Kategori: Samhälle

MIN UTVÄRDERING AV ALLIANSREGERINGEN

                                   2006-2014

DEL 1 FÖRSVARET

År 1990 kunde Sverige mobilisera 730 000 soldater inom loppet av ett år. Idag kan vi inte mobilisera mer än drygt 10 000 i insatsförband inom samma tidrymd. Detta trots en tilltagande rysk aggressivitet!

År 2000 beslutade Riksdagen att banta försvaret med hälften och år 2004 beslutades att banta försvaret med hälften ytterligare en gång.

Alliansregeringen var ansvarig för avskaffade av den allmänna värnplikten i två riksdagsbeslut 2009 och 2010 utan att försäkra sig om att det fanns något färdigt alternativ. Idag är det bara några tusen som gör värnplikt varje år och försvarsmakten har stora problem att rekrytera personal.

I dag saknas halva krigsorganisationen utan att någon större debatt äger rum. Sveriges samarbete med NATO blir mer och mer intensivt. Det är nog bara en tidsfråga  innan Sverige och Finland blir medlemmar.

Och inte nog med det, år 2008 avskaffade Sverige det psykologiska försvaret.  Detta trots att behovet av att idka källkritik och genomskåda propaganda  har ökat inte minst genom att sociala medier har utvecklats explosionsartat.

Vi kan nog säga att försvarspolitiken har lyckats till hälften. Nedmonteringen gick mycket bra men uppbyggnaden under Alliansregeringens åtta år vid makten har misslyckats.

År 2013 fick vi höra från ÖB att Sverige kan stå emot en fiende ”bara i en vecka” och det var inte då. Det var någon gång i framtiden. Kränkningar av vårt luftrum och våra vattendrag lär nog fortsätta! Hur länge det civila försvaret skulle klara sig fick vi aldrig reda på!

Sveriges säkerhetspolitik och säkerhetsstrategi har varit väldigt otydlig vilket har påverkat vårt  samarbete med övriga Europa.

Vem gör vad i totalförsvaret är fortfarande en öppen fråga? Hur ska samverkan ske mellan olika myndigheter och organisationer? Dessa frågor väntar fortfarande på svar!

Ett återinförande av värnplikten i dess tidigare form är säkert inte aktuellt. Däremot borde ett demokratiskt samhälle också försvara demokratin tillsammans. Någon form av plikt som gör alla delaktiga borde införas för såväl män som kvinnor. I totalförvaret finns såväl militära som civila uppgifter som passar för alla. Framtida militära hot, naturkatastrofer, miljökatastrofer, behov av gränskontroller  och behov av akuta biståndsinsatser är några exempel på sådant som vi kan förvänta oss i en framtid.

Varken den försämrade livsmedelförsörjningen eller det snabbt ökande cyberhotet har varit föremål för offentlig debatt.

Kritiken mot nedläggning av regementen från berörda kommuner har inte varit massiv. Det kan förklaras med att nästan varje kommun har fått en universitetsfilial som kompensation. Kvantitet istället för kvalitet präglar nu vår universitetsutbildning.

Försvarskostnadernas andel av BNP var för 20 år sedan 2,5%, år 2014 1,15% och beräknas minska till 1,02% år 2020.

Personalkostnaderna har minskat kraftigt. Det som kostar stora pengar idag är avancerade vapensystem och flygplan. Om inte annat så har det gynnat svensk försvarsindustri och kanske har det varit meningen!

Efter knappt ett år med Alliansen lämnade  förvarsminister Mikael Odenberg regeringen på grund av oenighet om nedskärningar inom försvaret. Han landade ändå ganska mjukt när han snabbt utsågs till generaldirektör.

Tidigare kunde vi ”gömma” en del av ungdomsarbetslösheten genom att upp till 40.000 ungdomar i 19-21 års åldern gjorde militärtjänst varje år.

Bara den fostrande rollen av att göra militärtjäst är säkert värd många  miljarder varje år. För att inte tala om kostnaderna för ungdomsarbetslösheten och för den negativa påverkan på hälsan hos dagens ungdomar. Förmodligen hade också dagens växande utanförskap – inte minst i de större städernas förorter – varit betydligt lägre. Militärtjänsten ger möjlighet till utbildning och skapar en utvecklande gemenskap som många ungdomar inte har någon erfarenhet av.

