Skattebasen kan urgröpas när allt färre har traditionella arbeten utan rör sig i bytesekonomin. Onlineplattformar ( se Uber och Airbnb) som inte vet några nationella gränser kan komma att komplicera hela skattefrågan.

Mitt tips är att fastighetsskatten kommer att bli oumbärlig i framtiden för att stärka skattebasen!

Regeringen får inte godkänt för sin arbetsmarknadspolitik

Tomas Junglander

Socialliberal

2016-01-13