Jag är övertygad om att den bristande förmågan i Sverige att på ett professionellt sätt hantera den nya flyktingvågen  beror på neddragningen i försvaret. Förut hade vi 100-tusentals personer i Sverige som har lärt sig att organisera och hantera oförutsedda händelser

Ett talande exempel på Regeringens misslyckande:

När Putin gick in i Ukraina sa Utrikesminister Carl Bildt: “Vad var det jag sa”. Då menade Bildt att han redan när Putin gick in Georgien 2007 hade varnat för vad Putin kunde ställa till med.

Bildt har varit utrikesminister under åtta år. Under den tiden har försvaret blivit en budgetpost och kraftigt dränerats på resurser. Frågan är hur Bildt drog sin linje i Regeringen. Hade han ingenting att säga till om eller talar vi om en efterhandskonstruktion!

För övrigt anser jag att behandlingen av de tolkar som har arbetat för Sverige i Afghanistan, och som har sökt asyl i Sverige och har fått avslag, är en skamfläck för Alliansregeringen.

Alliansregeringen har visat ett genuint ointresse för försvars- och säkerhetspolitik och får därför ett klart underbetyg!

Tomas Junglander

Socialliberal

2015-12-15

 

 

I DN 2015-11-07 skriver den respekterade journalisten Richard Swartz om att verkligheten har kommit ifatt Sverige:

”alldeles frivilligt har vi försatt oss i knipa och förväntar oss nu hjälp från andra EU-stater som med sin egen praxis redan visat vad de tycker om svensk flyktingpolitik. Inte ens med sympati lär die dummen Schweden kunna räkna.”

Vid tidigare flyktingkriser som den efter Murens fall 1989 och den som ägde rum i samband Balkankriget i mitten av 1990 talet reagerade regeringen innan situationen hade gått över styr. Den här gången har regeringen var otroligt senfärdig.

Vi behöver en human, rättssäker, långsiktig och folkligt förankrad integrations och migrationspolitik. Risken är annars att asylmottaganden ställs mot välfärden med oanade konsekvenser som följd!

Jag kan nog med säkerhet säga att den kraftiga neddragningen av Försvaret och avskaffandet av allmän värnplikt har gjort att vår generella organisationsförmåga  och vår förmåga att hantera oförutsedda händelser i princip har försvunnit. Tidigare fanns i Sverige generationer av värnpliktiga  som  har fått en grundutbildning i att hantera oförutsedda händelser.

Bland politiker och i media i Sverige är det helt tyst kring det som jag tycker är den största tragedin i hela flyktingfrågan – det svek som vi gör mot de gamla och sjuka och de barn som inte har föräldrar som har råd att betala kanske 50 000 kronor för att komma bort från kriget. Och framför allt de flickor som inte får komma med bland de s.k. ensamkommande barnen. Var finns  feministerna  nu när vi överger en hel generation av unga kvinnor och låter dem bli kvar utan stöd i de krigshärjade områdena medan vi med öppna armar tar emot killarna från samma område.

Den Skandinaviska välfärdsstaten kan jämföras med försäkringssystem. Du betalar höga skatter mot att du får fri utbildning, bra sjukvård och åldringsvård. Välfärdsmodellen som sådan har inte tagit i beaktande en invandring  liknande den vi ser idag!

Vår solidaritet med övriga världen sker inte minst genom att Sverige ger mer bistånd per capita än andra länder.

Om våra politiker vill ändra inriktningen på välfärdsstaten så ska man vara uppriktig om detta och det har man inte varit. Jag tror att kompetensen bland dagens politiker är så låg att man inte har förstått i vilken situation man sätter svenska folket. Däremot har man i Norge, Danmark och Finland förstått situationen!

Att ingen av våra mera kända nationalekonomer uttalar sig om dagens situation bevisar detta.

Vår mest kända nationalekonom Assar Lindbäck tog upp den frågan redan för två år sedan men sedan har det varit tyst!

Jag ser tre orsaker kanske fyra till dagens flyktingsituation i Sverige:

– Sverige skiljer ut sig genom att som enda land inom EU ge permanent uppehållstillstånd (på väg att ändras men mycket långsamt) !

Det är självklart att flyktingsmugglarna i en sådan situation siktar in sig på Sverige!

– Vi har negligerat att Dublinförordningen inte har fungerat under det senaste året. Den säger att du ska registreras i det första land inom EU som du kommer till. Minst 95 % av flyktingströmmen har kommit till ett annat EU land innan de kom till Sverige.

-FN s matprogram (World Food Programme) i närområdet kring Syrien har inte fått tillräckliga resurser och har i princip kollapsat sedan några månader tillbaka. Därav den kraftiga ökningen av flyktingar under hösten. Det märkliga är att jag som lyssnar på många internationella TV kanaler inte har hört något om detta förrän det hände. FN har här agerat oerhört senfärdigt!

Vi kan nog vara överens om att för dessa tre orsaker är alla partier lika mycket ansvariga. Trots erfarenheterna från de tidigare flyktingkriserna har Alliansregeringen inte förberett Sverige för denna kris trots åtta år vid makten. Vi vet tex att vid tidigare kriser hade Sverige gott om tomma lägenheter i många mindre kommuner.

Däremot har vi fjärde orsak som Regeringen är ensam ansvarig för. Beslutet att kandidera till en av platserna i FN s säkerhetsråd 2017 har kostat stora pengar. Regeringen har gjort allt för att framstå i god dager. Därför har man inte agerat i flyktingfrågan tidigare med risk för att tappa stöd för vår kandidatur.

När Regeringen har bett UD analysera vad det skulle innebära att ta ytterligare ca 10 miljarder från biståndsbudgeten till flyktinghjälpen i Sverige …..skriver UD ”att det kan äventyra Sveriges chanser att komma in i säkerhetsrådet”. Att media inte har reagerat över detta är märkligt. Det innebär ju att det får kosta minst tio miljarder att sitta i FN s säkerhetsråd under en så kort period som två år!

Det finns heller inga bevis för att en kraftig invandring av lågutbildade gynnar Sverige. Sverige har genomgått ett omvandlingstryck under många år som har minskat antalet  låglönejobb i landet mer än i andra länder inom EU. Robotiseringen, automatiseringen och digitaliseringen har kommit mycket längre i Sverige än i andra länder.

Invandringen och integrationen kan bidra till ökat välstånd, men det förutsätter att den lyckas någorlunda. De senaste tjugo årens integration har inte varit särskilt framgångsrik.

Svensk media skriver gärna om att i år söker ca 2500 personer bland invandrarna legitimation för att få arbeta inom sjukvåden som läkare, tandläkare sjuksköterskor och undersköterskor. Media skriver inte om att minst lika många sjukvårdsutbildade i Sverige söker sig till andra länder i första hand till Norge för att man inte är nöjd med lön och arbetsvillkor i Sverige. Sveriges Kommuner och landsting kanske tycker att det är bra eftersom det förmodligen generellt sätt håller nere lönerna för de som arbetar inom vården.

TOMAS JUNGLANDER

2015-11-09

Under hösten 2010 år går jag in som finansiär i företaget BE som sysslar med finmekanik med produkter för hobbyverksamhet. Företaget hade hamnat i svårigheter på grund av tidigare problem med underleverantörer: Huvudintressenter som samtidigt driver företaget tillsammans är SB och CB. Företaget har få anställda och förlitar sig på underleverantörer.

SB var väldigt angelägen att just jag skulle få vara med på ”den här resan”. Han kontaktar mig regelbundet. Det borde ha varit den första varningsklockan!

Jag upplever att jag gör tillräckliga kontroller och analyser av företaget men…. där har jag helt fel!

SB poängterar hela tiden att företagets tidigare problem beror på händelser utanför företagets kontroll.

BE:s huvudägare SB bedyrar att han inte har några personliga skulder utöver lån, hos Länsförsäkringar, på sitt eget hus Det visar sig vara helt fel. Han har en stor skuld till en av styrelseledamöterna. En skuld som har flyttats från företaget BE till SB privat för att undvika att visa att BE:s kapital var förbrukat.

En annan person, som dessutom kan branschen, skulle gå in som medfinansiär samtidigt som jag. Det visar sig inte stämma med verkligheten!

BE:s  revisor som har stora fordringar på BE håller tyst om problem. Problem som senare dyker upp i revisionsrapport. Genom mitt kapital fick han betalt!

En av BE:s styrelseledamöter håller också tyst. Han har också stora fordringar på BE.

Avgörande för mig som finansiär  är att orderstocken på företagets huvudprodukter vid investeringstidpunkten är  MSEK 3,3 och ett förväntat ordervärde på ca MSEK 10.

Att företaget har en intrimmad avancerad utrustning ( 3D skrivare) för att tillverka komponenter med hög precision direkt från dator till färdig komponent.

Att företaget har ett avtal med en sammansättningsenhet i Lettland.

Att företaget har presenterat en prototyp av sin volymprodukt DU på mässor och utställningar och fått idel lovord för den.

Prototypen finns och nu återstår utvecklingen till färdig produkt för serietillverkning.

Samtidigt pågår tillverkningen av komponenter på företagets 3D skrivare.

Så här långt, i november 2010, ser allt positivt ut. Då inser jag ännu inte att jag har blivit förd bakom ljuset.

VERKLIGHETEN HINNER IFATT

Mycket snart upptäcker jag att information som jag har får inte stämmer med verkligheten!

Förseningar som uppkommer beror alltid på händelser utanför BE:s kontroll eller möjlighet att påverka!

Jag får ofta svaret att förseningar förekommer när man sysslar med spetsteknologi!

Jag beslutar mig för att gå in som styrelseledamot för att bevaka mina intressen.

Under våren 2011 saknas kapital för att kunna färdigställa produkten DU till serieproduktion från prototyp,

I valet mellan att förlora redan investerat kapital och att hoppas på en framtida positiv avkastning väljer jag det senare.

SB och CB  avvisar hela tiden förslag  om att ta hjälp av de experter som finns. Det får sin förklaring!. Den personen hade förmodligen avslöjat bristen på kompetens hos SB och CB när det gäller att få fram en färdig produkt!

Alla egentillverkade detaljer finns nu klara för en större serieproduktion och representanter för företaget fortsätter att besöka mässor och utställningar för att marknadsföra produkten. Dessutom får jag indikationer om att sammansättningen av komponenter i Lettland fungerar.

Jag lämnar mitt tredje kapitaltillskott i september 2011 när jag får information om att serieproduktion är på väg att starta. SB är väldigt optimistisk eftersom de kvarvarande problemen med produkten Du är lösta. Han räknar då med att ca 400 exemplar av produkten DU ska levereras före årsskiftet (ordervärdet för dessa överstiger mina sammanlagda kapitaltillinsats).

SANNINGENS ÖGONBLICK

Den 14 okt 2011 skriver SB  på företagets hemsida att leveranser av den nu färdiga  produkten DU har börjat.

På styrelsemötet den 22 nov får vi både skriftlig och muntlig information om hur många exemplar av produkten DU som ska levereras under december och framåt.

För att klara alla åtaganden, i första hand skatter och revisionsarvoden, blir tre styrelseledamöter övertalade att låna ut ytterligare kapital. För mig är det fjärde och sista gången.

Några dagar efter att pengarna finns på företagets konto, närmare bestämt den 8 dec, läser jag på hemsidan att företaget gör ett tillfälligt uppehåll i leveranserna av produkten DU.

Då har redan förskottsbetalning kommit in från ett stort antal förhoppningsfulla kunder men i verkligheten har inga färdiga produkter levererats!

Jag lämnar med omedelbar verkan styrelsen och inser att jag har blivit lurad och förd bakom ljuset inte bara nu utan hela tiden.

Vad hände sedan!

Företaget genomgick rekonstruktion med ackordsuppgörelse, återfinansierad av nya investerare enligt företagets hemsida den 5 februari 2014!

Min förlust av engagemanget i företaget BE slutade med att jag förlorade 2/3 av insatt kapital efter ackordsuppgörelse och förlustavdrag.

Produkten Du har i juni 2015 ännu inte kommit ut på marknaden och enligt företagets hemsida den 14 april 2015 så har produkten DU nu genomgått en omdesign, trots att produkten skulle vara helt leveransklar redan år 2011!

Företaget BE finns kvar och både SB och CB finns kvar i företaget!

Och jag har blivit en viktig lärdom rikare!

 

 

 

Sverige hade 0% inflation under 2014. Samtidigt steg priserna på villor och bostadsrätter med 9%. Situationen är inte ny. I en väl fungerande marknadsekonomi ska på sikt en sådan stor skillnad jämnas ut. Flera hinder finns för att det ska bli på det sättet. Hyresregleringen som har funnits i många år, trots att den var på väg att tas bort redan på 1960 talet, är en orsak. Vi bygger betydligt färre hyreslägenheter än vad vi behöver. Vi vet att flera hundratusen människor söker bostad. Bostadskön i Sverige är lång. Hur lång vet vi egentligen inte eftersom många som söker bostad redan har en bostad men vill byta upp sig!. Vi har också en inlåsningseffekt p g a den så kallade flyttskatten. Kan vi hoppas på ett bostadspolitiskt uppvaknande?

Under 50 års tid, mellan 1931 och 1981 så sjönk de reala fastighetspriserna i Stockholm. I början på 1980-talet påbörjades den senaste stora vågen av stigande bostadspriser. Sedan 1997 har utvecklingen varit exceptionell, småhuspriserna i Stockholm har till exempel mer än tredubblats. Genom lagändringar har nu också andrahandshyrorna för lägenheter skjutit i höjden.

Bostadsmarknaden är inte det enda samhällsområdet  som är dysfunktionellt där tillgång och efterfrågan inte matchar varandra. Inom andra områden har vi kvalitetsproblem. Inom sjukvården finns både oacceptabelt långa köer och stora kvalitetsproblem.

Läraryrket var tidigare ett högstatusjobb men inte nu längre. Det skiljer oss från andra länder inte minst från vårt grannland Finland. Det beror delvis på löneutvecklingen men också på attityder i samhället till lärande.

Läsning som borde vara en självklarhet för alla är inte ens ett alternativ för många.

I Danmark har en utredning nyligen visat att de danska folkbiblioteken bidrar med två miljarder per år till BNP genom att väcka barns läslust. Att förbättra ungdomars läsförmåga höjer utbildningsnivån, vilket i sin tur ökar landets produktivitet.

STATISTIK

Svensk statistik genom SCB är av hög klass. Med hjälp av den kan vi förutse olika behov i samhället. Vi vet hur många elever som kommer att finnas i varje åldersklass. Vi vet mer om behovet av äldrevård än tidigare. Vi blir äldre och är friskare högre upp i åren men behoven kommer ändå, men senare.

Vi borde på ett mycket bättre sätt kunna hantera den kunskap vi redan har när det gäller bristyrken som läkare, tandläkare, specialistsjuksköterskor, grundskollärare, specialpedagoger,  psykologer, socialsekreterare och högskoleingenjörer inte minst inom IT

I och med att vi har en fri arbetsmarknad inom EU kan vi lättare lösa personalbrist inom byggnation och infrastruktur med hjälp av utländsk arbetskraft eftersom kunskaperna i svenska inte är lika avgörande.

 Automatisering och robotisering  inom traditionella yrkesområden går fortare än någonsin. Det drabbar främst traditionellt manliga yrken. Arbetslösheten bland ungdomar är hög inte bara i Sverige Många har inte den utbildning som krävs. Tillräckligt många enkla jobb kommer inte att skapas för att täcka behovet.

Enligt Arbetsförmedlingen kommer fler att gå arbetslösa längre. Om några blir det ännu svårare för de grupper som är längst bort från arbetsmarknaden att få ett jobb. Dit räknas lågutbildade, personer som är äldre än 55 år, personer med funktionsnedsättning och utomeuropeiskt födda. I dag utgör de grupperna cirka 65 procent av de arbetslösa. Enligt en ny prognos från Arbetsförmedlingen bedöms 80 procent av dem som är arbetslösa 2018 komma från de grupperna,

MILITÄRTJÄNST

Tidigare kunde vi ”gömma” en del av ungdomsarbetslösheten genom att upp till 40.000 ungdomar i 19-21 års åldern gjorde militärtjänst varje år.

Alliansregeringen avskaffade den allmänna värnplikten i två riksdagsbeslut 2009 och 2010 utan att försäkra sig om att det fanns något annat färdigt alternativ. Idag är det bara några tusen som gör värnplikt varje år.

Och inte nog med det, år 2008 avskaffade Sverige det psykologiska försvaret.  Detta trots att behovet av att idka källkritik och genomskåda propaganda  har ökat inte minst genom att sociala medier har utvecklats explosionsartat.

Bara den fostrande rollen av att göra militärtjäst är säkert värd tiotals miljarder varje år. För att inte tala om kostnaderna för ungdomsarbetslösheten och för den negativa påverkan på hälsan hos dagens ungdomar. Förmodligen hade också dagens utanförskap varit betydligt lägre!

PRIORITERING

Vi ser en mer segregerad och ojämnlik skola som beror på hur olika kommuner värderar skolan i förhållande till andra viktiga behov, Samtidigt som staten påverkar möjligheterna för kommunerna att sköta sitt åtagande genom nya reformer.

Det kommunala utjämningssystemet som innebär att man för över pengar från rika kommuner till fattiga minskar i viss mån skillnaderna.

Behoven från medborgarna är i dag betydligt större än våra gemensamma resurser. Prioriteringsproblemen blir allt svårare.

Ska dagens välfärdsordning med transaktioner till alla ändras så att de bara går till dem som behöver hjälp och inte till oss som klarar oss själva?

INVANDRING

Sverige är beroende av invandring. Tre fjärdedelar av befolkningsökningen under 2014 kom från invandring, i första hand flyktingmottagning. I endast 8 av 21 län ökade  befolkningen – om vi räknar bort invandringen.

 Stora pensionsavgångar inom främst skola, vård och omsorg skapar förutsättningar för nyanlända, inte minst kvinnor, att komma i arbete betydligt snabbare! Vi läser om att det idag tar upp till åtta år i genomsnitt innan en nyanländ  kommer i arbete. Det är givetvis oacceptabelt och tyder på att samhället är dysfunktionellt !

Arbetslösheten bland utlandsfödda är mer än dubbelt så hög som bland svenskfödda. Det placerar Sverige i botten bland OECD länderna när det gäller integration på arbetsmarknaden.

En ansvarsfull och värdig flyktingmottagning kräver en mycket bättre integrationspolitik !

– Vi talar om intensivkurser för invandrare men resonerar inte kring bristen på lärare i     svenska som andraspråk.

– Vi talar om svårigheter med utslussningen från flyktingmottagningar eftersom det är ont om bostäder i de flesta kommuner.

– Vi talar om behovet av flera jobb som inte kräver högre utbildning. Samtidigt som utvecklingen går mot färre enkla jobb.

– Vi talar om en ytterst orättvis fördelning av flyktingmottagningen mellan olika kommuner.

– Vi talar om att Migrationsverket placerar ut flyktinganläggningar utan att synkronisera med kommuner vilket gör det omöjligt för kommunerna att organisera rätten till skolgång för barnen och tillgång till Vårdcentral och annan kommunal service.

.- Vi talar om bristen på psykologer som kan hantera traumatiska upplevelser bland flyktingar.

– Vi talar inte minst om undanträngningseffekter i samhället när konkurrensen ökar mellan olika grupper om bostäder, sjukvård och skapar spänningar mellan svenskfödda och utlandsfödda!

POLITIKERNAS TILLKORTAKOMMANDEN

Allianspartierna börjar nu föreslå förändringar som ska underlätta integrationen men det finns starka skäl till självkritik. Knappast någon förbättring ägde rum under åtta år av regeringsinnehav. Och nu blir det främst ord snarare än handling.

Den nya regeringen med socialdemokraterna som säger sig vilja stå upp för jämlikhet och solidaritet har inte ens en integrationsminister. Frågorna bollas mellan departementen och om regeringen kommer att ändra på ställningstaganden och ståndpunkter får vi inte veta!

Den senaste mätningen visar att väljarna prioriterar frågan desto högre. Bara skola och utbildning rankas högre än invandring och integration när de viktigaste samhällsfrågorna ska listas.

Verkligheten tycks i varje fall ha kommit ifatt politikerna men har politikerna lösningen  eller är det politikerna som är problemet när man inte är i fas med väljarna?

Assar Lindbäck, Sveriges internationellt mest kända nationalekonom, har under flera år påpekat att den svenska välfärdsmodellen inte är anpassad för omfattande flykting-invandring av lågutbildade. Vi har EU:s lägsta andel enkla jobb som inte kräver utbildning!

 Politikerna mörkar kostnaden för flyktingmottagningen och bara genom att ge staten hela det ekonomiska ansvaret för nyanlända kan vi få en uppfattning om hela kostnaden.

Den kanske viktigaste frågan är fortfarande obesvarad ! Hur många flyktingar klarar Sverige innan Svenska folket säger ifrån?

TOMAS JUNGLANDER

2015-02-25